Motion till riksdagen
2001/02:So241
av Yvonne Andersson (kd)

Svenska vårdplatser i ett internationellt perspektiv


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sälja överskott av svenska vårdplatser internationellt.

Investeringarna i utbildning och sjukvård måste delas av fler

Indien, Kina, Dubai och andra länder har inte byggt ut sina utbildnings- och sjukvårdssystem som vi gjort i vårt land. Samtidigt har vår teknik blivit alltmer avancerad och människor behöver alltmer utbildning. För att ha ett så välutvecklat utbildningssystem och en så avancerad medicinsk verksamhet har landets skattebetalare investerat åtskilligt. Varje invånare har varit med och byggt upp en verksamhet som är till för alla men som inte alla nyttjar.

Varje utbildningsplats har blivit allt dyrare liksom varje vårdplats. Utbildningen blir så dyr att vi inte har råd att ge alla dem som vill ha den. För läkarutbildad personal i vårt land finns ett stort behov. Antalet sökande ungdomar med behörighet till läkarutbildningen är stort men vi kan inte erbjuda utbildningsplatser. Istället får vi locka utländska läkare att komma hit. I sjukvården finns utrustningen och kunskapen, likväl är det kö vid varje sjukhus på operationer. Samtidigt är operationssalarna dåligt utnyttjade.

Överallt i världen finns människor som vill och behöver ha utbildning och som vill ha och behöver vård för att bli friska. De har pengar för att betala sin utbildning eller sin operation, dvs dela på de investeringskostnader som vi under år gjort.

Att erbjuda andra människor från andra länder att vara med och dela våra investeringar kan enbart gynna alla parter. Det är socialt viktigt – varje människa har samma värde och bör ha möjlighet till utbildning och vård. Det är också viktigt av egoistiska skäl – i ett litet land som Sverige kan vi inte fortsätta investera och ha en verksamhet med hög teknisk och vetenskaplig kvalitet utan att samverka med andra.

Vi har köer till vården och köer till högre utbildning. Genom exempelvis ett femårsavtal med Indien kan vi expandera utbildningsplatser eller vårdplatser så våra köer försvinner och vi får möjlighet att bygga ut. All utrustning och kompetens skulle kunna användas mer effektivt och kunskapen utvecklas.

Vi lever i ett globalt sammanhang. Det är tydligt i näringslivet och på finansmarknaden. Tyvärr tycks vi inom utbildning och sjukvård tro att vi kan leva ensamma med egna regler och förordningar istället för att ta vara på den utveckling som sker internationellt. Det är inte fult att ta betalt för att erbjuda utbildning eller för att erbjuda vård så människor blir friska i många andra länder. England, USA, Australien och Nya Zeeland är några som på detta sätt förenat egenintresset med att hjälpa dem som inte har. Ett land som är berett att leva i ett internationellt sammanhang får självt del av mycket lärdom, erfarenheter och kunskaper.

Ett exempel från Malmö tandläkarutbildning är på sin plats. Konjunkturen gick ned och högskolan skulle läggas ned. Då beslutade man att sälja utbildning. När sedan konjunkturen förändrades fanns högskolan kvar och detta var anledningen till att en medicinsk fakultet bildades. På Lunds universitet har man bildat nätverk för att kunna ge utbildning till andra. Det går att kringgå regeringens förbud att sälja utbildning till enskilda studenter, men ska det behövas?

Regeringen borde istället med stolthet erbjuda svensk verksamhet på den globala marknaden och låta andra vara med och dela på de mångåriga investeringar som gjorts. Då skulle också människor i vårt land få del av den kunskap och medicinska vård som finns utan att köa i år.

Stockholm den 21 september 2001

Yvonne Andersson (kd)