Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vård, skola och omsorg.
Orden kom tusentals och tusentals gånger under valrörelsen 1998. Folk skulle få intrycket att en röst på Socialdemokraterna var en garanti för att just dessa tre områden skulle prioriteras.
Nu finns facit. Nu är det dags att summera. Tre år har nu gått sedan senaste valet och de löften som gavs på gator och torg, på möten, i annonser och snart sagt varenda minut.
Hur blev det? Hur har Socialdemokraterna klarat av dessa tre områden?
Köerna inom sjukvården – till också enkla behandlingar – är långa. I de socialdemokratiskt styrda landstingen är köerna som längst och monopolen som värst. Många privata läkare har försvunnit och nyetableringar har stoppats.
Socialdemokratiska landstingspolitiker tycks ha glömt orden om satsningar på ”vården” och det finns hos socialdemokrater (ofta med hjälp av vänstern) en enorm lust och vilja att satsa miljoner av skattebetalarnas pengar på så mycket annat som inte har det minsta med landstingets verksamhet att göra. Det är miljonsatsningar som ligger långt, långt från ämnet vård och sjukvård.
Detta sker och görs medan köerna växer. Landstingspolitiker, modell s, tycks ha inlett någon sorts dragkamp för att ta över också verksamheter som i dag finns under det primärkommunala taket och inom länsstyrelsens revir.
Så gick det alltså med vården och satsningen där.
En allmän hälsoförsäkring är den modell vi drivit ett antal år. Den lösningen ger stimulans till konkurrens och det ger den enskilda människan vård när han eller hon behöver vård. Vårt system minskar köerna – men minskar också makten i politikerrummen.
Jag tror att den svenska sjukvården med mångfald, företagande och konkurrens kan utvecklas snabbare med vår modell. Efter ca 10-talet år som landstingspolitiker påstår jag att den summeringen kan göras.
Vi kan notera i utvärdering efter utvärdering hur många elever lämnar grundskolan utan att klara av godkänt betyg då det gäller det viktiga i ämnen som svenska, engelska och matematik.
I många s-styrda kommuner ser man dessutom friskolor som ett hot – inte som en möjlighet. Självklart tappar kommunpolitikerna detaljmakten om skolan med flera friskolor.
Vi vill införa en nationell skolpeng. Då först kan skolan fokusera sitt arbete på god undervisning, bra pedagogik och en bra miljö för eleverna. Det öppnar för nya friskolor och det öppnar för en starkare skola. En skolpeng leder pengarna rätt in i klassrummen och till eleverna – inte till politiker i skolstyrelserna.
Vi kan läsa om nedskärningar inom omsorgen. Det kommer rapport efter rapport om borttagandet av personal och andra besparingar, och med jämna mellanrum kommer rapporter om gamla som ”hittas” med liggsår.
Det kommer rapporter om gamla som inte ”hinner tas upp” under dagen, och det kommer rapporter om gamla som inte kan lämna sina lägenheter på många veckor. Detta i Sverige år 2001.
Vi måste ge de äldre en vård de själva – många gånger om – betalat för och som de har rätt att kräva. Vi moderater vill ha en äldrepeng som gör att politikernas detaljmakt och detaljstyrande försvinner också där och pengarna går till den enskilde som själv skall välja hur och var man vill tillbringa sina äldre dagar. Det måste till en ökad mångfald också på detta område.
Så blev det av Socialdemokraternas ”vård, skola och omsorg”. Att orden upprepades massor av gånger – hamrades in i svenskarnas hjärnor och med tal om att alla andra partier inte skulle klara av dessa tre områden – lyckades sedan Socialdemokraterna skrapa ihop röster till en haltande och handlingsförlamad regering.
Summeringen av vad det blivit av ”vård, skola och omsorg” måste bli vad som uttryckts många gånger:
”Ett misslyckande måste kallas för ett misslyckande.”
Vi moderater har ju tidigare klart deklarerat – bl a i fjolårets partimotion – att vi också vill satsa mera på de handikappades stöd genom personlig assistans. Vi kräver att de sämst ställda pensionärerna måste få bättre stöd till sitt boende och änkorna skall ha tillbaka de änkepensioner som konfiskerats.
|
Stockholm den 18 september 2001 |
|
|
Rolf Gunnarsson (m) |