Skattepolitiken ska syfta till att stärka den allmänna politikens mål och syften. Centerpartiets politik syftar till att öka människors självbestämmande och bidra till livskraft i hela landet.
Vi prioriterar därför nu skattesänkningar som gör det möjligt för fler att leva på sin lön, som gör det lönsamt att gå från bidragsberoende till förvärvsarbete, som sänker skatten på boende, som underlättar för företag att anställa och som bidrar till en uthållig tillväxt.
För att öka människors ekonomiska självbestämmande föreslår vi en inkomstskattereform, som fullt utbyggd innebär följande:
En skatterabatt, lika för alla, på 10 000 kr, vilket motsvarar ett grundavdrag mot kommunalskatten på drygt 30 000 kr.
En förvärvsrabatt riktad mot låg- och medelinkomsttagare, på högst 1 800 kr, som fasas in för att undanröja marginaleffekter för låginkomsttagare och där människor med högre inkomster får en förvärvsrabatt på 5 400 kr.
För att förbättra hushållens och barnfamiljernas ekonomi föreslår vi avdragsrätt för barnomsorgskostnader, höjda reseavdrag som inkluderar barnomsorg samt en extra barnrabatt i beskattningen på 100 kronor per barn och månad.
Sänkt skatt på hushållsnära tjänster ger utrymme för nya jobb inom sektorer där det i dag knappt finns någon vit arbetsmarknad samt möjliggör för människor att köpa tjänster som underlättar vardagen. Det stimulerar också framväxten av nya företag inom sektorn.
Beskattningen av boende sänks genom följande:
Fortsatt frysning av taxeringsvärdena 2002 samtidigt som skattesatsen sänks.
Övergång till beskattning av en schablonintäkt på taxeringsvärdet, vilket ger effekter motsvarande en fastighetsskatt på 0,9 procent 2003 och 0,75 procent 2004.
Taxeringen av fastigheter för fastboende skiljs från den för fritidsboende.
Sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen slopas och endast halva taxeringsvärdet ingår i underlaget för förmögenhetsbeskattning.
Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare, med betoning på de små företagens villkor. Genom en konstruktion där avgifterna sänks för en viss lönesumma i alla företag undviks tröskeleffekter samtidigt som effekten blir stor för företag med få anställda. Vi föreslår att reduktionen av arbetsgivaravgiften ökas till 10 procentenheter från 2003 och lönesumman till två miljoner kronor (för egenföretagare 300 000 kr) från 2004.
Som ett led i omställningen till uthållig utveckling finansieras en del av sänkningen av arbetsgivaravgifterna genom höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin, genom skatt på förbränning av osorterat avfall och höjd skatt på deponi.
Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom att jordbrukets ryggsäck slopas.
|
Centerpartiets skatteförslag kassamässigt relativt regeringen |
||||
|
Miljarder kronor |
2002 |
2003 |
2004 |
|
|
Inkomstskatterna |
||||
|
Rakt grundavdrag 20 000 kr 2002 |
||||
|
Slopat grundavdrag och skatterabatt på 10 000 kr från 2003 |
||||
|
Förvärvsrabatt på max 9 600 från 2002 och 10 800 från 2004 |
||||
|
Ingen kompensation för egenavgifter |
-26 |
-45,9 |
-53,1 |
|
|
avgår |
||||
|
Nej till 3:e steget i kompensation för egenavgifter |
9,4 |
10,73 |
10,73 |
|
|
Nej till fortsatt skattereduktion låginkomsttagare |
2,7 |
|||
|
Uppjustering av skiktgränser |
2,23 |
2,43 |
2,43 |
|
|
Nej till skattelättnad pensionärer |
1,93 |
4,45 |
4,28 |
|
|
Nej till skattereduktion fackföreningsavgifter |
0 |
3,48 |
3,48 |
|
|
Regeringens höjda grundavdrag |
1,83 |
2 |
2 |
|
|
Hushållens ekonomi |
||||
|
Avdragsrätt för barnomsorgskostnader |
-1,5 |
-1,5 |
-1,5 |
|
|
Barnrabatt 100 kr / barn och månad från 2003 |
-2,45 |
-2,44 |
||
|
Skattereduktion hushållsnära tjänster (infasad effekt 2003) |
-1,01 |
-2,2 |
||
|
avgår dubbelkomp. skattered. och avdragsrätt barnomsorg |
0,14 |
0,29 |
||
|
Höjt reseavdrag till 20 kronor per mil |
-0,92 |
-0,92 |
-0,92 |
|
|
Avdragsrätt egenavgift a-kassa |
-1,5 |
-1,5 |
-1,5 |
|
|
Centerpartiets skatteförslag kassamässigt relativt regeringen |
||||||
|
Miljarder kronor |
2002 |
2003 |
2004 |
|||
|
Sänkningar fastighets- och förmögenhetsskatt |
-7,3 |
-8,3 |
-9,2 |
|||
|
avgår |
||||||
|
Regeringens sänkning småhus |
2,93 |
1,75 |
2,08 |
|||
|
Regeringens förmögenhetsskattesänkningar |
1,45 |
1,81 |
1,81 |
|||
|
Regeringens omräkningsförfarande |
0 |
0,08 |
0,3 |
|||
|
Regeringens dämpningsmekanism |
0 |
0,05 |
0,1 |
|||
|
Regeringens begränsningsregel |
0,43 |
0,43 |
0,43 |
|||
|
Slopad uttagsskatt för fastighetsförvaltare |
-0,4 |
-0,4 |
-0,4 |
|||
|
Miljödriven tillväxt |
||||||
|
Sänkta arbetsgivaravgifter företag |
-5,23 |
-3,95 |
-7,48 |
|||
|
Jordbrukets ryggsäck |
-1,27 |
-1,27 |
-1,27 |
|||
|
Skattelättnad övergångsarbetsmarknader |
-0,5 |
-0,5 |
-0,5 |
|||
|
Pilotprojekt biodrivmedel |
-0,15 |
|||||
|
Nej till schablonintäkt investmentbolag |
0,19 |
0,13 |
0,13 |
|||
|
Minskad nedsättning koldioxidskatten för industrin |
1 |
2 |
2 |
|||
|
Skatt på förbränning av osorterat avfall |
0,15 |
0,15 |
0,15 |
|||
|
Ytterligare höjning av deponiskatt |
0,2 |
0,2 |
0,2 |
|||
|
Kväveoxidskatt |
0,1 |
0,1 |
0,1 |
|||
|
Nej till sänkt tidskriftsmoms |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
|||
|
Inget behov av skattelättnad för bredband |
0,6 |
0,6 |
0,6 |
|||
|
Summa relativt regeringen |
-19,08 |
-36,77 |
-49,15 |
|||
1 Sammanfattning 17
2 Innehållsförteckning 20
3 Förslag till riksdagsbeslut 21
4 Skattepolitikens inriktning 23
5 Inkomstskatterna 24
5.1 Hög skatt och stora marginaleffekter för låginkomsttagare 24
5.2 Regeringens förändringar slår orättvist 26
5.3 En inkomstskattereform 27
5.3.1 Höjt grundavdrag 2002 27
5.3.2 Förvärvsrabatt för låg- och normalinkomsttagare 28
5.3.3 Skatterabatt ersätter grundavdraget 2003 28
5.3.4 Kostnaden för en inkomstskattereform 29
5.3.5 Höjd brytpunkt för uttag av statlig skatt 29
5.4 Utfallet av Centerpartiets förslag 30
6 Hushållens ekonomi 31
6.1 Skattelättnader för barnfamiljer 31
6.2 Sänkt skatt på hushållsnära tjänster 31
6.3 Höjt reseavdrag 32
7 Fastighets- och förmögenhetsskatt 33
7.1 Sänk skatten på boende 33
7.2 Minska förmögenhetsskatten 35
7.3 Avskaffa fastighetsskatten på flerfamiljshus 35
7.4 Slopa uttagsbeskattning på fastighetsarbete i egen regi 35
8 Miljödriven tillväxt 36
8.1 Gör det lättare att ge folk jobb 36
8.1.1 Förbättra småföretagens villkor och möjligheten till generationsväxlingar 37
8.2 Miljöstyrande skatter och handel med utsläppsrättigheter 38
8.2.1 Biodrivmedel 38
8.2.2 Minskad nedsättning av koldioxidskatten för industrin 39
8.2.3 Kväveoxidskatt 39
8.2.4 Skatt på förbränning av osorterat avfall 39
8.3 Utveckla den gröna sektorn 40
9 Övriga skattefrågor 41
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den framtida inriktningen av skattepolitiken.1
Riksdagen beslutar att för år 2002 höja grundavdraget till 20 000 kr i alla inkomstskikt i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att från 2002 införa en skatterabatt för förvärvsinkomster i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att från 2003 avskaffa grundavdraget och ersätta detta med en skatterabatt, lika för alla, på 10 000 kr. 1
Riksdagen beslutar slopa skattereduktionen för delar av den allmänna pensionsavgiften samt göra dessa avdragsgilla till 100 % i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att avskaffa den tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare. 1
Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om skattereduktion för fackföreningsavgifter. 1
Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om en särskild skattelättnad för pensionärer. 1
Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om höjt grundavdrag. 1
Riksdagen beslutar att införa en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att införa en skatterabatt på 100 kr per barn och månad mot förvärvsinkomster i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att inkludera resor till och från barnomsorg i reseavdraget i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar om en skattereduktion för hushållsnära tjänster i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att höja reseavdraget till 20 kr per mil i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att fr.o.m. 2001 frysa taxeringsvärdena för småhus på 1997 års nivå i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att för 2002 fastställa skattesatsen till 1,1 % för småhus i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att vid nästa allmänna fastighetstaxering skilja på taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om omvandling av fastighetsskatten till beskattning av en schablonintäkt i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att avskaffa sambeskattningen fr.o.m. 2002 i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar att från 2003 skall endast halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsbeskattning.1
Riksdagen beslutar att avvisa förslaget till begränsningsregel för fastighetsskatten i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om omräkningsförfarande.1
Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om dämpningsmekanism.1
Riksdagen beslutar att slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi.1
Riksdagen beslutar att reduktionen av arbetsgivaravgifter skall ske i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den årliga lönesumman i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften från 2002 för inrättande av övergångsarbetsmarknader i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatteväxling och handel med utsläppsrättigheter.
Riksdagen beslutar att minska industrins nedsättning av koldioxidskatten till 25 % i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar att en kväveoxidskatt skall tas ut i enlighet med vad i motionen anförs. 1
Riksdagen beslutar att en skatt på förbränning av osorterat avfall skall tas ut i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar att höja skatten på deponi i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar att slopa gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten. 1
Riksdagen beslutar att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner till en krona per liter. 1
Riksdagen beslutar att slopa kväveskatten på handelsgödsel. 1
Riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt moms i den del det avser tidskrifter. 1
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder en konkurrensneutral beskattning av veckopress och dagspressens bilagor i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att slopa skattelättnaden för utbyggnad av bredband.
1 Yrkandena 1–16, 19–27 och 29–36 hänvisade till FiU.
Centerpartiets politik syftar till att låta människor växa som individer och göra det möjligt för var och en att förverkliga sina drömmar. Den ekonomiska politiken måste utformas så att den bidrar till livskraft i hela landet och ökar vars och ens ekonomiska självbestämmande. Det ger också den bästa grunden för en uthållig tillväxt.
Skattepolitiken måste därför utformas så att den ger goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som ropar högst. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras i skattepolitiken framgent.
Den svenska modellen – med världens högsta skatter och offentliga utgifter – har dämpat både ekonomisk tillväxt och välfärd i Sverige under de senaste decennierna. Det ekonomiska utrymme som åstadkommits genom Centerpartiets medverkan i att sanera statens finanser under nästan tio års tid borde nu användas för att åstadkomma förändringar av denna situation. Ett långsiktigt mål bör vara att skattetrycket och utgifternas andel av BNP ska ned till samma nivåer som jämförbara OECD-länder. Som ett första steg bör utrymmet för regeringens ”reformer”, som ytterligare ökar statsfinansernas konjunkturberoende, i stället användas för att påbörja skattesänkningar i enlighet med denna motion.
För att uppnå målet bör den ekonomiska politiken inriktas på att hålla statens utgifter realt oförändrade de kommande åren. Tillväxt och ökad produktivitet kommer då att skapa ett utrymme för långsiktigt hållbara skattesänkningar.
Skattesystemet ska gynna arbete och kunskap samt bidra till att stärka människors ställning på arbetsmarknaden. Det bör därför finnas en rejäl premie för människor som tar sig från bidragsberoende för att i stället kunna leva på en förvärvsinkomst. Som ett led i detta bör en övergång ske från grundavdrag till skatterabatt, lika för alla, förenat med en särskild skatterabatt på förvärvsinkomster. I huvudsak ska denna reduktion rikta sig till människor med låga och normala inkomster.
Boendet utgör en väsentlig del av de flesta familjers utgifter. En viktig uppgift för skattesystemet är att göra det möjligt för människor att ordna bra boende till en rimlig kostnad. Effekter i fastighetsskatten som får orimliga effekter för enskilda människor måste därför tas bort. En omedelbar reform av fastighetsbeskattningen där dagens höga skatteuttag på fastigheten ersätts av ett lägre uttag i form av beskattning av en schablonintäkt är nödvändig. Denna första sänkning bör följas upp genom att fastighetsskatten även framgent sänks successivt. Vi utvecklar vår politik för en reformerad fastighetstaxering och beskattning i en särskild motion.
Kostnaden för arbetskraft påverkar utan tvekan efterfrågan på densamma. Precis som för varor och tjänster borde denna enkla insikt vara vägledande för en politik syftande till att sänka beskattningen av människors arbete. En inkomstskattereform som ökar människors incitament att ta arbete bör därför förenas med en lägre beskattning på företag som anställer människor. I motionen föreslår vi sänkningar av arbetsgivaravgiften för alla företag, men konstruerad så att den betyder mest för de mindre företagen. Fortsatta sänkningar av skatteuttaget bör ske enligt denna etablerade modell, bland annat för att undvika tröskeleffekter då företag växer.
Beskattningen av företagande och arbete ska utformas så att den stimulerar företagande och uthållig tillväxt. Skatternas miljöstyrande effekter bör därför successivt öka. Verksamheter som påverkar miljö och hälsa ska på sikt bära den fulla kostnaden för sina externa effekter och inte kunna vältra över kostnaderna på samhället. Principen om att förorenaren betalar är ett viktigt inslag i en sådan politik.
En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö men också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land där miljöhänsyn är en avgörande del i den framtida tillväxten. Vad som ovan anförts om den framtida inriktningen av skattepolitiken bör ges regeringen till känna.
Svensk skattepolitik bygger i retoriken på att skatt ska tas ut efter bärkraft och att det ska finnas en omfördelande funktion i skattesystemet. I praktiken fungerar dock inte skattesystemet tillfredsställande i detta avseende. I Sverige beskattas låginkomsttagare mycket hårt. Med nuvarande skatteregler börjar skatt tas ut redan från och med årsinkomster på 8 800 kronor, vilket inte motsvarar mer än drygt 700 kronor i månaden. En jämförelse med grundavdragen i övriga EU-länder visar tydligt hur svenska låginkomsttagare beskattas mycket hårdare än i andra länder. Generellt kan sägas att Sverige i ett EU-perspektiv har höga skattesatser på tjänsteinkomster och ett lågt grundavdrag. Snittet på grundavdrag i EU ligger på cirka 40 000 kronor.
Grundavdragets storlek i EU
Sverige 8 800
Danmark 36 000
Finland 12 700
Storbritannien 54 000
Irland 34 000
Tyskland 57 000
Frankrike 34 000
Nederländerna 32 000
Belgien 51 000
Luxemburg 57 000
Spanien 31 000
Portugal 22 000
Italien 65 000
Österrike 54 000
Grekland 35 000
För att en arbetslös ska ha incitament att ta ett arbete måste han eller hon få en inkomst som efter skatt är högre än det bidrag som redan erhålls, dvs. bostadsbidrag, arbetslöshetsersättning, förtidspension eller socialbidrag eller en kombination av dessa. Att gå från arbetslöshet till ett förvärvsarbete innebär också ökade levnadsomkostnader, exempelvis kostnader för arbetsresor och mat, som måste täckas av inkomsten för att incitamentet att ta ett arbete ska finnas. Den höga beskattningen av arbete i Sverige, i kombination med flera olika bidrag och avgifter, medför att den s.k. reservationslönen, d.v.s. den lön som behövs för att göra det lönsamt att gå från bidrag till arbete, blir högre än i många andra länder.
De samlade marginaleffekterna, den del av en ökad inkomst som faller bort i form av inkomstskatt, inkomstprövade bidrag och avgifter, är stora, oavsett om det handlar om att gå från bidrag till arbete eller om att arbeta mer. Det lönar sig ofta inte att arbeta mer. Detta gäller särskilt den som har en låg inkomst och flera barn i förskolan. För ensamföräldrar, samboende med låga inkomster, underhållsskyldiga och förtidspensionärer gör marginaleffekterna att man bara får behålla 20–30 procent av en inkomstökning. Marginaleffekterna är alltså 70–80 procent för dessa grupper.
Höga skatter och marginaleffekter i form av minskade bidrag, höjda avgifter och högre skatt hämmar inte bara individer att ta ett arbete eller arbeta mer. Det hämmar hela samhällsekonomin. När ekonomin växer kraftigt, innebär det att alltfler efterfrågas på arbetsmarknaden framför allt inom vård, omsorg och andra delar av tjänstesektorn men även inom industrin. Trots denna efterfrågan på arbetskraft förblir antalet arbetslösa oroande stort, särskilt mot bakgrund av att vi befinner oss flera år in i en kraftig högkonjunktur. Orsakerna till detta är många, men en allt för liten premie för att gå från bidrag till arbete är helt klart bidragande.
Det finns ännu inga tecken på en mer utbredd bristsituation på arbetsmarknaden, men inom allt fler branscher börjar det bli svårt att finna rätt personer till de nya jobben. Bristen på arbetskraft riskerar att bromsa tillväxten. Samtidigt som många sektorer och företag är i skriande behov av arbetskraft kan man konstatera att den totala arbetslösheten – öppet arbetslösa samt arbetslösa i åtgärder – uppgick till över 288 000 personer under vecka 39 detta år. Utöver dessa arbetslösa är många fler undersysselsatta eller utslagna från arbetskraften.
Centerpartiet anser att behovet av att frigöra fler människor från bidragsberoende till arbete är stort. Behovet är stort dels för den enskilde individen som får en ökad självkänsla i att vara behövd och en större trygghet i att själv kunna råda över sin privatekonomi, dels för samhällsekonomin som kan fortsätta att växa tack vare det ökade utbudet av arbetskraft. För att ge människor incitament att gå från bidrag till arbete anser Centerpartiet att inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare måste sänkas.
När man analyserar hur höga skatter påverkar låginkomsttagare är det speciellt viktigt att studera barnfamiljernas situation. I regeringens skrivelse 1999/2000:137 framgår att många barn växer upp i familjer som är beroende av socialbidrag. Drygt vart tionde barn – 237 000 – växer upp i en familj som någon gång under året får socialbidrag. Vi vet att vuxna som lever med så knappa ekonomiska marginaler och tvingas söka socialbidrag upplever en stor ekonomisk stress som framkallar oro och ångest. Den situationen påverkar med all sannolikhet barnen. Den ekonomiska situationen under 1990-talet har gjort att fler barn lever under dessa förhållanden – att socialbidrag blir en del av försörjningen. Det går dock inte att helt skylla på den ekonomiska krisen. År 1990, före krisen, levde 176 000 barn i samma situation.
I familjeekonomin samverkar bidrag och skatter på ett olyckligt sätt. Ökade egna inkomster kan helt urholkas i samverkan med t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag. Många familjer lever i den situationen att det är svårt för en vanlig familj att öka sin disponibla inkomst genom arbete. Socialbidraget minskas med varje intjänad krona och bostadsbidraget minskar i snabb takt vid ökad inkomst. Denna situation gör att en satsning på sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare är av stor betydelse för att frigöra familjer från socialbidragsberoende.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i flera steg genomfört en skattereduktion för att kompensera för egenavgifterna i pensionssystemet. I den nu föreliggande propositionen föreslår regeringen kompensation för ytterligare en fjärdedel av egenavgifterna. Konstruktionen bygger på ett svårförståeligt kompensationstänkande där man räknar krona för krona också för inbetalningar till de egna försäkringarna. Resultatet blir att de skattesänkningar regeringen redovisar slår orättvist och innebär högre skattesänkningar för dem som tjänar bäst, inte för dem som behöver det mest.
Källa: Aftonbladet/Föreningssparbanken http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,86261,00.html
Regeringens resonemang kring skattereduktion för fackföreningsavgifter bygger på samma resonemang. I stället för att på allvar ta tag i problematiken med höga skatter för dem med låga inkomster väljer man att kompensera för olika slags kostnader.
Regeringens förslag innebär vidare att stora grupper lämnas utanför skattesänkningarna. Såväl studenter som pensionärer undantas i stort sett från förslagen, vilket regeringen valt att kompensera för genom att införa nya, riktade, förändringar.
Det förslag till skattereform som presenteras i motionen innebär, förutom en rättvisare profil, att olika slags specialkonstruktioner för olika grupper, som skattereduktion för fackföreningsavgifter eller riktade skattesänkningar till pensionärer, blir obehövliga.
Centerpartiet vill ersätta dagens lappande och lagande och specialdestinerade sänkningar med en inkomstskattereform som ger möjlighet för fler att leva på sin lön och som stimulerar arbete framför bidrag. Det förutsätter en tydlig premie för dem som tar sig från bidragsberoende till eget arbete, och det ger utrymme att minska bidragsberoendet för dem som redan är förvärvsarbetande. Reformen föreslås genomföras under åren 2002–2004, då den ska gälla fullt ut.
Ett första steg i inkomstskattereformen sker 2002 genom att höja grundavdraget till 20 000 kronor och samtidigt avskaffa de negativa marginaleffekter som följer av nedtrappningen i den så kallade LO-puckeln. En höjning av grundavdraget är bättre än regeringens skattereduktion för delar av den allmänna pensionsavgiften, dels för att grundavdraget ger en större skattesänkning för människor med låga inkomster, dels för att en grundavdragshöjning kommer alla till del, även pensionärer och studenter.
