Motion till riksdagen
2001/02:Sk488
av Kenneth Lantz m.fl. (kd)

Fastighetsskatt


Sammanfattning

Kristdemokraterna anser att fastighetsbeskattningen som den idag är utformad strider mot grundläggande etiska och skatterättsliga principer. Fastighetsskatten är ett brott mot äganderätten. Innehav av fastighet innebär inte automatiskt att vederbörande har förmågan att betala skatt. Människor som bor i attraktiva områden men har låg inkomst kan i värsta fall tvingas sälja sina hem.

För att mildra effekten av fastighetsskatten på kort sikt föreslås en frysning av taxeringsvärdena till 2000 års nivå. Kristdemokraterna föreslår vidare att förmögenhetsskatten fasas ut för att ytterligare mildra skattebördan för de människor som äger sitt boende.

Regeringen har under året retirerat från tidigare ståndpunkter och föreslår nu sänkta skattesatser för fastighetsskatt. Likaså föreslår man ett införande av en begränsningsregel för att lindra effekterna av de nya taxeringsvärdena. Hushåll ska enligt regeringen betala maximalt 5 procent av taxerad inkomst i fastighetsskatt. Dessa åtgärder visar sammantaget att regeringen nu insett hur orimligt skatt på boende är.

Kristdemokraterna vill på lång sikt avskaffa den statliga fastighetsskatten och istället låta kommunerna ta ut en fastighetsavgift för kostnader för vägunderhåll och liknande.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffad fastighetsskatt.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny statlig utredning med direktiv att avskaffa den statliga fastighetsbeskattningen och att utreda möjligheterna att införa en kommunal fastighetsavgift på en betydligt lägre nivå än nuvarande fastighetsskatteuttag och utan koppling till taxeringsvärdet.

  3. Riksdagen beslutar om frysta taxeringsvärden för fastigheter till 2000 års nivå.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förmögenhetsskatten.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa sambeskattningen av förmögenhet.1

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera miljöförbättrande investeringar i fastigheter.

1 Yrkandena 3–5 hänvisade till FiU.

Bakgrund

I samband med skattereformen 1991 ersattes schablonbeskattningen av villor och fritidshus med fastighetsskatt. Detta innebar en kraftig ökning av boendekostnaderna, främst genom minskad effekt på ränteavdragen. Till detta har sedan lagts effekterna av sjunkande bostadssubventioner, ökad moms på uppvärmning samt ökande kommunala taxor och avgifter.

Fastighetsbeskattningen är statlig och motiveras idag enbart som en in­täkts­källa för staten. I samband med Sveriges inträde i Europeiska gemenskapen motiverades t.o.m. en höjning av fastighetsskatten med inträdets finansiering. Relationen mellan skatt och legitim orsak till skatten är borta. Fastighetsskatten är ologisk och orättvis. Skattens konstruktion är feltänkt.

Fastighetsskatten har sin grund i att fastighetsägarna skulle garanteras samhällsnyttiga tjänster, såsom tillfartsvägar, vatten och avlopp, gatuunderhåll, sophämtning m.m. Flera av dessa kommunala tjänster är numera avgiftsbelagda.

Underlaget för fastighetsskatt utgörs av ett taxeringsvärde som i princip ska uppgå till 75 procent av marknadsvärdet. Marknadsvärdet bestäms av byggnadens och markens storlek samt dess kvalitet och läge.

Enligt SCB bodde 59,5 procent av Sveriges vuxna befolkning i småhus 1998. Över 75 procent av alla barnfamiljer bodde i småhus samma år. Då en så stor del av barnfamiljerna bor i småhus kan man utgå ifrån att alla inkomstgrupper finns representerade bland dem. För framför allt låg- och medelinkomsttagare med barn är därför fastighetsskattens utformning av avgörande betydelse. Under tre år har den så kallade rullande fastighetsskatten som infördes 1995 i själva verket inte gällt. Under inkomståren 1998–2000 har 1997 års taxeringsvärden använts. Förra året genomfördes dock en ny fastighetstaxering som kraftigt höjer fastighetstaxeringen i många områden från och med 2001. Omräkningstalen som anger hur mycket taxeringsvärdet förändras slår olika hårt beronde på bostadsområde. Årets förändringar tillsammans med dem som regeringen beslutade om 1995 har inneburit betydande ökningar av fastighetsskatten. Tillsammans med de höjda taxeringsvärdena har detta inneburit en ökning av fastighetsskatten med över 30 procent.

