Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om patientkostnad avseende medicinsk service.
I sjukvården behövs medicinsk service av olika slag. Dit räknas röntgenundersökningar, laboratorieundersökningar såsom blodanalyser, vävnadsanalyser, isotopundersökningar och fysiologiska funktionsundersökningar, som läkaren kan behöva ordinera för att fastställa en diagnos/sjukdom. För dessa undersökningar uttages inga patientavgifter under förutsättning att patienten söker läkare, som är offentliganställd, har vårdavtal eller är ansluten till den nationella taxan. Vilka läkare som är offentligt finansierade bestäms av huvudmannen, inte patienten.
Skulle patienten söka annan specialistkompetent läkare, som inte omfattas av offentlig finansiering, så måste patienten betala kostnaden för dessa undersökningar fullt ut, om läkaren anser sig behöva detta stöd för sin diagnos. Detta betyder alltså att patienten får betala kostnaden i sin helhet utan subvention av skattemedel. För att undvika denna kostnad för patienten måste läkaren i så fall remittera patienten till annan läkare, som omfattas av den offentliga finansieringen. Denne kan i sin tur sedan ordinera undersökningarna utan avgift för patienten. Är detta rimligt? Vi anser inte detta.
Den medicinska servicen finansieras ju i sin helhet via skattsedeln, även med den skatt de betalar som söker läkare utanför den offentliga finansieringen. Det vore då rimligt att dessa patienter också borde få rättighet till dessa undersökningar utan att betala kostnaden en gång till. De har ju redan, som sagt, betalat den via sin skattsedel.
Därför borde kostnaden för denna medicinska service inte vara knuten till om läkaren omfattas av offentlig finansiering eller inte. Kostnader enligt ovan, som ordineras på grund av sjukdom, av legitimerad specialistkompetent läkare, bör alltså vara avgiftsfri för patienten, då kostnaderna för dessa redan skall vara finansierad i sin helhet via erlagd skatt. Detta skulle öka dels valfriheten för patienten, dels även etableringsmöjligheterna för läkaren. Detta skulle öka mångfalden.
|
Stockholm den 25 september 2001 |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |
Ewa Thalén Finné (m) |