Den nuvarande konstruktionen av grundavdraget med en grundnivå samt en upp- och nedtrappning i inkomstskikten med låga och medelstora inkomster, ger upphov till negativa marginaleffekter. Upptrappningen upp till årsinkomster på ungefär 110 000 kr skapar förvisso en positiv marginaleffekt, men för t.ex. en deltidsarbetande undersköterska som vill öka sin arbetstid är nedtrappningens negativa marginaleffekter påtagliga. I och med att regeringen föreslår att den tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare görs om till ett grundavdrag förstärks dessutom de negativa marginaleffekterna vid grundavdragets nedtrappning. Centerpartiet anser därför att den så kallade LO-puckeln i grundavdraget ska tas bort. Riksdagen bör besluta att för år 2002 höja grundavdraget till 20 000 kr i alla inkomstskikt.
Dagens skattesystem är i huvudsak neutralt i förhållande till hur inkomsten förvärvats. I många fall, som beskrivits ovan, är det rent av så att skatten ökar också för dem med små inkomster som på något sätt får en inkomstökning. För att motverka detta bör inkomstbeskattningen ske så att övergång från bidrag till förvärvsarbete och från del- till heltid premieras.
En särskild skatterabatt utformad för att minska bidragsberoendet och slå undan marginaleffekter i lägre inkomstskikt bör därför införas. Vi föreslår att en förvärvsrabatt på 9 600 kr, riktad framförallt till låginkomsttagare, införs. Förvärvsrabatten ska enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande i syfte att stimulera arbete och företagande. En förvärvsrabatt på arbetsinkomster innebär en kraftig stimulans för den arbetslöse att ta ett arbete och för den deltidsarbetande att öka sin arbetstid.
Förvärvsrabatten ska fasas in med 10 procent av arbetsinkomsten upp till en årlig arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket ger en maximal rabatt på skatten om 9 600 kr. Den maximala förvärvsrabatten ligger sedan kvar upp till en årlig arbetsinkomst på 180 000 kr och trappas därefter ned med 5 procent av överstigande förvärvsinkomst upp till 276 000 kr. Däröver blir förvärvsrabatten 4 800 kr.
Från och med 2004 beräknar vi kunna gå ytterligare ett steg i inkomstskattereformen och höja förvärvsrabatten till 10 800 kr. Riksdagen bör besluta om en skatterabatt för förvärvsinkomster enligt ovan.
Från och med 2003, när det nya pensionssystemet införs, med bland annat höjda grundpensioner, kommer pensionärer att beskattas på samma sätt som löntagare. Detta innebär exempelvis att det särskilda grundavdraget för pensionärer kommer att försvinna. Pensionsreformen och den enhetliga beskattningen är bra eftersom pensionssystemet bli mer hållbart och skattesystemet mer överblickbart. Däremot behöver den kompletteras med sänkta inkomstskatter för alla låg- och medelinkomsttagare.
I och med den enhetliga beskattningen är det både möjligt och lägligt att gå ett steg ytterligare i vårt förslag till inkomstskattereform. Detta innebär att grundavdraget helt tas bort från och med 2003 och istället ersätts med en rak skatterabatt på 10 000 kr. Denna skatterabatt ska komma alla till del, oavsett om inkomsten kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning eller pension. Effekten av en rak skatterabatt på 10 000 kr är, för den person som bara betalar kommunalskatt, ungefär lika stor som effekten av ett grundavdrag på 30 000 kr. För den person som även betalar statlig inkomstskatt blir effekten dock en annan eftersom skatterabatten inte minskar den beskattningsbara inkomsten och därmed statsskatten. Ett kraftigt höjt rakt grundavdrag blir därmed både dyrare och fördelningspolitiskt sämre än en rak skatterabatt.
För den enskilde individen är det positivt att ersätta grundavdraget med en rak skatterabatt i och med att skattesystemet blir mer överskådligt. Alla ska enkelt kunna räkna ut sin skatt, vilket ger individen ett bättre grepp över privatekonomin. Riksdagen bör därför besluta att från 2003 ersätta grundavdraget med en skatterabatt på 10 000 kr lika för alla.
Den offentligfinansiella kostnaden för den skattereform som föreslås är 29,1 miljarder 2002, 45 miljarder 2003 och 51,8 miljarder 2003. År 2002 innebär det höjda grundavdraget minskade skatteinkomster för kommunsektorn på 24,2 miljarder, vilket kompenseras över statsbudgeten. Åren 2003 och 2004 innebär införandet av skatterabatt i stället för grundavdrag att kommunsektorns skatteinkomster förstärks med 15,6 respektive 15,1 miljarder. Även för detta kompenseras över statsbudgeten. På lång sikt innebär den föreslagna konstruktionen att det kommunala skatteunderlaget förstärks och därmed hela kommunsektorns ekonomi.
Centerpartiets förslag innebär en större, fördelningspolitiskt bättre, skattesänkning än de sänkningar regeringen föreslår. Riksdagen bör, som en konsekvens av detta, avvisa regeringens förändringar i fråga om inkomstbeskattning samt helt slopa kompensationen för egenavgifterna och göra dessa avdragsgilla.
Som en del i regeringens förslag om en skattereduktion, motsvarande 75 procent av den allmänna pensionsavgiften, ändras möjligheten till avdrag vid beräkningen av underlag för kommunal och statlig inkomstskatt. Avdragsrätten sänks till 25 procent av den allmänna pensionsavgiften. Den begränsade avdragsrätten för allmän pensionsavgift innebär att brytpunkten för uttag av statlig skatt sjunker. Därmed kommer antalet personer som betalar statlig inkomstskatt att öka. Regeringen måste därför justera upp den nedre skiktgränsen med samma belopp som den begränsade avdragsrätten sänker skiktgränsen. Om inkomstskatten sänks genom höjt grundavdrag, höjs istället skiktgränserna för statlig inkomstskatt.
Inkomsterna förväntas öka snabbare än den ökning av konsumentprisindex som styr den årliga förändringen i skiktgränserna. Detta medför att andelen skattskyldiga till statlig inkomstskatt ökar. Centerpartiet delar regeringens målsättning att reducera andelen skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt till 15 procent. Vi föreslår i likhet med regeringen att brytpunkten för statlig skatt sätts till 290 100 kr för 2002. Centerpartiets förslag om ett höjt rakt grundavdrag på 20 000 kr innebär att brytpunkten för statlig inkomstskatt höjs automatiskt. I vårt budgetalternativ kan vi därför tillgodoräkna oss den kostnad regeringen har för att höja skiktgränserna. Från 2002 bör brytpunkten indexuppräknas, vilket för 2003 ger en brytpunkt på 299 000 kr och för 2004 på 310 600 kr.
Ett av syftena med skattepolitiken är att utjämna klyftor. Det är angeläget att skattesänkningar utformas så att de kommer dem som behöver det bäst till del och att det skapar en stimulans att öka inkomster för dem som har låga och normala inkomster.
Vårt förslag innebär att de i särklass största procentuella ökningarna utfaller i de lägre inkomstskikten, vilket är en riktig fördelningspolitisk profil.
I stor utsträckning är den sociala och geografiska klyvningen sidor av samma mynt. Det innebär att följden av vårt förslag också blir att de som bor i regioner med hög arbetslöshet och förhållandevis låga inkomster får störst utfall. Därigenom ökar det ekonomiska utrymmet för ökad konsumtion och möjligheten att försörja sig i alla delar av landet. Detta utrymme kommer med säkerhet också att leda till en ökad konsumtion med positiva följder för näringslivet.
Människors inkomster påverkar självfallet också kommuners inkomster. Genom metoden att införa en skatterabatt i stället för ett grundavdrag ökar kommunernas egna inkomster och beroendet av kompensation över statsbudgeten minskar. Genom konstruktionen, som innebär att skattekraften ökar mest i kommuner där skatten varit hög, grundavdraget har varit mycket värt, kommer också kommuner i utsatta regioner att vara vinnare på det i den kommunala ekonomin som en omedelbar följd av skatteförslaget. I exempelvis norra Sveriges inland ökar kommunernas intäkter med 538 kr per person jämfört med regeringens förslag. Alla kommuner utom de tre storstäderna kommer som en följd av förslaget att få ett förbättrat skatteunderlag. Detta minskar trycket på inkomstutjämningen inom kommunsektorn. Ett förbättrat skatteunderlag innebär också att kommunerna kan tillgodogöra sig en större andel av tillväxten i ekonomin. Dessa ökade inkomster kan användas antingen för att förstärka vård, skola och omsorg eller för att sänka kommunalskatten.
