Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omgående förändring av den statliga fördelningen av bidraget till landstingets tolkcentraler.
Idag fattas flera hundra dövtolkar i landet. Behovet är stort, men resurserna knappa. Många döva hamnar i kläm på grund av ett orättvist och snedvridet system.
I sju år har staten delat ut pengar till landstingets tolkcentraler för döva. Dessa statliga bidrag delas inte ut efter behov, alltså efter antalet döva i ett län, utan efter antalet invånare i ett län. Detta gör att länen får olika mycket pengar per döv person. De statliga bidragen blir därför ett orättvist system eftersom det inte följer behovet av tolkar.
I Örebro finns många utbildningar för döva och hörselskadade, vilket har lett till att det bor många döva i länet. Det bor lika många döva i Örebro län som i Stockholm, ungefär 1 500 personer. Stockholm får statliga bidrag för tolkar på 15 miljoner kronor om året medan Örebro endast får 4 miljoner. I Värmland bor det 30 döva men länet tilldelas 2,3 miljoner för detta.
Denna snedfördelning har lett till att många med behov av tolkhjälp inte kan få det på grund av för lite resurser i länet – detta trots att personerna har rätt till det. Det är orimligt att ha de beräkningsgrunder som finns idag. Bidraget skall fördelas efter behov och inte efter antal invånare. För att komma tillrätta med denna felaktiga och orättvisa fördelning måste systemet ändras omgående så att döva får hjälp och stöd i sin dagliga verksamhet.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Sofia Jonsson (c) |