Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ofrivillig barnlöshet.
Ofrivillig barnlöshet betraktas idag som en sjukdom. Detta bör ge det barnlösa paret rätt att med offentligt finansierade medel kunna erhålla minst tre fertilitetsbehandlingar.
Ofrivillig barnlöshet är något som man sällan pratar öppet om utan lever med i tysthet. Detta trots att man delar problemet med mer än vart tionde par i samma ålder. Sammanlagt räknar man med att ca 15 procent av befolkningen i fertil ålder – omkring en halv miljon – inte kan få barn.
De flesta män och kvinnor tar för givet att de kan få barn när de vill och om de vill. Tyvärr är det inte alla förunnat. Ofrivillig barnlöshet är sedan den 1 juli 1997 klassad som sjukdom och placerad i prioriteringsgrupp tre. I samma grupp återfinns sjukdomar som mag- och tarmbesvär, allergier m m. Enligt Socialstyrelsens principer bör dessa sjukdomar finansieras med offentliga medel!
Efter flera år av barnlöshet väljer så småningom många par att genomgå en fertilitetsbehandling. Idag kan man också behandla de flesta orsakerna till barnlöshet eftersom metoderna hela tiden har förbättrats.
Problemet är att ofrivillig barnlöshet har låg prioritering hos beslutsfattare vilket medför orimligt långa väntetider. Väntetider på upp till 6 år kan också medföra att de åldersgränser som fastställts av landstingen överskrids, åldersgränserna varierar idag från 36 till 40 år.
Det är också olyckligt att de barnlösa behandlas på olika sätt beroende på inom vilket landsting de bor. Vi anser att åldersgränsen bör vara densamma i alla landsting. Det är också viktigt att den som genomgår en fertilitetsbehandling och inte lyckats bli gravid efter första behandlingen ska kunna ha rätt till minst två behandlingar till, finansierade med offentliga medel.
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Lena Ek (c) |
Viviann Gerdin (c) |