Föräldrar måste få känna trygghet i att vara välkomna på arbetsmarknaden. Det måste vara möjligt att förena förvärvsarbete med mer tid för barnen. Föräldrar ska inte pressas ekonomiskt att avstå från förvärvsarbete, varför barnomsorgskostnaderna bör vara avdragsgilla gentemot förvärvsinkomsten. Avdraget får göras mot kommunalskatten. Kommunerna ersätts för inkomstbortfallet enligt finansieringsprincipen. För att få göra avdrag måste man kunna styrka sin barnomsorgskostnad. Det leder till att många av de föräldrar som i dag är hänvisade till ”svart” barnomsorg motiveras att redovisa barnomsorgskostnaden. Centerpartiet anser att avdragsrätten bör uppgå till 50 000 kr per barn och år och införas från och med 2002. Riksdagen bör besluta att införa en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad i motionen anförs.
Utöver avdragsrätten för barnomsorgskostnader är det nu tid att komplettera det generella stödet till familjer med en extra skattelättnad för barnfamiljer. Detta bör ske genom ett första steg den 1 januari 2003 då en skatterabatt på 100 kronor per barn och månad införs. På sikt bör denna barnrabatt öka både genom nya resurser och genom överföring av vissa resurser från barnbidrag till skattelättnader. Genom konstruktionen minskar rundgången av pengar i systemet samtidigt som incitamenten att öka den egna inkomsten för att kunna utnyttja barnrabatten fullt ut för hushåll med mycket små inkomster ökar.
I motionen 2001/02:So304 Barn- och familjepolitik utvecklas resonemanget ytterligare. Riksdagen bör redan nu besluta om att införa en barnrabatt från 2003.
På många håll, främst i områden med stora avstånd, utgör resor till och från barnomsorg en betydande kostnad för många barnfamiljer. Liksom i fråga om kostnaden för barnomsorgen bör denna kostnad vara avdragsgill. Riksdagen bör besluta om detta.
Sverige har den industrialiserade världens högsta skatteuttag på arbete. I EU är det genomsnittliga skatteuttaget på arbete 42 procent enligt Eurostat. I Sverige är motsvarande siffra 59 procent. I Sverige utgörs mellan 60 och drygt 70 procent av kostnaderna för en tjänst av skatter och sociala avgifter. De stora skattekilarna, dvs. skillnaden mellan köparens pris och säljarens ersättning efter skatt, bromsar framväxten av moderna tjänsteföretag och fler jobb i tjänstesektorn. I synnerhet gäller det tjänsteproduktion riktad till privatpersoner som betalar med redan beskattade medel.
För att efterfrågan på hushållstjänster skall ta fart måste priset sänkas rejält genom att skattekilen minskas eller slopas helt. Centerpartiet föreslår därför att en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden för ROT-arbeten och hushållstjänster som utförs i hemmet införs. Förslaget kan beskrivas som en utvidgning av det så kallade ROT-systemet, dvs. den skattereduktion som tidigare tillämpades för reparationer, ombyggnad och tillbyggnad.
De tjänster som utförs i det egna hemmet eller på den egna tomten skall berättiga till skattelättnad. Det innebär att skatten sänks för ett antal hushållstjänster där det är lätt att ”göra det själv” och där någon vit marknad knappast förekommer, exempelvis städning, gräsklippning och barntillsyn. Förslaget omfattar även sådana tjänster som redan delvis utförs på en vit marknad, som målning, snickeriarbete och reparation av hushållsapparater. Däremot utesluts offentligt subventionerade tjänster, exempelvis offentlig barnomsorg, och andra tjänster som normalt inte utförs i hemmet, exempelvis advokat- och arkitekttjänster.
Vi anser det nödvändigt med en begränsning av den maximala skattereduktionen. Vi föreslår att den skall vara 25 000 kr per hushåll och år. Det innebär att hushållet kan köpa tjänster för 50 000 kr per år och få skattereduktion för dessa. Den offentligfinansiella kostnaden för förslaget kan antas uppgå till 2,2 miljarder kronor då det utnyttjas fullt ut. Ett införande från 2003 skulle med säkerhet innebära att utnyttjandet det året blev lägre. Vi avsätter för förslaget 1,01 miljarder kronor 2003 och 2,2 miljarder kronor 2004. Skulle utnyttjandet bli högre avser Centerpartiet att återkomma i frågan.
Riksdagen bör besluta i enlighet med ovanstående om sänkt skatt på hushållsnära tjänster från 2003.
Privat barnomsorg ingår i beräkningsunderlag för hushållsnära tjänster liksom för avdragsrätten för barnomsorg. Den offentligfinansiella kostnaden beräknas därmed dubbelt då det inte är avsikten att särskilt subventionera en omsorgsform genom dubbla skattelättnader. Den dubbelkompensation som finns i systemen kan beräknas uppgå till 140 miljoner kronor 2003 och 290 miljoner kronor 2004, varför vi reducerar kostnaden med dessa belopp.
Genom Centerpartiets aktiva arbete och påverkan höjdes reseavdraget från 13 till 15 kr 1997. Sedan dess har emellertid kostnaderna framförallt för drivmedel ökat kraftigt. Därför är det nödvändigt att höja avdragsrätten för arbetsresor med bil ytterligare. Centerpartiet anser att avdragsrätten bör höjas från dagens 16 kr per mil till 20 kr per mil. En höjd avdragsrätt gör att människor har en fortsatt möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter där arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag ökar även den regionala rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar därmed till ett större arbetskraftsutbud även i mindre orter. Riskerna för arbetskraftsbrist inom vissa yrken minskas därmed. Som angivits ovan bör avdragsrätten inkludera resor till och från barnomsorg. Riksdagen bör besluta att höja reseavdraget till 20 kr per mil.
En viktig anledning till att det byggs för lite i Sverige är att bostadssektorn är hårt beskattad. Tidigare subventionerades boendet; nu fungerar boendet i praktiken som en källa för skatteintäkter. Det stora skiftet skedde i samband med 1990 års skattereform. Sänkta inkomstskatter finansierades till stor del genom höjda indirekta skatter och avgifter som drabbade boendekostnaderna. Hyrorna höjdes realt med 40 procent i hela beståndet de följande åren och kostnaderna steg ännu mer för nybyggda bostäder. Om man till dessa höjda skatter på boendet lägger att subventionerna har trappats ned är det inte svårt att förstå varför boendekostnaderna ökat dramatiskt. Idag går i genomsnitt en tredjedel av hushållens disponibla inkomster till boendet. Inget annat OECD-land har så höga boendekostnader. Centerpartiet anser inte att boendet kan reduceras till vilken skattekälla som helst med huvudsaklig uppgift att ge tillskott till statskassan. Boendeskatterna måste sänkas.
Utgångspunkten för Centerpartiets förslag till skattesänkningar inom bostadsområdet är att människorna ska få lägre boendekostnader och att det skapas neutralitet mellan boendeformer. Efter en överenskommelse mellan Centerpartiet och den socialdemokratiska regeringen beslutade riksdagen om att från och med 1997 ”frysa” 1996 års taxeringsvärden i hela landet. Denna frysning upphörde att gälla vid förra årsskiftet.
