Motion till riksdagen
2001/02:So294
av Mikael Oscarsson (kd)

Tillgängligheten av nikotinläkemedel


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta för dem som vill sluta röka att få tillgång till nikotinläkemedel.

Motivering

Tobak har blivit den vanligaste yttre orsaken till sjukdomar och för tidig död. Många av de tusentals kemiska ämnen som bildas när cigaretter brinner har kända skadeeffekter på människan. De når alla delar av kroppen i farligt höga doser eftersom de transporteras runt med blodet.

Skadorna kan efter ett antal år drabba rökaren på många sätt: kärlkramp i benen, cancer i urinblåsan, kronisk bronkit, lungcancer, åderförkalkning, stroke i hjärnan, hjärtinfarkt, magsår, benskörhet. Det är bara några exempel ur den långa lista över sjukdomar som orsakas av tobak.

Trots att de flesta känner till åtminstone en del av riskerna fortsätter människor att röka. Den främsta orsaken till det är förstås nikotinberoendet, men också att det dröjer så länge innan skadorna märks – mellan 10 och 30 år.

De flesta som använder nikotin vill egentligen sluta och väldigt många svenskar har slutat röka de senaste årtiondena. Men återfallen är vanliga och många försök misslyckas. För att lyckas krävs noggranna förberedelser.

Nikotinläkemedel har visat sig vara effektiva under en avvänjningsperiod. Det avgörande är att de ger en chans att bryta rök- eller snusvanorna innan man gjort sig oberoende av nikotinet. En annan fördel är att nikotinläkemedel inte innehåller några av de ämnen i cigaretter som ger cancer.

Nikotinläkemedel är ett säkert, effektivt och välbeprövat medel för den som vill sluta röka. I SBU-rapporten Metoder för rökavvänjning betonas också att hjälpmedel för rökavvänjning fördubblar rökarens chanser att bli permanent rökfri.

Men i dag är tillgängligheten av nikotinläkemedel mycket begränsad. Det blir särskilt påtagligt när man jämför med hur lätt det är att få tag i tobak. Nikotinläkemedel får ju enligt läkemedelslagstiftningen endast säljas på landets omkring 900 apotek. Samtidigt vet vi att det finns närmare 34 000 försäljningsställen som tillhandahåller tobak. Bor man i glesbygd är det enkelt att få tag i tobak i den lokala livsmedelsbutiken, men betydligt längre till närmsta apotek.

Det rimmar illa med våra folkhälsomål. Ett litet, men betydelsefullt steg för att minska tobaksbruket vore att sörja för att också apoteksombuden har nikotinläkemedel i sitt sortiment.

En mer radikal förändring vore att följa det danska exemplet. Från och med den 1 oktober 2001 är det i Danmark möjligt att köpa nikotinläkemedel, och en mängd andra receptfria läkemedel, i vanliga butiker. Över 1 000 ansökningar om att bli så kallade ”godkendte salgssteder” har kommit in till den danska Lægemiddelstyrelsen, som också har ansvaret för kontrollen av försäljningsställena. Den siffran ska jämföras med att det finns omkring 290 apotek i Danmark.

Hälsovinsterna är stora för den som lyckas sluta röka. Risken för hjärtinfarkt halveras och risken för lungcancer, emfysem och magsår minskar påtagligt. För kvinnorna ökar chansen att få barn och missfallsrisken minskar. Hos männen förbättras potensen och kvaliteten på spermierna. Det finns därför all anledning att stimulera rökslut.

Statens folkhälsoinstitut får nu 30 Mkr per år under 2002 till och med 2004 för att motverka tobaksrökning. Det är utmärkt, men vi borde kunna satsa ytterligare resurser på att stimulera män och kvinnor att sluta röka. Hittills (t o m augusti 2001) uppgår tobaksskatten till 5,29 miljarder kronor. Det skulle motsvara 7,9 miljarder kronor beräknat på hela året. En viss del av tobaksskatten borde gå till insatser för rökavvänjning och åtgärder för att förhindra ungdomars rökdebut.

Stockholm den 2 oktober 2001

Mikael Oscarsson (kd)