med anledning av prop. 2001/02:3 En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m.

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår propositionen (2001/02:3) vad gäller förslaget om en begränsningsregel för fastighetsskatten.
Riksdagen beslutar att fastighetsskatten successivt skall avskaffas.
Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för inkomståret 2001 skall beräknas på 1997 års taxeringsvärden, i de fall dessa är lägre än nu gällande.
Riksdagen beslutar att fastighetsskatten skall utgå med 0,9 % för småhus och med 0,5 procent för flerbostadsfastigheter år 2002.
Riksdagen beslutar att endast halva markvärdet skall ingå som beräkningsunderlag för fastighetsskatten.

2 Regeringens förslag

Förslaget om en begränsningsregel för fastighetsskatten innebär att hushåll, under vissa förutsättningar, skall betala högst fem procent av inkomsten i fastighetsskatt för sin permanentbostad. Permanentbostad är den bostad där man är folkbokförd. Fritidsfastigheter omfattas inte.

Begränsningsregeln gäller fastigheter med taxeringsvärden mellan 280.000 kronor och tre miljoner kronor. Om värdet är över tre miljoner kronor gäller nedsättningen upp till detta belopp och för värdet däröver betalas vanlig fastighetsskatt. Den som tjänar över 600.000 kronor om året omfattas inte av begränsningsregeln. Skattereduktionen kan uppgå till högst 27.200 kronor.

Är man sedan tidigare sambeskattad med någon räknas inkomsten gemensamt. Är man inte sambeskattad med någon sedan tidigare räknas inkomsten enskilt, till dess att man gifter sig eller får gemensamma barn.

Med hushållsinkomst menas den sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsten före skatt, inkomst av kapital och 15 procent av skattepliktig förmögenhet efter det att taxeringsvärdet på permanentbostaden, under tre miljoner kronor, dragits av. Inkomst från hemmavarande barn under 18 år skall räknas in i hushållsinkomsten.

Begränsningsregeln föreslås gälla retroaktivt från den 1 januari 2001.

3 Kritik av begränsningsregeln

Begränsningsregeln banar väg för en ny era av krångliga och svåra skatteregler. Regeln innebär ett komplicerat system med flera undantag, och dessutom undantag från undantagen. Införandet av begränsningsregeln är en återgång till ett skattesystem som är svårgenomträngligt och i många fall obegripligt för de drabbade.

Regeringens förslag har remissbehandlats. Ett flertal av remissinstanserna har påtalat att komplexiteten i skattesystemet kommer att öka. Riksskatteverket t.ex. anser att ”förslaget ur skattesystematisk synvinkel medför en olycklig blandning av tre olika skatter nämligen fastighetsskatt, inkomst- och förmögenhetsskatt”.

När det gäller beskattning av förmögenhet gäller inte begränsningsregeln. De som är skuldfria eller har små skulder på sina hus kommer att upptäcka att de räknas som så förmögna att de måste börja betala förmögenhetsskatt. De som redan betalar förmögenhetsskatt drabbas av en kraftig ökning. Detta innebär att många kommer att få höjd förmögenhetsskatt, trots att de omfattas av begränsningsregeln.

Begränsningsregeln skapar också marginaleffekter. Förutom de skatteökningar och bidragsminskningar som redan följer av en inkomstökning, kommer fastighetsskatten att öka med fem procent av inkomstökningen.

Reglerna om sambeskattning medför marginaleffekter på barnafödande och giftermål. I ett hushåll skall nämligen räknas in de personer som sambeskattas enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. Innebörden blir att två sammanboende personer inte sambeskattas om bara den ena äger bostaden. Skaffar de barn eller gifter sig skall de dock sambeskattas. Påpekas i detta sammanhang bör också det faktum att försörjningsbördan inte beaktas i regeringens förslag. Den övre gränsen på 600 000 kronor är inte avhängig av hushållets sammansättning.

Det är inte sällan människor väljer att bo i hyreslägenhet och ha ett fritidshus som andningshål. Dessa människor har valt att satsa sina besparingar i fritidsboende i stället för permanentboende. Begränsningsregeln omfattar dock inte fritidsfastigheter. Detta innebär att människors valfrihet i boendet minskar.

