Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om läkarnas fria förskrivningsrätt samt förskrivar- och arbetsplatskoder och läkemedelsförsörjning i särskilda boendeformer för äldre och i hemsjukvård.
Genom förslaget att förskrivet läkemedel skall omfattas av läkemedelsförmånerna endast om receptet är försett med arbetsplatskod blir läkarnas fria förskrivningsrätt kraftigt beskuren. Detta innebär att exempelvis pensionerade läkare och läkare som forskar eller arbetar inom läkemedelsbranschen, inte kan utfärda recept som omfattas av läkemedelsförmånen.
Rätten att skriva recept måste även fortsättningsvis vara knuten till läkarlegitimationen, och rätten till om recept skall omfattas av läkemedelsförmånerna måste vara knuten till diagnosen. Om förskrivningen föranleds av sjukdom skall läkemedlet omfattas av läkemedelsförmånerna. Andra kritier är inget annat än en inskränkning av dels den fria förskrivningsrätten, dels patientens rättighet att erhålla läkemedel som omfattas av läkemedelsförmånerna.
Huvudsyftet med förskrivarkoder och arbetsplatskoder måste var att den enskilde läkaren och arbetsplatsen kan utvärdera förskrivningsmönstret och på så sätt utgöra en del i läkarens kvalitetssäkring. De får aldrig bli ett kontrollorgan för en läkemedelskommitté, eller utformas som led i tillsyn av verksamhet. Detta har Socialstyrelsen att genomföra. Inskränkning av förskrivningsrätten får bara ske om läkaren inte följer vetenskap och beprövad erfarenhet. Andra kriterier kan inte accepteras.
Dessutom finns det arbetsplatser med en eller ett fåtal läkare, varför arbetsplatskoden då blir entydig med förskrivarkoden. Då blir inte längre informationen som identifierar förskrivaren frivillig, utan direkt avslöjande. Därför föreslås arbetsplatskoder ersättas med geografiska koder, exempelvis motsvarande landstinget.
Patient- och läkarrelationen är av stor vikt även för äldre. Därför är den individuella receptförskrivningen viktig att bibehålla, även inom hemsjukvården och i det särskilda boendet. Genom Apo-dos-system bibehålls därmed en stor säkerhet i medicineringen och risken för felmedicinering minskar påtagligt jämfört med vad som skulle bli fallet med utdelning från gemensamt läkemedelsförråd.
Vårdpersonalen får bättre möjlighet att ge den vård och omsorg de äldre behöver utan att lägga tid på medicinfördelning från ett läkemedelsförråd. Detta vore ett steg tillbaka i vården av de äldre. Av detta följer att läkemedlen inte skall vara kostnadsfria för de boende, men väl omfattas av läkemedelsförmånerna.
|
Stockholm den 29 januari 2002 |
|
|
Carl-Axel Johansson (m) |