Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en lag som anger högsta tillåtna ljudnivån på offentliga platser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer som sköter ljudanläggningar skall genomgå utbildning för att få tillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillståndsmyndigheten bör få bemyndigande att vidta sanktioner mot överträdelse.
Moderna ljudanläggningar på diskotek, motionshallar, musikevenemang, biosalonger och andra offentliga tillställningar verkar med så höga ljudnivåer att ett stort antal personers hörselorgan skadas för resten av deras liv.
Ca 50 000 svenskar lider av grav tinnitus. Hörselskador uppkomna på fritiden ökar och ungdomar är en högriskgrupp, eftersom de ofta vistas i offentliga miljöer där ljudstyrkan är hög. De har heller inte tillräcklig kunskap om hur känsliga våra hörselorgan är. Först när skadan uppkommit och det inte finns någon bot, infinner sig insikter, men också hjälplösheten eftersom lidandet är stort och kan leda till invaliditet och förtidspension. Kostnaderna för den enskilde och samhället är stora och i de flesta fall dessutom helt onödiga. Skadorna skulle inte uppkomma om ljudnivåerna hölls inom de rekommendationer som finns men som inte efterföljs av de ansvariga arrangörerna.
De som tvingas leva med hörselskador blir inte friskare trots att läkarvetenskapen utvecklas. Skilda yrkesgrupper som audiologer, jurister i miljörätt, bullerutredare, ljudtekniker, musiker och dagispersonal är numera överens om att nötningen på hörselsinnet är alarmerande. Med försvinnande hörsel, försvinner även lyssnandet, koncentrationen, sömnen, talet, språket och förmågan att lyssna till musik, läsa en bok eller se en film. Myten säger att ”publiken” kräver hög volym och att den som skruvar ner är en moraltant. Det är absurt att finalen i Tjajkovkijs första pianokonsert ska låta starkare (120 dB) än ett startande jetflygplan på Arlanda.
Problemet med höga ljudnivåer har behandlats av riksdag och regering under flera år i följd men ännu har inga åtgärder vidtagits. Lagtexten som rör nationella bestämmelser om maxnivåer i miljöbalken erbjuder ett antal slappa rekommendationer när ljudet berör fritids- och nöjeslivet. I länder som Italien och Island utdöms dagsböter om maxnivåer överskrids.
För att förstå vidden av problemet rekommenderas boken ”Ljuv musik och öronproppar” om hörsel, musik och hörselskador av Stig Arlinger, Björn Hagerman och Åke Ytterlind.
Det viktiga är att sänka ljudnivåerna, öka kunskapen om skadorna, utföra kontroller och införa sanktioner för dem som inte följer bestämmelserna.
Problemet är så allvarligt att det i lag måste anges högsta tillåtna ljudnivå på offentliga platser. Personer som sköter ljudanläggningarna ska genomgå kurs för att få tillstånd. Tillsynsmyndigheten ska få befogenhet att dra in tillstånd eller på annat sätt stoppa verksamheten för längre eller kortare tid.
I tidigare svar från socialutskottet, senast 2000/01:SoU13, delade utskottet motionärernas oro när det gäller skadliga ljudnivåer men ansåg att problemet skulle tas upp i Nationella folkhälsokommittén och Miljömålskommittén.
Vi anser att ett särskilt initiativ ska tas nu och att frågan inte ska skjutas upp år efter år. Dokumentation och forskning finns för att införa en lag som begränsar skadligt höga ljudnivåer på offentliga platser.
|
Stockholm den 29 september 2001 |
|
|
Kia Andreasson (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |