Riksdagen beslutar att lägga ned Folkhälsoinstitutet.
Folkhälsoinstitutet vill inte att medborgarna skall drabbas av fetma eller något annat av allt det elände som vi människor riskerar att utsättas för i livet. Därför försöker institutet påverka osunda levnadsmönster, genom opinionsbildning och annat förebyggande arbete.
Ett genomgående mönster i institutets arbete är att experterna alltid vet bättre än den vanliga människan. Budskapet tycks vara att experterna har rätt att styra den vanliga människans liv genom lagstiftning och offentligt finansierad opinionsbildning, allt i syfte att främja folkhälsan.
Idén är inte ny. I ”Staten” förordar Platon ett samhälle styrt av väktare – en elit med möjlighet att se till alla människors bästa. Liknande tankar har gett avtryck även i modern tid. På 1930-talet lagstiftade riksdagen om tvångssterilisering av handikappade, efter att ha lyssnat till en i stort sett samstämmig läkarkår.
Problemet med folkhälsobegreppet är att det uppvisar ett janusansikte. Den goda sidan är att staten vill att medborgarna skall må bra, den onda att staten beskär människors frihet. Själva ordet folkhälsa avslöjar dess kollektivistiska hemvist. Genomsnittsmänniskan skall inte vara för tjock eller för smal. Staten hyllar den som uppfyller de rådande folkhälsokriterierna.
Ett genomgående drag i dessa totalitära läror är att syftet med sunda människor är att de skall bidra till välfärdsstaten, snarare än att de kan ha individuell glädje av att må bra. Liknande tongångar hörs från dagens makthavare. Nyligen skrev socialministern och chefen för Folkhälsoinstitutet: ”Fortsätter utvecklingen som hittills kan vi se fram emot ökade vårdkostnader och risk för minskad arbetsinsats och produktivitet.” De fortsätter: ”Alla som oavsett nivå har ett ledaransvar i våra offentliga verksamheter och i näringslivet måste nu ta ett direkt ansvar för att de vinster som finns i en bättre folkhälsa ska uppnås.”
Folkhälsoarbetet har ofta fått drag av förmynderi och centralstyrning av människors livsstil. Individens berättigade önskemål om att värna sitt eget levnadssätt och sina egna intressen har inte fått tillbörligt utrymme.
Folkhälsoinstitutet bör avskaffas. Eventuella kvarstående väsentliga arbetsuppgifter kan fördelas på andra existerande myndigheter.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Anders Björck (m) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |