Motion till riksdagen
2001/02:So277
av Berit Adolfsson (m)

Barn- och ungdomsvården


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärdera reformen Gratis vård av barn både ur barnens och sjukvårdens synvinkel.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärdera barn- och ungdomspsykiatrins organisation, uppgifter och metoder.

Motiv för mitt förslag

I SOU 1998:97 med rubriken ”Gör barn till medborgare!” ges en översikt av hur barns villkor i Sverige har sett ut och förändrats under 1900-talet. Man konstaterar där att barns rätt att få sina särskilda barnbehov tillfredsställda inom hälsovården har försämrats igen under 1980-talet.

Sedan ”gratis” sjukvård för barn infördes, har sjuka barns tillgänglighet till barnsjukvården snarare försämrats än förbättrats. Dessa barn drabbas av långa väntetider och bristande tillgänglighet till vård, medan tillgången till specialister i primärvården minskats. Från vården har hissats varningsflagg för att ”gratisreformen” inneburit att barnfamiljer går till fel instans med sina sjuka barn. En utvärdering av reformen vore värdefullt både för sjukvårdens personal och de sjuka barnen.

Barn, som lever i utsatta miljöer, med misshandel och missbruk och våld, måste vänta orimligt länge på hjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) runt om i landet. Väntetider på omkring ett år hör till vanligheterna.

På senare tid har tingsrätter i tvistemål rörande vårdnad begärt uttalande från BUP. Dessa utredningar har låg prioritet hos mottagningarna och barn får vänta väldigt länge på att få lugn och ro i sitt liv. BUP:s uppgift är att vårda och hjälpa sjuka barn, inte att lösa vårdnadstvister.

Risken är också stor att dessa utredningar tar läkarnas tid i anspråk, så att barnen i vårdnadstvisterna, enbart på grund av detta, behöver hjälp med psykiska besvär och att t.ex. hjälpen för de barn som på grund av sin hemmiljö är i akut behov av BUP:s resurser får vänta så länge att barnet får livslånga men. Därför föreslår jag en utvärdering av den organisation som ofta är det sista halmstrået för dessa barn, BUP.

Stockholm den 1 oktober 2001

Berit Adolfsson (m)