Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ till utvärdering och uppföljning av ett hälsoekonomiskt underlag för reumatikervården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att forskningen om orsakerna till reumatiska sjukdomar intensifieras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att stimulera förebyggande aktiviteter mot osteoporos.
Reumatism är ett samlingsnamn för ett 80-tal olika, mestadels inflammatoriska, sjukdomar som oftast angriper lederna och ryggen men även senor, muskler, bindväv och skelett. Orsakerna till sjukdomarna är i stort sett okända. Den aktuella synen på behandling och rehabilitering är att det ska ske tidigt och genom samordnade insatser från olika områden; medicinska, sociala, tekniska, psykologiska och pedagogiska, samt genom åtgärder inom arbetslivet. Reumatikerförbundet har gjort en enkätundersökning om hur det är att leva med ledgångsreumatism. Svaren antyder regionala skillnader i tillgången till vård, behandling och rehabilitering och att äldre ledgångsreumatiker missgynnas i vården. Äldre är oftare missnöjda med vården och får t ex inte lika ofta sjukgymnastik.
Ungefär 1,3 miljoner av Sveriges vuxna befolkning lider av en reumatisk sjukdom. Mellan 12 000 och 15 000 personer har mycket svår reumatisk sjukdom. Den totala samhällskostnaden för de reumatiska sjukdomarna var 27 miljarder kronor år 1997. Cirka 80 procent av samhällskostnaden är indirekta kostnader, och de beror på att de som drabbas är för sjuka för att kunna arbete. Reumatiska kostnader kan därmed beskrivas som socialförsäkringssjukdomar eftersom socialförsäkringssystemet täcker en stor del av kostnaden för produktionsbortfallet. Förtidspensionerna svarar för den största delen av denna kostnad.
I ett uttalande av Reumatikerförbundet vid förbundets stämma i juni 2000 sägs att det senaste årets genombrott inom den reumatologiska forskningen har inneburit en revolution för reumatikervården. Nu kan en av de svåraste sjukdomarna, kronisk ledgångsreumatism (RA), behandlas. Denna sjukdom är vanligare hos kvinnor än hos män. Tyvärr har dock endast cirka fem procent av RA-patienterna fått tillgång till de nya behandlingsmetoderna. En behandling kostar 20 gånger mer än med traditionella antireumatiska preparat, på grund av att de nya läkemedlen är mycket dyra. Det är viktigt att hälsoekonomiskt underlag tas fram som belyser vårdens effekter på hälsa, livskvalitet, vårdkostnader, kostnadseffektivitet, vårdkvalitet och för socialförsäkringar. Regeringen bör ta initiativet till att en sådan utvärdering och uppföljning kommer till stånd.
CMT rapport 1999:5 Samhällsekonomiska kostnader för reumatiska sjukdomar pekar på att kostnaderna för reumatiska sjukdomar är större än för t ex cancersjukdomar. Det är angeläget att forskningen intensifieras och att förbättrade behandlingsmetoder snabbt introduceras i hälso- och sjukvården. Reumatiska sjukdomar innebär ofta ett långvarigt lidande för de drabbade. Det bästa angreppssättet handlar om utvärdering och tvärvetenskaplig samverkan mellan patienter och anhöriga, hälso- och sjukvården, kommunen, försäkringskassan, arbetsgivare och arbetsmarknadens myndigheter samt forskare vid universiteten och patientföreningar.
Insikten om att osteoporos är ett ökande hot mot folkhälsan växer. Denna sjukdom hör också till gruppen reumatiska sjukdomar. Risken för att en svensk 50-årig kvinna ska drabbas av en benskörhetsfraktur under resten av sitt liv beräknas vara 40–50 procent. Prognoser visar att hälften av alla 80-åriga kvinnor visar kriterier för sjukdomen. För handledsfraktur gäller t ex risk för ny fraktur inom tio år. Tyvärr är diagnoser för osteoporos mycket ovanliga. Drygt 300.000 kvinnor i Sverige har så låg bentäthet att de skulle få diagnosen osteoporos om de undersöktes.
Stora riskfaktorer för osteoporos är bl a ärftlighet, låg bentäthet, tidigt klimakterium, låg rörelsebenägenhet och rökning. Svenska och norska kvinnor har högst risk för höftfrakturer i världen och högst risk för kotfrakturer i Europa. Undersökningar tyder på att problem med benskörhet återfinns i hela Skandinavien. Varje år inträffar i Sverige, enligt nu tillgänglig statistik, cirka 70 000 benskörhetsfrakturer. Det har visat sig såväl sjukvårds- som samhällsekonomiskt lönsamt att behandla patienter med osteoporosfrakturer.
Osteoporos kan behandlas genom att stimulera formation och att hämma resorption. För formation saknas dock bra läkemedel. Det finns ett stort behov av forskning bl a om effekter av fysisk aktivitet, kalcium och D-vitamin på benmassan, bedömning av frakturrisk, osteoporosscreening samt orsaker till och behandling av osteoporos hos män.
För att undvika problem på äldre dagar måste grunden till ett starkt skelett läggas under barna- och ungdomsåren. Folkhälsoråden har en betydelsefull roll i att utbilda allmänheten om en sund livsstil för att undvika sjukdomar. Europeiska kommissionens rapport om osteoporos, Att bygga starka ben och förebygga frakturer, anser att tidig upptäckt av riskpersoner är nyckeln till att förebygga lidande och kostnader. I rapporten berörs bra kost, fysisk aktivitet, att förebygga fall, att skydda mot fall, effektiv och tillgänglig medicinering, rehabilitering samt att öka medvetenhet och kunskap. Detta är ytterligare ett av flera argument för att idrottsämnet i skolan måste stärkas.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |
Margareta Viklund (kd) |