Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valfrihet och ändrade strukturformer för sjukvården med en s.k. hälso- och sjukvårdspeng.
Nuvarande sjukvårdsstruktur med landstinget som huvudman med eget producentansvar inom sjukvården har visat sig inte längre vara ändamålsenligt. Olika driftsformer som entreprenad och bolag såväl för mottagningsverksamheter som för sjukhus med vårdavdelningar har börjat växa fram. Dock är dess framväxt och utveckling mycket beroende av de politiska beslut som fattas antingen av landstingen eller nationellt övergripande av riksdagen, vilket tyvärr tenderar bromsa utvecklingen, fastän såväl patienter som sjukvårdspersonal gärna ser dessa alternativ.
Dessutom har landstinget fortfarande ett ekonomiskt monopol för finansieringen som motverkar uppkomst av andra driftsformer, vilket ger mindre konkurrens och minskad kreativitet för sjukvården.
Samtidigt som köer växer flyr personalen till andra yrken eller utomlands. Denna utveckling måste ändras, inte genom förbud av andra driftsformer, utan genom att tillåta dessa växa fram. Detta kan knappast ske genom politiska beslut med ”ovanperspektivet” utan måste växa fram med ”underifrånperspektivet”.
Då måste det ekonomiska finansieringsmonopolet brytas. Det sker bäst genom en solidariskt finansierad hälso- och sjuvårdspeng via skatterna. Denna peng styrs till den vårdinrättning som patienten väljer och har förtroende för. Då styrs ekonomin dit patienten aktivt söker och där den sjukvård ges som svarar mot patientens behov. Då kan flera olika driftsformer växa fram och landstinget kan, om man så önskar, driva sjukhus även fortsättningsvis, men detta sker i en öppen och ärlig konkurrens, eftersom pengarna följer patienterna och politikerna inte längre kan prioritera sina egna sjukhus, om patienterna väljer bort dessa. Dessutom leder detta till att personalen känner en ökad betydelse av god arbetsinsats, för annars blir man utan patienter. Kreativiteten kommer att blomstra. På sikt kan även då landstingen försvinna eftersom sjukvårdspengen då blir grunden för ekonomin inom sjukvården. Politikerna kan då lägga kraft på hur en hållbar finansiering skall se ut och inte på vilka sjukvårdsstrukturer som skall finnas. Detta kommer konkurrensen och öppenheten att klara av.
Det finns därför anledning att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda en hälso- och sjukvårdspeng och återkomma med denna utredning för beslut.
|
Stockholm den 25 september 2001 |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |
Ewa Thalén Finné (m) |