Riksdagen begär att regeringen mot bakgrund av nedlagda förlossningsavdelningar, långa transporter och brist på förlossningsplatser låter utvärdera kvaliteten i svensk förlossningsvård.
Många människor har under senare tid uttalat sina vilda protester mot hur förlossningsvården fungerar i olika delar av landet. Dels har det handlat om personalbrist, dels om platsbrist. Personalbristen är landstings och regioners ansvar liksom antalet förlossningsplatser.
Socialministern och Socialstyrelsen har däremot ett ansvar att följa verksamheten och utvärdera så att högt ställda kvalitetskrav på förlossningsvården verkligen följs.
I olika delar av landet har förlossningsavdelningar lagts ner vilket medför att blivande föräldrar tvingas ut på vägarna för många långa resor. Det är givetvis svårare att hinna fram till BB i tid om föräldrarna ska åka 10–20 mil, kanske i svårt väglag. I Stockholm handlar det inte om så långa sträckor, utan istället om att förlossningsavdelningarna är så fullbelagda att blivande föräldrar helt enkelt inte släpps in utan tvingas fortsätta till nästa sjukhus. Förlossningsvården på landsbygden liksom i Stockholmsregionen fungerar inte bra, och det drabbar blivande föräldrar och nyfödda barn. Det finns också diskussioner om små förlossningavdelningar kan hålla en god kvalitet i vården jämfört med stora avdelningar med många födslar per år. Frågan är dock om inte det ändå är bättre än att tvingas föda i bil eller taxi eller på trottoaren utanför sjukhuset vilket också har hänt.
Det finns mot bakgrund av ovanstående starka skäl för att utvärdera kvaliteten i svensk förlossningsvård med syfte att lugna oroliga föräldrar eller faktiskt att kräva ändrade rutiner för förlossningsvården.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Lena Ek (c) |
Viviann Gerdin (c) |