Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning med uppdrag att se över möjligheterna till nationella tillämpningsformer.
Den enskilde som beviljas personlig assistans skall ha möjlighet att leva ett självständigt aktivt och jämlikt liv. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges.
Beslut om personlig assistans fattas av försäkringskassan. När beslut fattats och den enskilde blivit beviljad assistans följer det med pengar per timme beviljad assistanstid, idag 187 kr/timme. Det ekonomiska stödet per assistanstimme betalas ut av kommunen för de tjugo första timmarna per vecka. Biståndet utöver tjugo timmar per vecka betalas av försäkringskassan för den enskildes räkning och med ett av riksdagen fastställt belopp.
Idag har brukaren rätt att själv styra och välja sina personliga assistenter. Brukaren äger dock inte rätt att erhålla ersättningen för att själv sköta ett anställningsförfarande. Makten över dessa medel och hur de skall fördelas i praktiken har glidit ifrån brukaren. Det vanligaste förfaringssättet är att kommunen administrerar assistansstödet, därefter kommer kooperativ och privata omsorgsföreningar. Brukaren måste välja någon på marknaden som administratör av sitt beviljade stöd.
Lönesättning, administrativa kostnader för assistenter, kostnader för arbetsledning, utbildning för assistenter och det s k sociala kontot skall allt täckas inom det beviljade bidraget.
Det sociala kontot innebär att brukaren vid besök ute på danser, utställningar eller kafébesök har mer kostnader för assistentens inträde, fika osv. Dessa kostnader är ju arbetskostnader och skall därför inte betalas av assistenten själv.
Dessa uttag från bidraget varierar väldigt mycket från kommun till kommun, liksom mellan olika kooperativ. Många brukare reduceras till att bli ett s k objektsnummer hos sin handläggare och denne har efter sitt beslut om att använda kommunen inte någon som helst chans att påverka fördelningen av bidraget. Därför behövs nationella tillämpningsregler för assistansstödsersättningen.
Brukaren skall ha ett eget konto dit bidraget går. Det är ju personligt beviljat. Brukaren skall sedan själv tillsammans med sin handläggare ha rätt att påverka hur ersättningen fördelas. Detta gäller lönesättning, vidareutbildning för assistenter, sociala kontot för fritidsintressen och andra kostnader som påförs brukaren p g a assistentens medverkan. Det är rimligt att denna grupp människor har lika rätt som övriga att själva styra och planera sina liv.
Idag kan man inte få en redogörelse av kommunen vad varje person har på sitt konto eller hur mycket pengar som finns kvar att använda till assistenter.
Det är också rimligt att brukaren får större frihet att själv styra över hur dessa sociala pengar används. Idag har kommunen stora synpunkter på t.ex. resor.
Alla i vårt samhälle har inflytande över sin vardag och sina fritidsintressen. Det borde också de människor som av olika anledningar blivit beviljade personlig assistansersättning.
Det viktigaste i omsorgen om de unga handikappade är att de måste få glada människor omkring sig och en positiv livsanda. Det är också oerhört viktigt att alla handikappade har fri bosättning i Sverige liksom vi andra friska. Därför måste det till nationella tillämpningsregler.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |