Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för inkomståret 2001 skall beräknas på 1997 års taxeringsvärden i de fall dessa är lägre än nu gällande.1
Riksdagen beslutar att minska antalet värdeområden från dagens 7 300 till cirka 2 000 geografiskt sammanhängande värdeområden.
Riksdagen beslutar att införa lokala taxeringsnämnder.
Riksdagen beslutar att ändra fastighetstaxeringslagen så att marknadsvärdet bestäms med hänsyn till medianvärdet av referensförvärven inom ett värdeområde.
Riksdagen beslutar att vid den allmänna fastighetstaxeringen 2003 skilja på taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende.
Riksdagen beslutar att taxeringsvärdet för de fastigheter som ingår i referensförvärven sätts till 75 % av köpeskillingen.
Riksdagen beslutar att göra allmän fastighetstaxering var sjätte år och en enklare kontrollvärdering däremellan.
Riksdagen beslutar att basen för de taxeringar som görs var tredje år skall vara ett medianvärde av de förvärv som skett under den föregående treårsperioden.
1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.
Utgångspunkten för Centerpartiets förslag till skattesänkningar inom bostadsområdet är att människorna ska få lägre boendekostnader och att det skapas neutralitet mellan boendeformer. Efter en överenskommelse mellan Centerpartiet och den socialdemokratiska regeringen beslutade riksdagen om att från och med 1997 ”frysa” 1996 års taxeringsvärden i hela landet. Denna frysning upphörde att gälla vid förra årsskiftet.
Det senaste årets oro till följd av att frysningen av taxeringsvärdena har slopats är ett typexempel på hur man inte ska behandla människor. Politiken måste bli långsiktig så att människor kan planera sitt boende. Dagens beskattning av småhus är närmast att betrakta som ett lotteri. Det hjälper inte med begränsningsregler när taxeringsförfarandet inte ger någon rättssäkerhet.
Efter att regeringen under lång tid hävdat att de förändrade taxeringsvärdena inte utgör ett problem, har man nu svängt och lägger fram förslag om successivt genomslag för höjda taxeringsvärden, men tar inte tag i grundproblemet; att några få höga huspriser bidrar till att dra upp taxeringsvärdena för närliggande fastigheter. Därigenom kommer de omotiverat stora ökningarna att förekomma också framgent, om än med en något mindre höjning varje år.
Regeringen kompenserar kollektivet av småhusägare genom att sänka skattesatsen och göra förändringar i förmögenhetsskatten, men dessa åtgärder är en klen tröst för de människor vars boendekostnad kommer att öka dramatiskt som en följd av kraftigt höjda taxeringsvärden.
Vid sidan av det allvarliga i att många människor drabbas av kraftigt höjda boendekostnader är det synnerligen allvarligt att regeringen verkar blunda för att de uppenbara orimligheter i fastighetstaxeringen som låg till grund för beslutet att frysa taxeringsvärdena på intet sätt har förändrats. Det är fortfarande moderatledarens allt för dåligt underbyggda förslag till årlig justering av taxeringsvärdena för fastigheter som gäller. Då liksom nu kommer justeringen av taxeringsvärdena exempelvis att innebära att personer som förvärvat fritidsfastigheter till överpris i attraktiva områden gynnas medan den bofasta befolkningen i dessa attraktiva områden missgynnas. Centerpartiet anser att det enda rimliga beslutet är att åter frysa taxeringsvärdena på 1997 års nivå fram till nästa allmänna fastighetstaxering som skall ske 2003. Denna återgång till 1997 års taxeringsvärden bör ske retroaktivt från och med 2001. Riksdagen bör besluta att fastighetsskatten för inkomståret 2001 skall beräknas på 1997 års taxeringsvärden i de fall dessa är lägre än nu gällande.
Det är viktigt att åstadkomma ett taxeringsförfarande som ger rättvisa och rimliga taxeringsvärden. Detta är en viktig utgångspunkt eftersom taxeringsvärdena inte bara har betydelse för fastighets- och förmögenhetsskatt utan också för arvs- och gåvoskatt. Om staten genom Riksskatteverket får fram mera rättvisa och rimliga taxeringsvärden borde detta göra att bankerna skulle kunna upphöra med sina för kunden kostsamma värderingar. Rättvisa och rimliga taxeringsvärden är därför, alldeles oavsett om de ligger till grund för beräkning av olika skatter, viktiga som underlag vid långivning.
Dagens system för fastighetstaxering ger inte rättvisa och rimliga taxeringsvärden. Problematiken har kommit till ytan när frysningen av taxeringsvärdena upphörde från årsskiftet. Vid sidan av det allvarliga i att många människor drabbas av kraftigt höjda boendekostnader, är det synnerligen allvarligt att regeringen verkar blunda för att de uppenbara orimligheter i fastighetstaxeringen som låg till grund för beslutet att frysa taxeringsvärdena på intet sätt har förändrats. Det handlar bland annat om bristfälliga eller icke representativa urval som ligger till grund för bestämningen av taxeringsvärden och om de särskilda problem som uppkommer i många attraktiva kustkommuner där enstaka mycket höga köpesummor för sommarhus driver upp taxeringsvärdena för de fastboende.
En väldigt enkel åtgärd som bör genomföras är att minska antalet värdeområden. Idag finns 7 300 värdeområden. Detta stora antal leder till att få värdeområden uppnår det antal referensförvärv som behövs för att utgöra ett rimligt underlag för att fastställa ett marknadsvärde. I Göteborg fanns exempelvis cirka 2 000 referensförvärv fördelade på 153 värdeområden vid den taxering som genomfördes i november 2000. Det motsvarar i genomsnitt 13 förvärv per värdeområde. I många värdeområden landet över fanns inga referensförvärv alls.
Det stora antalet värdeområden gör att Riksskatteverket tvingas ”låna” ihop referensförvärv från olika värdeområden för att få ihop ett tillräckligt statistiskt underlag. Dessa så kallade prisutvecklingsområden är inte geografiskt sammanhängande, vilket leder till riktvärden som saknar förankring i verkligheten. Resultatet kan bli ”trappstegseffekter” där taxeringsvärdena för hus som ligger på olika sidor av en gata räknas upp med olika procentsatser. Detta förfaringssätt främjar godtycke och fiskala intressen på rättvisans bekostnad. Till saken hör också att beräkningen av ett värdeområdes riktvärde inte kommer att kunna kontrolleras eller överklagas eftersom det inte är officiellt hur beräkningen gått till.
Centerpartiet anser att antalet värdeområden bör minskas från dagens 7 300 till cirka 2 000 geografiskt sammanhängande värdeområden. Denna åtgärd skulle dramatiskt minska antalet orimliga trappstegseffekter. Detta bör riksdagen besluta om.
Centerpartiet anser därutöver att lokala taxeringsnämnder bör införas för att garantera lokalkännedom när skattemyndigheten ska pröva inkomna besvär i samband med den allmänna fastighetstaxeringen. Genom att inrätta lokala taxeringsnämnder skapas en rutin för att bygga in sunt förnuft i taxeringsförfarandet. Detta bör riksdagen besluta om.
Dagens system för beräkning av taxeringsvärden baseras på ett genomsnittligt värde av de referensförvärv som finns inom ett eller flera värdeområden. I den beräkningen rensas köpeskillingar som är låga i förhållande till det gamla taxeringsvärdet regelmässigt bort. Köpeskillingar som är väldigt höga i förhållande till det gamla taxeringsvärdet tas dock med utan urskiljning. Detta förfaringssätt medför att omräkningstalen och därmed de nya taxeringsvärdena blir för höga.
För att undvika att taxeringsvärdena regelmässigt blir för höga anser Centerpartiet att marknadsvärdena borde beräknas med hjälp av ett medianvärde där köpeskillingar i den undre och övre kvartilen räknas bort. Denna metod är enkel att administera via datakörningar. Om marknadsvärdena beräknas med en medianvärdesmetod skulle inte orimligt höga köpeskillingar påverka omräkningen av taxeringsvärdet för övriga fastigheter i värdeområdet samtidigt som extremt låga köpeskillingar skulle räknas bort precis som idag. Riksdagen bör besluta att ändra fastighetstaxeringslagen så att marknadsvärdet bestäms med hänsyn till medianvärdet av referensförvärven inom ett värdeområde.