Den totala fastighetsskatten för småhus, hyreshusenheter, kommersiella lokaler och industrifastigheter beräknas uppgå till 21,9 miljarder 2002. Till detta skall läggas att många drabbas av förmögenhetsskatt på sin bostad. Därmed uppgår den fastighetsrelaterade skatten till betydligt högre belopp.

Boendeskatten är för hög

Fastighetsägarna utsätts för tre former av skatt på boende, nämligen skatt på omsättning, på innehav samt på reavinst. Sverige har en mycket hård beskattning av boendet:

Genomsnittligt räknat är en tredjedel av boendekostnaderna skatt. Det är en stor del av förklaringen till att andelen av inkomsten som går till boende ökat från 17,4 procent år 1969 till hela 31,7 procent år 1995.

Sverige har världens högsta boendeskatter

Trots kritiken från oppositionen har Sverige fortfarande vid sidan av Danmark världens högsta skatter och Sverige har den i särklass hårdaste beskattningen på boendet i hela världen. I övriga europeiska länder är momsen lägre, försäljningsskatten, dvs. reavinstskatt, förekommer sällan och fastighetsskatten är mycket begränsad. Vissa länder har ingen fastighetsskatt.

Tabell 1 Boende och förmögenhetsbeskattning i några länder.

Land

Fastighetsskatt

Reavinstskatt

Förmögenhetsskatt

Sverige

Ja

Ja

Ja

Danmark

Enbart kommunal

Nej

Nej

Norge

Ja

Nej

Ja

Finland

Enbart hyressektorn

Nej

Ja

Tyskland

Begränsad

Nej

Nej

Österrike

Nej

Nej

Nej

Frankrike

Nej, men markskatt

Nej

Nej

Nederländerna

Schablonskatt

Nej

Ja

Nya Zeeland

Nej

Nej

Nej

Australien

Nej

Ja

Nej

Belgien

Nej

Nej

Nej

Schweiz

Nej

Nej

Enbart kommunal

Källor: SOU 2001:11 Skatternas betydelse för den finansiella sektorns framtid, SOU 1996:156 Bostadspolitiska utredningen, World Taxpayers Association.

Begränsningsregeln

Regeringens förslag att begränsa fastighetsskatten innebär att ett hushåll inte skall behöva betala mer än 5 procent av sina inkomster i fastighetsskatt för ett småhus som är permanentbostad. Förslaget ska presenteras under hösten i särskild proposition av regeringen.

Enligt vad som tidigare sagts om begränsningsregeln från Finansdepartementet ska förvärvsinkomster före skatt, inkomst av kapital samt 15 procent av den skattepliktiga förmögenheten över fribeloppet – 1,5 miljoner kronor för ensamstående och 2 miljoner kronor för sambeskattade par enligt BP – räknas som inkomst enligt denna regel. Fastighetens taxeringsvärde skall dock inte räknas in i förmögenheten.

Begränsningsregeln ska gälla taxeringsvärden mellan 280 000 kr och 3 miljoner kronor. För fastigheter med taxeringsvärde över 3 miljoner kronor betalas full fastighetsskatt på värdet över denna gräns. Fastighetsskatten kan därmed aldrig understiga 2 800 kr om året. Hushåll med en sammanlagd inkomst över 6 000 000 kr om året kan inte utnyttja begränsningsregeln alls.

Kristdemokraterna anser att även om begränsningsregeln kan motverka de värsta effekterna av fastighetsskatten är den snarare en bekräftelse av hur felkonstruerad fastighetsskatten är i grunden. Det kan inte vara rimligt att någon ska behöva betala fem procent av sin inkomst i skatt på sitt boende utöver den höga inkomstskatt som svenska inkomsttagare redan betalar.

Svenska hushållens boendekostnader högst i EU

Hushållen i Sverige har sammantaget de högsta boendekostnaderna i hela EU, förutom Luxemburg. Nästan trettio procent av hushållets disponibla inkomst går till att sörja för boendet i Sverige.

Diagram 1. Hushållens boendekostnader, (andel av disponibel inkomst i EU-länderna%) 1999.

Image: Sk488-1.jpg

(Källa: Delft University of Technology)

Byggandet har avstannat

På grund av de höga kostnaderna för boende investeras mindre pengar i nya bostäder. Sverige hade 1999 minst antal nybyggda bostäder i hela EU. Även hyresregleringarna skapar denna återhållsamhet i byggandet. Sammantaget är slutsatsen att bostadsbristen i den svenska storstäderna är långt ifrån löst.

