Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn och utvärdering av arbetsorganisationen inom vårdsektorn med avseende på långtidssjukskrivningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge kommunerna möjligheter att anställa läkare.
Inget län har uppnått det av Riksförsäkringsverket fastställda målet om högst tre långtidssjukskrivna per tusen innevånare. Många, och framför allt de som har en hög andel offentliganställda, har sju eller flera. Man kan söka orsaken till detta i den hårda effektivisering skolan, sjukvården och omsorgen utsatts för under 1990-talet. Kommuner och landsting tvingades då till drastiska nedskärningar och avskedanden av anställda. Verksamheterna minskade dock inte i sig, utan samma arbete skulle utföras, men med mindre antal anställda. Någon grundligare utredning eller övergripande översyn ägde mera sällan rum.
På framför allt barnomsorgens område öppnades möjligheter för enskilda entreprenörer. Friskolor etablerades och avlastade de kommunala skolorna i vissa fall eller gav anledning till ytterligare nedskärningar. Äldrevården och omsorgen började upphandlas i konkurrens. Att bryta de kommunala monopolen är positivt och långsiktigt nödvändigt. Entreprenörer i nya former kan anpassa sig, sin volym, kapacitet och arbetsorganisation efter sin uppgift. De i kommunal regi kvarstående verksamheterna har inte skaffat sig samma incitament till detta utan behåller gärna sina invanda rutiner och organisationsformer under de, också för dem, förändrade förhållandena. Detta drabbar med nödvändighet den kvarvarande personalen och kan skapa stress och utbrändhet med åtföljande sjukskrivningar. Kommuner och landsting har inte alltid gett sig tid till en ordentlig översyn av verksamheterna och arbetsbelastning under de nya förhållandena. De förändringar som gjorts har ofta varit enbart ekonomiskt motiverade. Det går heller inte att bortse från att en stor del av de tyngsta och mest resurskrävande delarna av verksamheterna stannat kvar i offentlig regi.
Långtidssjukskrivningarna inom den offentliga sektorn är ett kvinnoproblem som rör kvinnor i begynnande medelålder eller äldre, med lång anställningstid och få andra arbetsgivare att söka sig till. Vad som nu krävs är en långsiktig och djupgående diskussion, utvärdering och koncentration på arbetsorganisationen inom i första hand vården och omsorgen i offentlig regi.
Genom Ädelreformen fick kommunerna ett hälso- och sjukvårdsansvar. Kommunerna ska svara för hälso- och sjukvården i särskilda boendeformer, gruppboende eller omvårdnadsboende och i hemsjukvården för personer i eget boende, upp till sjuksköterskas kompetensnivå. Läkare kan inte idag anställas kommunalt utan utför sitt arbete som konsulterande, vilket i klartext betyder att antalet konsultationer och behandling styrs av den kommunala ekonomin i minst lika hög grad som av rent medicinska bedömningar. Detta betyder i sin tur att medicinska behandlingar inte utförs i den omfattning som behövs – vilket medierna gärna rapporterar om – och att vårdpersonalen får axla ett större ansvar och får en tyngre arbetsbörda än vad man har utbildning och kompetens för.
Kommunalt anställda läkare skulle sannolikt gagna inte bara de vårdbehövande, utan också åstadkomma mer trygghet i arbetsorganisationen, ge medicinska bedömningar ett större utrymme, skapa balans mellan kompetens och ansvar och därmed förebygga utbrändhet, stress, för hög arbetsbelastning och sjukskrivningar hos vårdpersonalen.
|
Stockholm den 19 september 2001 |
|
|
Harald Nordlund (fp) |