Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning med syfte att ta reda på varför kvinnor väljer abort, vilket stöd kvinnorna önskar och andra aspekter som kan tänkas påverka aborttalet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en analys av varför Sverige har högst aborttal i Norden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsprogram för hur antalet aborter skall kunna minskas.
Som svar på en skriftlig fråga under våren 1999 svarade socialminister Lars Engqvist bland annat: ”Att det är angeläget att försöka hålla nere antalet aborter så mycket som möjligt är någonting vi alla kan vara överens om.” Riksdagen har vid flera tillfällen understrukit att abort alltid måste vara en nödfallsåtgärd och att samhällets målsättning måste vara att minska antalet aborter så mycket som möjligt.
Det råder idag konsensus kring det faktum att en abort innebär ett svårt beslut för kvinnan, i grund och botten beroende på att en abort inbegriper ytterligare ett liv – det ofödda barnet/fostret/embryot.
Statens Offentliga Utredningar 1989:51: ”När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att ett foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas.”
– – – ”Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.”
FN:s konvention om barnets rättigheter (ratificerad av Sverige): Konventionsstaterna beaktar att ”såsom anges i deklarationen om barnets rättigheter, barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad, innefattande lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födelsen”. Artikel 1: ”I denna konvention avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för landet.” Artikel 6:1: ”Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet.”
Riksdagens socialutskott (1993/94:SoU2): Utskottet ”…anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.”
Regeringen (prop 1994/95:142): ”En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.”
Även om antalet aborter över lag nu är nere i nivå med tiden före lagen om fri abort, bör en medvetenhet finnas om att betydligt mer kan göras för att bringa ned antalet aborter. Vårt grannland i öster – Finland – har exempelvis hälften så många aborter per 1 000 kvinnor som vi har. Holland ligger troligtvis lägst bland de länder som har fri abort med cirka sex aborter per 1 000 kvinnor. Detta är således endast en tredjedel jämfört med aborttalen i Sverige som brukar ligga omkring 18 aborter per 1 000 kvinnor.
I augusti 20001 uppmärksammades nyheten om det belagda sambandet mellan abort och bröstcancer. Professor Joel Brind, City University i New York, presenterade då en sammanställning av 28 olika vetenskapliga studier som visade på ett statistiskt samband mellan provocerad abort och utvecklingen av bröstcancer. Att genomgå en provocerad abort kan öka sannolikheten att utveckla bröstcancer med 30 procent. (Samtidigt framhåller professor Brind att det kan ligga någon bakomliggande faktor som förklaring till samvariationen mellan abort och bröstcancer.)
Bara några veckor senare uppmärksammade media en svensk vetenskaplig undersökning som visade att antalet kvinnor som uppger dålig ekonomi som orsak till abort ökat från cirka 10 procent till cirka 30 procent under de senaste tio åren.
Som framgår av de inledande citaten råder en samsyn inom det svenska samhället att det är önskvärt att så få kvinnor som möjligt behöver genomgå en abort. Frågan är nu hur dessa vetenskapliga och statistiska rön kommer att behandlas. Kommer de att begravas i den tystnad som ofta tillåts omge abortfrågan. Eller kommer man att erkänna att det finns en etisk konflikt och lyfta upp frågorna till genomlysning och debatt?
Det är oroväckande att den senaste stora svenska undersökningen om motiven för abort genomfördes för 18 år sedan, av 1980 års abortkommitté. Då intervjuades 3 800 kvinnor. Bland de anförda skälen märks exempelvis just de socioekonomiska. I utredningen ställdes emellertid inte frågan om vilken hjälp, stöd eller rådgivning som kvinnan själv hade önskat för att inte välja att göra abort. En ny sådan utredning som följer upp den gamla och som klarlägger varför kvinnor väljer abort, men som också frågar vilket stöd de själva hade önskat bör därför tillsättas. Särskild uppmärksamhet bör riktas på abortförekomsten bland unga flickor både vad gäller den stora ökningen och föräldrarnas roll i abortsituationen.
Andra frågor som utredningen behöver besvara är vilka yttre faktorer som leder till ökat respektive minskat antal aborter; Vilken roll spelar mannen i valsituationen, vilka konsekvenser får subventionerade preventivmedel och dagen-efter-pillret, vilken roll spelar inställningen till sexualitet och samlevnadsfrågor. Hur har Folkhälsoinstitutets arbete kring sexualitet, relationer, reproduktion och förebyggande av oönskade graviditeter utfallit i olika län? Vilka skillnader går att utläsa i de demografiskt olika delarna av landet, exempelvis stad–landsbygd, och vad beror de stora geografiska skillnaderna på? Etc.
Mellan de nordiska socialstyrelserna finns fortlöpande samarbete kring statistiken över antalet aborter i de olika länderna. Som tidigare nämndes skiljer sig aborttalet kraftigt mellan de olika nordiska länderna, och Sverige har det högsta talet av de fem nordiska länderna. Någon grundlig analys kring vilka faktorer som bidrar till dessa skillnader har hittills inte varit möjlig. Det vore av intresse att en grundlig analys gjordes kring varför dessa stora skillnader finns mellan olika länder, företrädelsevis de nordiska, men även exempelvis Holland som här kan anföras som ett föredöme. Forskningen kring abortorsaker och abortkonsekvenser bör ske kontinuerligt.
Av stor vikt är även att resultat från ovan föreslagna utredning och analys kan ligga till grund för ett adekvat åtgärdsprogram, vari framgår vilka politiska beslut som skulle hjälpa kvinnorna, men också hur de resurser som faktiskt samhället redan har kan brukas bättre och bli till större hjälp i syfte att antalet aborter kan minska.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Annelie Enochson (kd) |