Efter det att regeringen under lång tid hävdat att de förändrade taxeringsvärdena inte utgör ett problem har man nu svängt och lägger fram förslag om successivt genomslag för höjda taxeringsvärden men tar inte tag i grundproblemet; att några få höga huspriser bidrar till att dra upp taxeringsvärdena för närliggande fastigheter. Därigenom kommer de omotiverat stora ökningarna att förekomma också framgent, om än med en något mindre höjning varje år.
Regeringen kompenserar kollektivet av småhusägare genom att sänka skattesatsen och göra förändringar i förmögenhetsskatten, men dessa åtgärder är en klen tröst för de människor vars boendekostnad kommer att öka dramatiskt som en följd av kraftigt höjda taxeringsvärden.
Vid sidan av det allvarliga i att många människor drabbas av kraftigt höjda boendekostnader är det synnerligen allvarligt att regeringen verkar blunda för att de uppenbara orimligheter i fastighetstaxeringen som låg till grund för beslutet att frysa taxeringsvädena på intet sätt har förändrats. Det är fortfarande moderatledarens allt för dåligt underbyggda förslag till årlig justering av taxeringsvärdena för fastigheter som gäller. Då liksom nu kommer justeringen av taxeringsvärdena exempelvis att innebära att personer som förvärvat fritidsfastigheter till överpris i attraktiva områden gynnas medan den bofasta befolkningen i dessa attraktiva områden missgynnas. Centerpartiet anser att det enda rimliga beslutet är att åter frysa taxeringsvärdena på 1997 års nivå fram till nästa allmänna fastighetstaxering som skall ske 2003. Denna återgång till 1997 års taxeringsvärden bör ske retroaktivt från och med 2001.
För 2002 bör skattesatsen för småhus sänkas 1,1 procent. I kombination med frysta taxeringsvärden innebär det att alla småhusägare får sänkt fastighetsskatt. Riksdagen bör besluta om att återställa den tidigare frysningen av taxeringsvärdena för småhus och samtidigt fastställa skattesatsen till 1,1 procent.
Parallellt med de generella skattesänkningarna är det viktigt att ta hänsyn till den höga fastighetsskatt som drabbar människor som bor permanent i områden som är attraktiva för fritidsboende. För att avhjälpa den speciella situation som råder i de attraktiva områdena längs kusten med ständigt stigande fastighetspriser anser Centerpartiet att taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende bör skiljas åt. Då slår inte högt upptrissade förvärv av fritidsfastigheter igenom på de fastboende, och det är möjligt för människor att bo kvar i sina hem. Riksdagen bör besluta om att vid nästa allmänna fastighetstaxering skilja på taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende.
Vid nästa allmänna fastighetstaxering 2003 anser Centerpartiet att taxeringsvärdena åter bör knytas till aktuella marknadsvärden genom beräkning av medianvärdet för omräkningstalen för år 2001–2003. Därigenom exkluderas såväl extremt höga försäljningspriser som låga försäljningspriser t.ex. inom familjen.
Samtidigt bör fastighetsskatten omvandlas till en schablonintäkt som beskattas som inkomst av kapital. För 2003 ska denna beräknas som tre procent av taxeringsvärdet, vilket motsvarar en fastighetsbeskattning på 0,9 procent av taxeringsvärdet.
2004 behålls taxeringsvärdena på samma nivå som 2003 och schablonintäkten beräknas som 2,5 procent av taxeringsvärdet, vilket motsvarar en fastighetsbeskattning på 0,75 procent av taxeringsvärdet.
I vår motion om fastighetstaxering (2000/01:Sk490) utvecklas resonemanget ytterligare. Regeringen bör återkomma med förslag om fastighetsskattens omvandling till en beskattad schablonintäkt i enlighet med ovanstående.
För att undvika de värsta effekterna av höjda taxeringsvärden föreslår regeringen att det införs en begränsningsregel för fastighetsskatten. Regeln innebär att uttaget av fastighetsskatt avseende permanentbostaden under vissa förutsättningar begränsas så att skatteuttaget inte överstiger en viss andel av hushållsinkomsten. Enligt förslaget är hushållsbegreppet utformat så att den personkrets som omfattas är densamma som i förmögenhetsbeskattningens sambeskattning. Centerpartiet anser att redan sambeskattning av förmögenheter är omodernt och ojämställt och avvisar därför med bestämdhet denna nya form av sambeskattning. Riksdagen bör besluta om att avvisa förslaget till begränsningsregel för fastighetsskatten.
Regeringen väljer också att nu tillmötesgå en del av kritiken mot förmögenhetsbeskattningen och höjer fribeloppet till 1,5 miljoner kronor för ensamstående samt 2 miljoner kronor för sambeskattade. Det är en välkommen men otillräcklig höjning som borde kompletteras genom att från 2002 slopa sambeskattningen. Vidare bör från 2003 endast halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsskatt.
Riksdagen bör besluta att från 2002 slopa sambeskattningen samt att från 2003 endast låta halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsbeskattning.
De förändringar Centerpartiet ovan föreslår innebär skattelättnader för landets småhusägare uppgående till totalt 7,3, 8,3 respektive 9,2 miljarder kronor för åren 2002–2004. I samband med detta föreslås riksdagen därmed också avvisa regeringens förslag om skattesänkning för småhus, omräkningsförfarande, dämpningsmekanism och begränsningsregel.
Centerpartiet avvisar alla tankar på införa nya subventioner för att lösa problematiken med att det byggs för få nya hyreslägenheter. Istället anser vi att de kvarvarande räntesubventionerna bör avvecklas. Samtidigt bör fastighetsskatten för flerbostadshus avskaffas. Fastigheter är ett arbetande kapital i fastighetsföretag och bör därför inte beskattas. Vinsten beskattas redan med bolagsskatt. Dagens system där räntebidragen i princip är avvecklade och inte kan motivera en fastighetsskatt innebär tillsammans med bolagsskatten att hyresfastigheter är utsatta för en dubbelbeskattning. Avskaffandet av fastighetsskatten för flerfamiljshus bör ske genom att skattesatsen sänks i den takt statens finanser så tillåter. Centerpartiet biträder den sänkning av fastighetsskatten på hyreshus ned till 0,5 procent som regeringen föreslagit.
En stor del av 1990 års skattereform finansierades genom skatt på boendet. I finansieringen ingick bland annat att lägga moms på fastighetsförvaltning. Därtill lades en särskild skatt, en så kallad uttagsskatt, på företag som driver fastighetsskötsel i egen regi. Detta har bland annat drabbat många allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag, och det leder till ökade hyreskostnader. Centerpartiet anser att uttagsskatten bör slopas. Då blir beskattningen av hyresboendet lägre och missgynnas inte i jämförelse med andra boendeformer. Riksdagen bör besluta att slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi.
Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft, bl a som en följd av höga arbetsgivaravgifter. Centerpartiet har tidigare aktivt medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi har ambitionen att fortsätta den linjen. Företagsklimatet i Sverige behöver bli bättre. Skatter och avgifter på arbete måste sänkas för att ge människor chansen att utveckla sina idéer i företag, vilket skapar fler jobb. Det bör ske genom att en skatteväxling genomförs med sänkta skatter på arbetskraft och höjda skatter på miljöskadliga verksamheter. Det ger förutsättningar för ökad sysselsättning generellt sett, vilket i synnerhet är gynnsamt för tjänstesektorn med en hög andel arbetskraftskostnader.
