Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det vid sidan av systemet med arbetsplatskod bör införas ett särskilt kodsystem för enskilda läkare med förskrivningsrätt som ej har tillgång till sådan arbetsplatskod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett sådant särskilt kodsystem som föreslås i yrkande 1 på samma sätt som arbetskod medger rätt till subventionering av läkemedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att läkare med ett sådant särskilt kodsystem som föreslås i yrkande 1 även skall få tillgång till det elektroniska förskrivarstöd som är under utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av ett avvägt undantag för utbyte av läkemedel vid små prisskillnader när det gäller recept för längre tidsperioder.
I propositionen föreslås bl a införande av s k arbetsplatskoder. En sådan ska av läkaren finnas angiven på ett recept för att läkemedlet ska kunna subventioneras. Det har från flera håll, bl a läkarkåren och pensionärsorganisationer, uppmärksammats att detta medför problem som möjligtvis ej varit avsedda.
Det finns läkare som har förskrivningsrätt men som ej arbetar från en fast arbetsplats inom hälso- och sjukvården. Dessa, liksom de läkare som idag är pensionerade, kommer inte att kunna uppvisa arbetsplatskod.
Det betyder i sin tur att förskrivna läkemedel från dessa läkare inte kommer att subventioneras. Patienter ska visserligen utifrån förslaget själva kunna lägga till den resterande delen, men den troliga konsekvensen blir att hon eller han kommer söka sig till annan läkare.
Vi har i Miljöpartiet drivit och fått majoritet för att slopa 65-årsgränsen för läkare verksamma inom hälso- och sjukvården. Nu finns dessutom möjlighet för alla att stanna kvar i sin anställning till 67 år. Det har allmänt varit vår inställning att en persons lämplighet att utöva sitt yrke inte har med den givna åldersgränsen att göra. Vi åldras olika. De läkare som kan, vill och är efterfrågade ska kunna utöva sitt yrke längre. Det finns åtskilliga exempel på etablerade kontakter mellan patient och läkare som efter många års kännedom och kunskap måste avbrytas i onödan. Till både läkares och patients sorg och förtret.
Det är viktigt att det nya förslaget inte motverkar den utveckling som vi sett som positiv. Det är brist på läkare i Sverige och man söker på olika sätt lösa detta, via utbildningsvägar, rekrytering utomlands etc. Vi måste dock samtidigt värna om den läkarkompetens vi har i Sverige och inte försvåra deras möjlighet att verka som läkare.
Det måste därför finnas ett parallellt system för de läkare som ej kommer att ha arbetsplatskoder. Det kan antingen lösas via ett system med koder för enskilda läkare, eventuellt via personnummer. Ett alternativ är en gemensam kod för denna grupp läkare, likt det system man har infört i Västra Götaland.
Det planerade elektroniska förskrivarstödet är också något som enligt vår mening varje läkare med förskrivningsrätt bör få tillgång till, ej bara de som är verksamma inom hälso- och sjukvården. Det ger information och uppdatering som är viktig för varje läkare.
Det finns ytterligare en aspekt som måste beaktas när det gäller utbyte mot generiska läkemedel.
I Danmark har man enligt uppgift undantagit läkemedel med små prisskillnader från regeln om utbyte mot generiska läkemedel. Detta eftersom det annars kan leda till att en patient som har recept på läkemedel för ett år kan behöva byta läkemedel ett antal gånger p g a små prisförändringar hos olika läkemedel. Det kan kännas orimligt och otryggt för patienten. Ett sådant undantag borde därför finnas i det system som nu föreslås.
Miljöpartiet har ställt sig bakom huvuddragen i propositionen. En bärande tanke för Miljöpartiet är emellertid att det vid sidan av tanken med generiska läkemedel, dvs att byta ut läkemedel mot ett billigare när det finns, är minst lika viktigt att byta ut ett läkemedel mot ett annat när det finns ett likvärdigt som har mindre miljöpåverkan. Vi vet vilken stor skada läkemedel gör på miljön. Det som i propositionen tas upp som mest miljöpåverkande är könshormoner, antibiotika, cytostatika, blodfettregulatorer, antiepileptiska medel och betablockerare. Hormoner är också synnerligen miljöpåverkande. Det gäller både läkemedel vi använder och som därmed finns i kretsloppet, och läkemedel som slängs.
Det är viktigt att skynda på utvecklingen. Det är därför angeläget med det uppdrag till Läkemedelsverket som föreslås i propositionen om hur begränsningar av läkemedelspåverkan på miljön kan införas. Liksom att identifiera behov av åtgärder för att integrera miljöhänsyn i läkemedelssektioner nationellt och inom EU.
|
Stockholm den 30 januari 2002 |
|
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |