Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättningsetablering för privata läkare och sjukgymnaster med offentlig finansiering.
Privatläkarkåren och privata sjukgymnaster utgör ett värdefullt komplement inom sjukvården och ökar såväl mångfald som valfrihet både för patienter men även för sjukvårdspersonalen. Även om pensionsåldern för privatläkarna nu är under utredning så måste man räkna med att privatläkaren inte kan arbeta i all evighet utan att praktiken måste avslutas förr eller senare, vilket är ett slöseri med såväl nedlagda resurser som investeringar, men är även till men för de patienter som anlitar mottagningen. Detsamma gäller för privata sjukgymnaster. För att mottagningen skall kunna fortsätta med bibehållen offentlig finansiering måste huvudmannen tillåta att den läkare eller sjukgymnast som övertar mottagningen får behålla denna finansieringsprincip, vilket är långt ifrån säkert.
Om inte huvudmannen godkänner övertagandet måste mottagningen upphöra, vilket skapar många problem dels för patienterna som måste hitta annan mottagning, dels för personal som måste hitta annan arbetsgivare. I dagens sjukvård med långa köer och svårigheter med tillgänglighet är inte detta försvarbart.
Därför, anser vi, att huvudregeln måste vara att etablerad mottagningsverksamhet med offentlig finansiering, skall kunna överlåtas med bibehållen finansiering. För att avslå detta måste huvudmannen klart kunna bevisa att sjukvården lider men om mottagningsverksamheten överlåts till annan läkare, oaktat denne läkares specialitet. Motsvarande måste också gälla för privata sjukgymnaster.
Rätten att överlåta mottagningsverksamhet med bibehållen offentlig finansiering måste fastställas för att säkra privatvården, mångfalden och valfriheten för såväl patienter som sjukvårdspersonal.
|
Stockholm den 20 september 2001 |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |
Ewa Thalén Finné (m) |