Diagram 2. Antal bostäder färdigställda per 1 000 invånare 1999

Image: Sk488-2.jpg

(Källa: Delft University of Technology)

Statens nettoinkomster för boendesektorn

Regeringspolitiken innebär för närvarande att varje förändring av den höga skatten på boende måste finansieras inom samma sektor. När regeringen till följd av den kraftiga opinionen mot den orimliga konstruktionen av fastighetsbeskattningen föreslår en – om än blygsam – lättnad av fastighetsskatten skall den finansieras av höjda taxeringsvärden och dessutom högre skatt vid försäljning på reavinsten.

Statens intäkter och kostnader för boendet genomgår dramatiska förändringar. Statens nettokostnader för boendesektorn har tidigare varit stora. Ökade intäkter, från bland annat fastighetsskatt och moms på byggande, ställt mot sjunkande kostnader för räntebidrag gjorde att statens netto redan 1997 blev positivt. Intäkterna uppgick till i storleksordningen 53,7 miljarder kronor och kostnaderna till 53,2 miljarder kronor, det vill säga ett netto på en halv miljard 1997. Prognosen för nettot mellan fastighetsskatt och räntebidrag pekar på ett överskott på ca 17,9 miljarder år 2001. Motsvarande siffra för 2002 är enligt prognoserna 20,4 miljarder.

Den post på kostnadssidan som minskar mest är räntebidragen. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att staten tar in ökade skatter på boendet när statens kostnader för räntebidrag minskar.

Kristdemokraternas syn på fastighetsskatten

Höga skatter på boende är inte bra för samhällsekonomin. Det motverkar ambitionen att medborgare skall kunna leva på sin lön. I stället leder höga skatter till att allt fler människor dels blir beroende av bidrag från stat och kommun, dels överväger att flytta kapital och företag från Sverige.

En långsiktig investering i ett eget boende måste löna sig och får inte skattas bort. Det egna boendet är också förutsättningen för en sund bostadsmarknad och därmed en sund samhällsekonomi. Även för de människor som väljer ett boende i hyresfastighet måste beskattningen ligga på en rimlig nivå.

Till skillnad från beskattning av löner, företagsvinster och konsumtion tas fastighetsskatt ut på en tillgång som inte består av faktiska pengar. Fastighetsskatten utgår därmed från att ägandet alltid måste kombineras med en hög lön för att bekosta denna skatt. Genom händighet, sparsamhet och inslag av självhushåll måste det bli möjligt för alla medborgare, även de med låga inkomster, att kunna bo i egen fastighet.

Fastighetsskatten är en skatt på kapitalinkomster som inte realiserats, dvs är en skatt på inkomster som enbart är fiktiva till dess att en försäljningen av fastigheten sker. Dess enda syfte är att förstärka statens finanser. Den drabbar alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga, tvärtemot den skatteprincip som borde gälla i Sverige: skatt efter bärkraft.

Sverige har världens högsta skatt på boende. Det leder i längden till att endast den som har hög inkomst har råd att äga en fastighet åtminstone inom vissa attraktiva områden. Kristdemokraterna anser detta vara fel. Vi vill arbeta för ett samhälle där alla har lika rätt och möjlighet till ett tryggt och bekvämt boende.

Ökad boendesegregering

Många barnfamiljer och pensionärer med låga inkomster som köpte hus när priserna stod som högst 1989–1991 har nu stora svårigheter att bo kvar. Detta gäller särskilt boende i skärgårdar och storstadsområden.

Uppgifter från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att 52 procent av LO-medlemmarna bor i småhus, villa eller radhus, som de själva äger. Ytterligare 8 procent bor i småhus med annan upplåtelseform. Det är således fel att påstå att människor som bor i småhus generellt sett är ”rika”. Det bör vidare uppmärksammas att 75 procent av alla barn bor i villa.

Regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet bäddar för en ny bostadssegregering genom att överbeskatta småhus och övrigt markboende. Vissa områden kommer att rensas från normalinkomsttagare och endast mycket välbeställda kommer att befolka dessa.

I skärgårdar, längs kusterna, i fjällvärlden och andra områden som berörs av mycket kraftiga höjningar av taxeringsvärdena utgör fortfarande fastighetsskatten ett stort problem. Våra kuster blir ett reservat för rika samtidigt som skatten tvingar bort bönder, hantverkare, butiksägare och fiskare. Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna vill skapa en sådan segregering.

Fastighetsskatten innebär att skillnaden mellan lågprisorter och högprisorter ökar. Det är inte acceptabelt att det för ett likvärdigt hus kan skilja flera tiotusentals kronor i årlig fastighetsskatt beroende på var i landet huset är beläget.

Hur ser väljarna på fastighetsskatten?

Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, FSI, har gjort studier som bl.a. visar att det endast är fem procent av LO-anslutna som är negativa till en sänkt fastighetsskatt. Inom TCO och SACO är det ungefär samma förhållande. Av hela svenska folket är det endast fem procent som vill behålla fastighetsskatten på samma nivå som den är idag. Detta innebär att det finns ett starkt stöd för att fastighetsskatten måste minskas och slutligen avskaffas helt.

Skatteförslag för trygghet i boendet

Kristdemokraterna föreslår att den statliga fastighetsskatten skall avskaffas på sikt och ersättas av en avgift för täckande av kommunala självkostnader kopplade till boendet. Fastighetsskatten ska successivt trappas ned genom att skatten sänks, i ett första steg till 1,0 procent för egna hem och 0,5 procent flerfamiljshus, vilket också är regeringens förslag. Men Kristdemokraterna föreslår dessutom att taxeringsvärdena ska frysas till 2000 års nivå vilket stoppar de förödande skatteökningar som en del fastighetsägare nu utsätts för. För att motverka att fastigheter beskattas olika över landet skulle tomtens värde kunna vara en skattebas och fastigheten en annan.

De kassamässiga effekterna av vårt förslag beräknas till -2,0, -7,1 och -9,8 miljarder 2002, respektive 2003 och 2004.

Kristdemokraterna anser också att hela förmögenhetsskatten skall fasas ut. Ett inledande steg tas genom att sambeskattningen avskaffas 2002. Därefter skall förmögenhetsskatten sänkas till 1,0 procent 2003 och 0,5 procent 2004. Av den totala förmögenhetsbeskattningen i Sverige består ca 36 procent av en ytterligare beskattning av egna hem, vilka redan beskattats med bland annat fastighetsskatt. Ytterligare 6 procent av förmögenhetsskatten utgörs av skatt på hyresfastigheter.

Sambeskattning av förmögenhet höjs med regeringens förslag, men detta är ändå en otillräcklig åtgärd. Sambeskattningen i förmögenhet är det enda kvarvarande momentet av sambeskattning som finns i nuvarande skattesystem. Den skattepliktiga förmögenheten beräknas bland annat gemensamt för makar som sammanbott större delen av beskattningsåret. Med makar jämställs de som utan att vara gifta bor tillsammans och har eller har haft barn eller tidigare varit gifta med varandra. Detta innebär att samboende utan barn inte sambeskattas.

I praktiken innebär detta att två personer eller till exempel ett samboende par utan barn kan förlora flera tusen kronor per år om de gifter sig. Den orättvisa som sambeskattningen leder till beroende på valet av samlevnadsform är oacceptabel. Makar och samboende måste beskattas lika när det gäller förmögenhet. Riksskatteverket anser i sin rapport Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen (RSV Rapport 1995:10) att ett slopande av sambeskattningen av familjs förmögenhet skulle ”vara till stor fördel och innebära avsevärda förenklingar i de tekniska systemen”. Sambeskattningen innebär betydande kontrollproblem för skattemyndigheterna. Regeringen har trots kritik även från Lagrådet hållit fast vid systemet med sambeskattning med hänvisning till det statsfinansiella läget. Problemen med sambeskattningen av förmögenhet löses i takt med att hela förmögenhetsbeskattningen avskaffas enligt Kristdemokraternas förslag. Förmögenhetsskattesänkningen som föreslås påverkar statsbudgeten kassamässigt med -2,1, -3,6 och -5,0 miljarder 2002, 2003 resp. 2004.

Med nuvarande fastighetsbeskattningskonstruktion bestraffas fastighetsägaren genom höjd fastighetsskatt vid investeringar av miljöförbättrande karaktär. Marknadsvärdet stiger vid dylika investeringar men bestraffas av staten genom höjd beskattning. Detta är en absurd konsekvens och ett starkt argument för att avskaffa nuvarande system där beskattningen är kopplad till marknadsvärdet och taxeringsvärdet.

Fastighetsskattesänkningens effekt för hushållen

Kristdemokraterna föreslår sänkning av fastighetsskatten genom att återgå till 2000 års taxeringsvärden och därefter tillämpa en skattesats på 1,0 procent för egnahemmen och 0,5 procent för flerfamiljshusen. Det innebär jämfört med regeringens förslag ett sänkt skatteuttag på boende med drygt 5,5 miljarder kronor. I tabell 2 redovisas den periodiserade bruttoeffekten för hushållen, dvs den faktiska skattesänkning som hushållen och hyreshusägarna ser på sina taxeringsbesked. Dessa belopp skiljer sig från den kassamässiga nettobudget­effekt som ska redovisas på statsbudgeten som i tabell 2. Den kassamässiga effekten påverkas enligt gällande beräkningskonventioner både av en eftersläpning i själva uppbörden av skatten och på en motverkande s.k. KPI-effekt.