Från och med den 1 januari 1997 är det möjligt att göra en viss nedsättning av socialavgiften. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter får en arbetsgivare göra avdrag från arbetsgivaravgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget upp till en årlig lönesumma på 852 000 kr. För egenföretagare är motsvarande gräns för lönesumman 180 000 kr. Denna reduktion är ett resultat av Centerpartiets enträgna arbete. Centerpartiet anser att arbetsgivaravgifterna bör sänkas ytterligare enligt samma modell genom att reduktionen utökas till 10 procentenheter för såväl arbetsgivaravgifter som egenavgifter från och med 2002. Från 2004 bör beloppsgränsen sättas till 2 miljoner kronor för företag och 300 000 kronor för egenföretagare. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna på detta sätt främjas de mindre företagen där anställningspotentialen är högst i förhållande till de större. Riksdagen bör besluta i enlighet med Centerpartiets förslag till sänkta arbetsgivaravgifter.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en nedsättning av arbetsgivaravgifterna i stödområde A med 15 % av avgiftsunderlaget upp till högst 852 000 kr per år. Det är ett välkommet initiativ i enlighet med vad Centerpartiet länge krävt. Det är emellertid otillräckligt för att stimulera småföretag i hela landet. Vår föreslagna sänkning av arbetsgivaravgifterna innebär att alla företag får sänkta arbetsgivaravgifter och innebär samtidigt att företagen i stödområde A skulle få fem extra procent i nedsättning.
För att arbetsgivaravgiftssänkningen även skall kunna tillgodoräknas av företag som har stora säsongsvariationer är det avgörande att lönesumman beräknas för hela året och inte uppdelas månadsvis. Detta förfarande missgynnar företagare inom bland annat turism och trädgårdsnäring som är mycket säsongsberoende. Hanteringen begränsar framför allt ungdomars möjligheter till tillfälliga arbeten, då det ofta är de som söker säsongsarbeten.
Reglerna måste snarast ändras så att avgifterna beräknas på den årliga lönesumman och inte som idag på en månadsvis lönesumma. Riksdagen bör besluta att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den årliga lönesumman.
I vår arbetsmarknadspolitiska motion beskrivs en övergång från olika former av åtgärder till stimulans av övergångsarbetsmarknader där arbetslösa genom att prova jobb hos olika arbetsgivare ges kontakt med arbetsmarknaden samtidigt som arbetsgivarna lär känna de arbetssökande. När en lyckad matchning uppstår ökar förutsättningarna för den arbetslöse att få en anställning. Detta bör stimuleras genom att avsätta resurser både över statsbudgeten och genom riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften. I ett första skede bör från 2002 ytterligare 500 miljoner kronor beräknas för detta i enlighet med Centerpartiets förslag. Riksdagen bör besluta om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften för inrättande av övergångsarbetsmarknader i enlighet med detta.
Våra förslag innebär lättnader för alla företag, varför riksdagen bör avvisa den av regeringen föreslagna schablonintäkten för investmentbolag.
Familjeföretags situation skiljer sig i många avseenden från villkoren för större företag. Dels omfattas de av en negativ särreglering som ger uttryck för en offentlighetens misstro mot företagande, dels går de ofta i arv och drabbas då av beskattning som missgynnar möjligheten till fortsatt tillväxt. En tillväxtpolitik som bygger på att små företag måste ges goda möjligheter att växa och anställa måste också ge goda villkor i dessa avseenden.
Under en lång tid har de så kallade 3:12-reglerna för fåmansbolag varit föremål för diskussion. Företagarnas Riksorganisation har presenterat en normallönemodell som bygger på att en schablonmässig inkomstbeskattning görs av den aktive ägaren i ett fåmansbolag. Övriga inkomster skattas som inkomst av kapital.
Den svenska näringspolitiken som styr företagens villkor har under lång tid inriktat sig på stora företag och deras behov. Detta har lett till att små och mindre företag hämmats i sin utvecklingspotential, främst beroende på en ökande administrativ belastning. Samtidigt har det funnits ett av statsmakterna outtalat krav på att befintliga företag skall växa, en ekvation som inte går ihop.
Alla företagare har inte som målsättning att deras företag skall växa. En del företagare uppfattar inte att det är mödan värt eftersom den ekonomiska utväxlingen är allt för låg. Som det är idag uppstår den största förtjänsten när man säljer ett företag, vilket gör att många företagare väljer att sälja sina företag vid ett generationsskifte och att ett nytt företag inom samma bransch kanske startas på en marknad som inte räcker till flera företag inom samma bransch.
Familjeföretag får ofta arvs- och gåvoskatteproblem vid generationsskiften, och det är de efterkommande generationerna som får problemen. Flera undersökningar har visat att endast en mindre del av familjeföretagen når den andra eller tredje generationen. För dem som tror på familjeföretagandet som idé och på familjeföretagandet som en viktig del i näringslivet måste en sådan fortsatt utveckling ses som negativ. Både skattereglerna och möjligheterna till finansiering har stor vikt för att en familjeföretagare ska kunna föra över ägandet till nästa generation. Därför måste reglerna utformas så att arbetande kapital kan hållas intakt även vid arvsskiften. En särskild utredning bör tillsättas i syfte att se över och förbättra möjligheterna till generationsskiften.
Centerpartiets näringspolitiska motion 2001/02:N263 innehåller motsvarande yrkanden, varför vi avstår från att upprepa dem här.
Att nyttja ekonomiska styrmedel kan vara effektivt för att komma tillrätta med miljöproblem. Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resursanvändningen genom ständiga förbättringar.
Marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. Ekonomiska styrmedel som till exempel skatter och avgifter ger som en sidoeffekt inkomster till statskassan. Det innebär att staten kan sänka andra skatter och avgifter som är störande för samhällsekonomin. Begreppet grön skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön skatteväxling innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser.
Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrättigheter fungerar dock inte på alla områden varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. I Sverige finns för närvarande ett skattesystem med nedsättningar av skattebördan för industrin. När ett system med utsläppsrättigheter är infört måste nedsättningen upphöra för att göra handeln enkel och enhetlig. Skatteväxlingen måste därför utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas. Detta innebär att den nedsättning som i dag finns successivt måste minska.
Skatteväxlingen måste vara utformad på ett sätt som gör att en framtida handel med utsläppsrättigheter underlättas. Det har regeringen och samarbetspartierna inte klarat av. Istället förstärker man den befintliga skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Inga ansatser görs för att successivt fasa ut de nedsättningar som finns och förbereda Sverige för ett system för handel med utsläppsrättigheter. Centerpartiet tar i sitt budgetalternativ steg i riktning mot att jämna ut skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Vad som ovan anförts om skatteväxling och handel med utsläppsrättigheter bör ges regeringen till känna.
Regeringen påstår sig i budgeten lagt fast en skattestrategi för alternativa drivmedel. Tyvärr får konstateras att de skattelättnader som aviseras inte räcker till. En strategi med en längre horisont måste utarbetas. Det är angeläget att fler projekt får möjlighet att starta upp produktion av etanol och andra biodrivmedel. Potentialen för produktion av etanol och andra biodrivmedel är stor i Sverige. För att skapa möjligheter för fler anläggningar för produktion av biodrivmedel avsätter Centerpartiet från och med 2004 totalt 300 miljoner kronor per år för pilotprojekt, vilket är dubbelt så mycket som regeringen avsätter. Centerpartiet utgår från att regeringen i den aviserade klimatpropositionen kommer att lägga fram ytterligare förslag som kan lägga grunden för ett grönt transportsystem.
För andra skattepliktiga bränslen än bensin och högbeskattat bränsle som förbrukas i industriella tillverkningsprocesser reduceras koldioxidskatten till hälften av den generella nivån på koldioxidskatten. Före den 1 juli 1997 hade dock industrin en nedsättning med 75 % av koldioxidskatten. Vid denna tidpunkt infördes andra skattelättnader för energiintensiv verksamhet. Om ett företags koldioxidskattebelastning vid skattenivån 50 % överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet, medger beskattningsmyndigheten nedsättning av skatten så att den överskjutande skattebelastningen sätts ned till 20 %– 0,8 %-regeln.
