Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett åldersrelaterat högkostnadsskydd.
I regeringsförklaringen lovade statsministern ett skydd mot höga tandvårdskostnader för alla som är över 65 år. Behovet är emellertid det som skall styra – inte åldern!
Tandvård borde ingå i övrig sjukvård, men fram till dess att ett sådant beslut tas av Sveriges riksdag måste tandvårdsförsäkringen ändras så att även människor mellan 30 och 65 år kan få ett högkostnadsskydd. För människor mellan 18 och 30 år, som under sin barndom har skött sina tänder, behövs vanligen inte så komplicerade och dyra behandlingar. Man skall inte behöva vänta tills man är 65 år för att ha råd att gå till tandläkaren.
De som är 30 år har lättnader i tandvårdsförsäkringen, men i åldrarna 30–65 år finns inga högkostnadsskydd. Efter 30 års ålder bildar många familj och får ofta sämre ekonomi. Risken är då stor att föräldrarna prioriterar annat än sin egen tandvård, med svåra skador senare i livet som följd. Om inte förr, så i medelåldern uppstår ofta svåra tandproblem, t ex tänder som lossnar, lagningar måste bytas och tandrotsfyllningar blir nödvändiga. Ett åldersrelaterat högkostnadsskydd är diskriminerande och borde inte förekomma i Sverige som borde vara ett jämställt land.
Ett högkostnadsskydd med en fast summa för patienten att betala, leder till att prisreglering införs inom tandvården. Detta är djupt otillfredsställande. Risken är stor då att Sverige töms på tandläkare. Redan nu har mellan 150 och 180 personer registrerat sig i Storbritannien för att arbeta som tandläkare.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Berit Adolfsson (m) |
Anita Sidén (m) |