Vid beräkningsexempel för Lysekils och Strömstads kommuner för den kontrollvärdering som gjordes i november 2001 visar sig medianvärdesmetoden ge omräkningstal som är 30 procent respektive 20 procent lägre än vad Riksskatteverkets nuvarande beräkningsmetod ger.
Metoden att beräkna marknadsvärden med utgångspunkt från medianvärden rensar undan de värsta effekterna av högt upptrissade huspriser. Därutöver finns det ändå anledning att ta hänsyn till den höga fastighetsskatt som drabbar människor som bor permanent i områden som är attraktiva för fritidsboende. För att avhjälpa den speciella situation som råder i de attraktiva områdena längs kusten med ständigt stigande fastighetspriser anser Centerpartiet att taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende bör skiljas åt om en stor andel av fastigheterna inom ett värdeområde är fritidsfastigheter. Detta är i praktiken att rätta fastighetstaxeringen efter marknadens funktion. I områden som är attraktiva för fritidsboende är prisbilden på fastigheter för permanentboende respektive för fritidsboende så vitt skild att det är fråga om helt olika marknader. Skiljer man på taxeringen av fastigheter för fritidsboende och fastboende slår inte högt upptrissade förvärv av fritidsfastigheter igenom på de fastboende, och det är möjligt för människor att bo kvar i sina hem. Riksdagen bör besluta om att vid nästa allmänna fastighetstaxering skilja på taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende.
En viktig åtgärd för att öka rättssäkerheten i taxeringsförfarandet är att införa en spärregel i kontrollistorna över samtliga referensförvärv. Dagens förfarande, där det framräknade omräkningstalet multipliceras med basvärdet på referensförvärven, är i direkt strid med fastighetstaxeringslagens intention att taxeringsvärdet ska motsvara 75 procent av marknadsvärdet. I en rapport från Handelns Utredningsinstitut visas att resultatet kan bli att två fastigheter som sålts för precis samma belopp kan få helt olika taxeringsvärden.
Genomgående leder nuvarande förfaringssätt till att personer som gett en låg köpeskilling i förhållande till det gamla taxeringsvärdet förlorar medan den som köpt dyrt vinner. Referensförvärven skall enbart användas som underlag för beräkning av omräkningstalet i ett värdeområde för att på så sätt spegla marknadsvärderingen. Taxeringsvärdet för de enskilda referensförvärven bör bestämmas direkt utifrån de aktuella köpeskillingarna. Bättre marknadsvärdering är svårt att få. Om ett förfaringssätt där taxeringsvärdet sätts till 75 procent av aktuell köpeskilling införs skulle rättssäkerheten i taxeringsförfarandet öka. En sådan regel skulle dessutom verka dämpande på marknadspriset i och med att höga köpeskillingar skulle slå igenom direkt på taxeringsvärdet för det egna huset. Riksdagen bör besluta att taxeringsvärdet för de fastigheter som ingår i referensförvärven sätts till 75 procent av köpeskillingen.
Centerpartiet anser dessutom att det behöver göras förändringar vad gäller tidsintervall mellan taxeringstillfällena. Att enligt nuvarande regelverk göra en omräkning varje år mellan de allmänna fastighetstaxeringarna gör att småhusägare aldrig får möjlighet att planera sitt boende. Det skapar enbart oro. Vi anser att det är rimligt att göra allmän fastighetstaxering var sjätte år och en enklare kontrollvärdering där emellan. Detta innebär att småhusfastigheter skulle taxeras var tredje år. Detta bör riksdagen besluta om.
Syftet med att bestämma taxeringsvärdena utgående från ett medianvärde är att inte låta extremt höga eller låga köpeskillingar ska slå igenom på övriga fastigheters taxeringsvärden. För att inte heller tillfälliga och kraftiga prisförändringar på bostadsmarknaden som helhet ska slå igenom på taxeringsvärdena bör basen för de taxeringar som görs var tredje år vara ett medianvärde av de förvärv som skett under den föregående treårsperioden. Detta bör riksdagen besluta om.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Rolf Kenneryd (c) |
|
|
Rigmor Stenmark (c) |
Lena Ek (c) |
|
Eskil Erlandsson (c) |
Agne Hansson (c) |