Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett kooperatörsbidrag bör utgå vid arbete i sociala arbetskooperativ.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten till ett stimulansbidrag för handledarlöner i sociala arbetskooperativ.
Ett socialt arbetskooperativ är en viktig metod i en rehabiliteringsprocess. Medlemmarna i de sociala arbetskooperativen är oftast de som står längst ifrån arbetsmarknaden, som man inte intresserar sig för, eller som hamnar mellan stolarna hos olika offentliga aktörer. De hamnar i en rundgång eller får inte plats någonstans därför att de är gränsfall i förhållande till lagar och bestämmelser. Samhall är ofta inte heller något alternativ för dessa människor. Man anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande och är därmed inte aktuell för AMI:s insatser eller anses till och med inte vara rehabiliteringsbar.
Någon exakt definition av vad ett sådant här arbetskooperativ är finns inte. Men det fungerar som en egen juridisk person, det är en demokratiskt styrd ekonomisk förening och det erhåller någon form av ekonomiskt stöd från offentlig sektor.
Människor, som arbetar i kooperativet står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, de måste vara i majoritet i föreningen och i mindre eller högre grad producera varor eller tjänster på en marknad.
Vad ska då de här kooperatörerna leva på? Alla vill ju ha lön för det arbete man utför och den tid man lägger ned. Många av dessa människor kan inte arbeta heltid och när de arbetar är det med reducerad arbetskapacitet. Naturligt vore då att ersätta kooperativet med ett lönebidrag för arbetad tid. Men detta innebär problem. Ofta finns det inte pengar till lönebidrag, även när alla parter tycker att det är en lämplig åtgärd.
AMI kan tycka att personen inte står tillräckligt mycket till arbetsmarknadens förfogande för att rekommenderas till en arbetsmarknadsåtgärd. Tillgång till lönebidragen varierar och den ersättningsnivån skall kontinuerligt sänkas till noll. Det som är viktigt är att kunna påbörja ett arbete, även om arbetsförmågan är liten i början.
Sjukbidragen blir oftast då en försörjningskälla, men det är olämpligt att ha ersättning från socialförsäkringssystemet, när det handlar om arbete. Att kunna få lön för sitt arbete betyder mycket pedagogiskt och stärker självförtroendet.
Ett statligt kooperatörsbidrag efter hur många som arbetar skulle kunna utgå, med hänsyn tagen till den tid man arbetar. Det kan vara kvarts-, halv- eller trekvartstid och heltid. Kooperatörsbidraget skulle kunna ligga på samma nivå som lönebidrag på heltid. Så länge som kooperatören arbetar i kooperativet skall bidraget ligga fast och kunna ändras om arbetstiden ändras. Det kommer att åläggas kooperativet att anmäla minsta förändring.
Försöksperiod skulle kunna vara tre år och pengar skulle kunna komma från medel till lönebidrag eller förstärkt arbetsmarknadsstöd. Ovanstående bör ges regeringen till känna.
Kommunerna är ålagda att ha ansvaret för meningsfull sysselsättning för funktionshindrade enligt Sol 21a §, men de tolkar lagen på olika sätt. Det behövs en morot för kommunerna för att ta ett aktivt ansvar. Eftersom kommunerna generellt brukar ansvara för handledarlöner, skulle ett stimulansbidrag om 50% av handledarlönekostnader i sociala arbetskooperativ kunna utgå under en försöksperiod på tre år. Detta bör ges regeringen till känna för utredning.
I flera länder i Europa finns positiv särlagstiftning om sociala arbetskooperativ, vilket kan verka som förebild för Sverige. Sociala arbetskooperativ kan också fungera för andra grupper utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
|
Stockholm den 18 september 2001 |
|
|
Barbro Feltzing (mp) |