Industrin har i de flesta fall rätt till nedsättning med 50 % av koldioxidskatten. För den som är registrerad som skattskyldig kan avdrag med hälften av koldioxidskatten göras i deklarationen. För den som inte är registrerad som skattskyldig sker återbetalning med hälften av den koldioxidskatt som belastat bränslet efter ansökan till Särskilda skattekontoret i Ludvika.
Inkomsterna av koldioxidskatt från industrin år 2002 kan med gällande regelsystem uppskattas till 2,7 miljarder kronor. Centerpartiet föreslår att nedsättningen för industrin ska vara 25 % i stället för 50 %. Med den förändringen beräknas inkomsterna öka med 1 miljard kronor. I den föreslagna nedsättningen ingår även fortsättningsvis skattelättnader för energiintensiv verksamhet. Riksdagen bör besluta att minska industrins nedsättning av koldioxidskatten till 25 %.
Kväveoxidutsläppen har stadigt ökat. De ger en negativ miljöpåverkan och bör därför motarbetas. Delmålet för sänkning av kväveoxid är alltför lågt satta, och Centerpartiet anser att delmålen bör uppnå en 40-procentig minskning till 2005. Ett led i denna målsättning är att öka avgifterna för utsläppen av kväveoxid. En kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kr per kilo NOx för pannor med en större effekt än 5 megawatt och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 gigawatt. Detta bör riksdagen besluta om.
Sedan den 1 januari 2000 finns det en skatt på deponering av avfall. Detta är positivt för att stimulera en minskning av avfall som läggs på deponi. Samtidigt har detta lett till att förbränningen av avfall kommit i avsevärt bättre dager då detta inte är belagt med skatt. Meningen med deponiskatten är att avfallsmängderna i samhället ska minska. Men istället för att deponera avfall går allt större mängder till förbränning osorterat. Sverige står därmed inför en stor utbyggnad av kapaciteten för att bränna avfall. I stora stycken är det oklart hur denna ökade förbränning påverkar människan och miljön. Främst rör det sig om ökade dioxinutsläpp. Centerpartiet anser att det bör införas en skatt på förbränning av osorterat avfall för att säkerställa den intention om minskade avfallsmängder som finns i och med deponeringsskatten. Nivån på denna bör motsvara deponiskatten för att säkerställa likvärdighet i beskattningen. Detta bör riksdagen besluta om.
I samband med detta bör deponiskatten höjas ytterligare med 47 kr utöver regeringens förslag, alltså till 335 kr. Riksdagen bör besluta om detta.
Svenskt jord- och skogsbruk är en avgörande sektor i fråga om att skapa förutsättningar för livskraft i hela landet. Den gröna sektorn bidrar starkt till att skapa sysselsättning och intäkter i stora delar av Sverige. Skogsindustrin i sig är fortfarande den största nettoexportören i Sverige. Ett led i en strategi för livskraft i hela landet måste därför också handla om hur den gröna sektorn kan få goda villkor att utvecklas.
Regeringen och samarbetspartierna är mycket motsträviga mot att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för svensk lantbruksnäring. I tider då svenskt lantbruk agerar på samma marknad som konkurrenter som har lägre kostnader är detta djupt olyckligt. När utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige presenterades och tydligt visade de konkreta konkurrensnackdelar som svenskt jordbruk har i förhållande till Danmark och Finland fanns det hopp om att regeringen skulle agera. Så blev inte fallet. De grundläggande motiven för att förstärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft som låg till grund för utredningens förslag är lika starka idag som tidigare. Det handlar om att stärka konkurrenskraften för att skapa utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i produktionskapacitet, produktutveckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i jordbruket är helt otillräcklig sett utifrån investeringsbehov men även i förhållande till en rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och eget kapital.
Regeringen har i ett antal regeringsförklaringar de senaste åren lovsjungit jordbruket som en framtidsnäring. De vackra orden har dock inte blivit mycket mer än vackra ord. Likställandet av el- och eldningsoljebeskattningen med industrins nivåer som utlovades förra året blev tyvärr en halvmesyr. Genom underliga gränsdragningar ställdes småbrukarna utanför nedsättningen – detta samtidigt som dessa småbrukare finns i redan svaga bygder. Riksdagen bör därför besluta att gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten ska slopas.
Regeringen föreslår i budgeten en skattehöjning på dieseln med 10 öre per liter utöver de 1,7 öre per liter som utgör en indexuppräkning. För många jordbrukare innebär dieselskattehöjningarna att man ytterligare förlorar i konkurrenskraft i förhållande till sina kolleger i Finland och Danmark. Svenska jordbruksmaskiner betalar i dag en ”vägtrafikavgift” om 1,12 kr per liter diesel. Det är inte rimligt. Trots upprepade löften om kompensation och sänkt dieselskatt för jord- och skogsbruket syns inget av detta i budgeten. Jordbrukets redan i dag svåra konkurrenssituation bekymrar inte regeringen som satt fortsatt maktinnehav och relationerna till Miljöpartiet framför rättvisa spelregler. Riksdagen bör besluta om att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner till EU-genomsnittet, d.v.s. en krona per liter.
Precis som dieselkostnaderna är en tung börda är handelsgödselkostnaderna betungande i jämförelse med konkurrentländerna. Regeringen har visserligen reserverat pengar för att återföra skatten till näringen men har ännu inte kommit att presentera något konkret förslag. En modell som kräver ansökningar och godkännanden innebär vidare en hel del onödig administration. Den enklaste modellen är otvivelaktigt att sänka skatten, vilket förutom att begränsa administrationen minskar kraven på godkännanden från EU. För att också framgent fortsätta miljöomställningen föreslår vi också att medel avsätts för odling i balans. Riksdagen bör besluta om att slopa kväveskatten på handelsgödsel.
Sammantaget innebär våra förslag att jord- och skogsbrukets skatter minskar med 1,27 miljarder, fördelat på dieselskatten (820 miljoner kronor), handelsgödsel (350 miljoner kronor) samt el- och eldningsolja (100 miljoner kronor).
Det är välkommet att regeringen, i enlighet med vad Centerpartiet tidigare motionerat om, sänker momsen på böcker. Det är emellertid angeläget att, i enlighet med vad Centerpartiet anfört i kulturmotionen 2001/02:Kr279, att momsen inom hela kulturområdet blir föremål för en översyn. I avvaktan på en sådan bör momsen på tidskrifter hållas oförändrad. Riksdagen bör därför avvisa regeringens förslag om sänkt moms i den del det avser tidskrifter.
Mot bakgrund av den konkurrens veckopressen fått genom bilagor i dagspress är det emellertid angeläget att skyndsamt se över konkurrensvillkoren för svensk vecko- och dagspress i fråga om beskattning. Riksdagen bör begära en skyndsam utredning om konkurrensneutral beskattning av veckopress och dagspressens bilagor.
Upprepade gånger har Centerpartiet framfört kritik mot regeringens halvhjärtade ambitioner att bidra till utbyggnad av bredband i Sverige. Centerpartiet har i flera motioner presenterat förslag om ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen för att skapa likvärdiga villkor i hela landet och för att främja konkurrensen mellan operatörer. En utbyggnad grundad på ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen i hela landet fram till varje enskild abonnent gör därmed särskilda statliga stöd för utbyggnad onödiga. Regeringens skattelättnad behövs därmed inte. Som ett led i en övergång till en sådan strategi för utbyggnad av bredband i hela landet bör riksdagen avvisa regeringens skattelättnad för utbyggnad av bredband.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Rolf Kenneryd (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Lena Ek (c) |