Begränsningsregeln medför höga administrativa kostnader, uppmuntrar till svartjobb, skenskrivningar och skatteplanering. Det föreslagna regelsystemet kan utgöra ett incitament för att i ökad utsträckning lämna oriktiga inkomst- och förmögenhetsuppgifter till skattemyndigheterna. Regeringen har dock ansett att ”behovet av en begränsningsregel gör sig gällande med en sådan styrka att nu redovisade invändningar inte medför någon annan bedömning än att förslaget skall läggas fram”. Regeringen medger därmed att fastighetsskatten får så orimliga effekter att något måste göras. Tyvärr väljer regeringen att inom ramen för ett orättfärdigt skattesystem införa en mycket komplicerad begränsningsregel. Detta blir följden av ett högt skattetryck där skatt måste tas ut på trögrörliga skattebaser. Begränsningsregeln blir regeringens verktyg för att kunna bevara en orättfärdig skatt och ett högt skattetryck.

Begränsningsregeln är ett bevis för att fastighetsskatten är felaktig till att börja med. När så många människor drabbas så hårt att en begränsningsregel måste införas är det naturligtvis fel på skatten. Att införa en begränsningsregel gör inte systemet bättre. Roten till det onda finns fortfarande kvar.

4 Roten till det onda – fastighetsskatten

Fastighetsskatten är orättfärdig. Fastighetsskatten och den slopade frysningen av taxeringsvärdena har fått allvarliga konsekvenser för många boende. När skatterna på boende slår hårt finner många ingen annan utväg än att sälja sina hem och flytta.

Fastighetsskatten är skatt på en fiktiv avkastning på husets taxeringsvärde, utan koppling till någon verklig inkomst. Stigande marknadsvärden gör att skatten stiger till helt oacceptabla belopp för många människor.

Taxeringsvärdet har justerats med olika intervall under årens lopp. Ibland har det skett med femårsintervall, i bland varje år. Under de senaste åren har prisökningarna på småhus varit så höga och skatteökningen bedömts bli så stor att taxeringsvärdena förblivit frysta ända sedan 1997. Vid årsskiftet 2001 upphävdes dock frysningen av taxeringsvärdena. Resultatet blev en chock för många, i synnerhet för dem som bor i landets tillväxtregioner.

Efterfrågan på bostäder, och därmed också prisuppgången, har varit mycket kraftig i vissa delar av landet. Detta påverkar taxeringsvärdena. Där taxeringsvärdena höjts ökar även fastighetsskatten och medför i många fall att även förmögenhetsskatt måste betalas. I dessa fall är det priset på marken, inte bostadens beskaffenhet, som styr värdeökningen. Människor som har bott hela sitt liv i sådana områden, ibland under knappa ekonomiska förhållanden, drabbas hårt av höga skatter.

För områden med sjunkande marknadsvärden innebär ändrade taxeringsvärden att fastighetsskatten sänks. Det är bra med lägre fastighetsskatt. Dagens system resulterar dock i orimliga regionala skillnader. Områden med tillväxt och inflyttning genererar höga marknadspriser på bostäder och därmed hög fastighetsskatt. Fastighetsbeskattningen blir en specialskatt på tillväxtregionerna. För att tillväxten skall bibehållas och utvecklas behövs inflyttning och rörlighet i dessa regioner. Bostadsbrist och höga boendekostnader i tillväxtregionerna blir en hämsko som riskerar att hindra den fortsatta tillväxten i landet.

Människor skall ha möjlighet att bo i glesbygd, men människor skall också ha möjlighet att bo kvar i storstadsregioner, attraktiva kustområden och i andra regioner där taxeringsvärdena höjs. Ingen skall tvingas från hus och hem på grund av orättfärdiga skatter.

Det enda rimliga är att fastighetsskatten avskaffas helt.

5 Våra förslag

Ständiga förändringar och nya beslut skapar en känsla av osäkerhet. De boendes förutsebarhet över den ekonomiska situationen rubbas. Vi anser att ett skattesystem skall uppfylla tre grundkrav: Det skall vara rättvist, det skall vara begripligt för den som betalar skatten och det skall vara stabilt så att inte plötsliga förändringar skakar sönder den skattskyldiges ekonomi.

Fastighetsskatten skall enligt vår mening tas bort. Det första steget är att 1997 års taxeringsvärden även fortsättningsvis skall vara utgångspunkt för beskattningen. I de områden där prisutvecklingen lett till sänkta taxeringsvärden skall dessa lägre värden gälla.

Fastighetsskatten skall avvecklas successivt. Skattesatsen för småhus skall sänkas till 0,9 procent och för flerbostadshus till 0,5 procent år 2002. Därefter skall sänkningen fortsätta.

För att minska de regionala skillnaderna används endast halva markvärdet som grund för beräkning. Förmögenhetsskatten skall avvecklas successivt och sambeskattningen slopas omedelbart.

Med våra förslag behövs ingen begränsningsregel.

Stockholm den 17 oktober 2001
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)	Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)	Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)	Anders G Högmark (m)
Gunnar Hökmark (m)	Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)	Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)	Per Westerberg (m)