Motion till riksdagen
2001/02:So237
av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m)

Manlig omskärelse


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot icke-medicinsk omskärelse av pojkar.

Motivering

Riksdagen fattade under våren 2001 beslut angående regeringens proposition 2000/01:81 Omskärelse av pojkar, där en reglering beslutades avseende vem som har rätt att utföra omskärelse och att det skall ske med hjälp av adekvat smärtlindring. I lagen står också: ”Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.”

Lagen ger alltså uttryck för att barnet skall ha ett visst inflytande över om han vill bli omskuren eller ej. Men denna regel kan bara bli aktuellt om omskärelsen sker vid en viss ålder, ej när barnet är nyfött. En nyfödd pojke har av naturliga skäl inga som helst möjligheter att kunna uttrycka någon viljeyttring i frågan om omskärelse.

Vi menar att den gällande lagstiftningen kränker barnens rättigheter så som de formuleras i FN:s barnkonvention 19 §. Där stadgas att alla lagstiftningsåtgärder skall vidtas för att skydda barn mot alla former av psykiskt eller fysiskt våld, skada eller övergrepp. Enligt denna konvention skall hänsyn tas till etniska och kulturella betingelser. Vi menar dock att ett så allvarligt ingrepp aldrig kan försvaras med hänvisning till kultur eller religion. Barnets bästa bör alltid vara utgångspunkten för lagstiftningen, och i detta fall är det därför naturligt att inte tillåta icke-medicinsk omskärelse för minderåriga pojkar. Om en pojke vill låta sig omskäras skall han naturligtvis få göra det, efter det att han uppnått myndig ålder.

Som försvar för att tillåta manlig omskärelse har anförts att ett förbud skulle vara ett slag i luften och att verksamheten då ändå skulle ske, fast i det fördolda. Detta är ett reellt problem, och ett förbud skulle troligtvis inte avskräcka alla som vill låta sina söner omskäras. Men att hävda att ett förbud i lagen om omskärelse av pojkar inte till fullo skulle efterlevas är inget trovärdigt argument. Med det resonemanget skulle mycket av svensk lagstiftning ogiltigförklaras.

Stockholm den 26 september 2001

Cecilia Magnusson (m)

Anita Sidén (m)