Tabell 2 Kristdemokraternas fastighetsskattesänkning, utöver regeringens förslag. Periodiserad bruttoeffekt 2002–2004.

Miljarder kronor

2002

2003

2004

Småhus

4,4

4,5

4,6

Flerfamiljshus

1,1

1,2

1,3

Summa

5,5

5,7

5,9

En långsiktig lösning på fastighetsskatteproblematiken

I Sverige motiverades en gång i tiden fastighetsbeskattningen som en s.k. garantibeskattning där fastighetsägare skulle betala för garanterade samhälls­tjänster i form av vatten, avlopp, tillfartsvägar etc. Denna beskattning legitimerades av ett intresse från fastighetsägarens sida av offentliga tjänster – intresseprincipen. Samhällstjänsterna är idag kommunala och finansieras genom avgifter och kommunalskatt. Fastig­hetsbeskattningen däremot är statlig och motiveras idag som en intäkts­källa för staten. Relationen mellan skatt och legitim orsak till skatten är borta. Den motiveras enbart som en lämplig skattebas i kraft av sin immobilitet, dvs kapitalet kan inte fly ur landet. Motiven är statsfinansiella eller, som det också heter, fiskala.

Statsbidragen till kommunsektorn motsvarar knappt 20 procent av de totala inkomsterna. Detta statsfinansiella utrymme har använts i den statliga saneringspolitiken, vilket naturligtvis påverkat den kommunala servicen negativt. Samtidigt har kommunerna fått ta över en allt större del av den offentliga sektorns åtaganden. Subsidiaritetsprincipens makt- och uppgiftsfördelning mellan olika nivåer i samhället motiverar enligt Kristdemokraternas uppfattning en ekonomiskt stabilare grund för kommunernas uppgifter och för den kommunala självstyrelsen. Utan ekonomiskt självstyre, ingen kommunal självstyrelse. Att skapa bättre långsiktiga tillväxt­förutsättningar och en högre grad av självfinansiering via fler skatte­baser är ett led i att ge en ekonomiskt stabil bas för den kommunala självstyrelsen. I denna ambition spelar en växling av fastighets­skatten mellan staten och kommunsektorn en viktig roll.

Systemet med statlig fastighetsskatt bör successivt avvecklas. I stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastigheten. Statens intäktsbortfall skulle delvis kompenseras genom en nivåjustering i det generella statsbidraget till primärkommunerna i enlighet med finansieringsprincipen. Därmed anser vi att avgiften inte bör baseras på marknadsvärdet. Hoten om framtida chockhöjningar försvinner. Förutsebarheten inte bara ökar utan blir en realitet. Husägaren får en trygghet och kontroll över sin ekonomi.

En kommunal fastighetsavgift skulle ha både legitimitet och trans­parens. Den skattskyldige vet varför han betalar. Visserligen betalar redan kommunernas invånare för denna kommunala fastighets­relaterade service, men genom en växling där den statliga fastig­hetsskatten försvinner och endast till en del ersätts med en kommunal avgift för vissa fastighetsanknutna nyttigheter kommer legitimiteten att öka. Ytterligare motiv till en kommunal fastighetsavgift är det incitament kommunerna skulle få för utveckling av infrastrukturen och ett offensivt bostadsbyggande. Om även företags­sektorns fastigheter utgjorde en del av avgiftsunderlaget i kommunerna, skulle det vara ett långt större incitament än att i dag verka för det lokala näringslivet och för nya arbetstillfällen.

Det blir kommunernas ansvar att avgöra i hur stor utsträckning man vill växla fastighetsavgift mot kommunal inkomstskatt. Likaså kan kommunerna välja att premiera fastighetsägare som väljer att göra miljöförbättrande investeringar i sina fastigheter.

I regel är dessutom den löpande fastighetsbeskattningen utomlands en kommunal angelägenhet, vilket på kontinenten inte minst motiveras av subsidiaritetsprincipen. Insikten att kommunal självstyrelse fordrar en långtgående ekonomisk självförsörjning gör det än mer besynnerligt att regeringen inte önskar en utredning av det kommunala alternativet.

Stockholm den 4 oktober 2001

Kenneth Lantz (kd)

Mats Odell (kd)

Stefan Attefall (kd)

Harald Bergström (kd)

Sven Brus (kd)

Göran Hägglund (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Per Landgren (kd)

Maria Larsson (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Désirée Pethrus Engström (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Inger Strömbom (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)