Motion till riksdagen
2001/02:So248
av Cristina Husmark Pehrsson och Berit Adolfsson (m)

Regler för tillgång till pension m.m.


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nya regler vad avser patientens fria tillgång till pensionsmedel eller sjukpenning.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de rättspsykiatriska vårdgivarnas rättighet att tvångsförvalta patienternas pengar.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att se över lagen om skuldsanering.

Motivering

Karsudden är ett rättspsykiatriskt specialsjukhus som främst vårdar personer som gjort sig skyldiga till brott på grund av allvarlig psykisk störning. De flesta av Karsuddens patienter uppbär pensionsförmån eller sjukpenning. De som inte har egna inkomster får bistånd enligt socialtjänstlagen.

Patienter som vårdas inom rättspsykiatrin debiteras enligt nuvarande lagstiftning en egenavgift på högst 80 kronor per dygn. Till för några år sedan drogs avgiften direkt från försäkringskassan. Numera faktureras i stället patienterna själva.

Detta nya regelsystem innebär att vårdgivarna har stora problem med att få in avgifterna. Betalningsmoralen är nämligen mycket låg hos patienterna. Den 16 maj 2001 uppgick de sammanlagda vårdskulderna till 2.302.710 kro­nor, varav den högsta enskilda skulden var 95.410 kronor.

Den nuvarande lagen ger inte vårdgivarna några möjligheter vare sig till tvång eller påtryckningar för att få in pengarna.

Patienterna förfogar fritt över sina tillgångar, vilket innebär att stora penningsummor är i omlopp inom Karsuddens område. Trots förbud sker affärer med till exempel knark, tobak, guld och annat i stor utsträckning. Vårdgivarna har trots detta enligt lagen ingen möjlighet att utnyttja tvång för att komma till rätta med problemet.

Många patienter skuldsätter sig då landstinget överlämnar skulderna till kronofogdemyndigheten för indrivning. Deras ekonomi ruineras och rehabiliteringsinsatserna försvåras vilket får omfattande konsekvenser t.ex. vid planering för utslussning.

Problemet för många är vid utslussning i samhället. Om man har många obetalda skulder försvårar detta möjligheten att få ett boende. Skuldsanering måste vara en del i behandlingen och i en helhetssyn av den intagnes möjlighet att åter bli frisk.

Största svårigheterna drabbar till ”syvende og sidst” patienterna själva som när de skrivs ut till ett eget boende eller gruppboende på egen hand skall hantera sin privatekonomi. När man inte behövt tänka på fasta kostnader såsom hyra, mat, kläder och medicin m.m. och upptäcker att pengarna inte räcker – då är risken för återinsjuknande stor.

Enligt vår bedömning bör nya regler konstrueras, som för patienten är lättförståeliga samt för vårdgivaren och försäkringskassan är administrativt lätthanterliga vad avser patientens fria tillgång till pensionsmedel eller sjukpenning.

Egenavgiften bör debiteras direkt av försäkringskassan och lagstiftningen bör ändras så att den ger de rättspsykiatriska vårdgivarna rättighet att tvångsförvalta patienternas pengar. Detta bör kunna ske så länge tvångsvården pågår och i kombination med en skyldighet att medverka till skuldsanering för patienterna.

Stockholm den 27 september 2001

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Berit Adolfsson (m)