Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ange en tidsplan för avskaffande av reklamskatten i dagspress, fådagars- och endagstidningar.
I förordet till Riksskatteverkets 439-sidiga volym ”Handledning för punktskatter” kan man läsa att den föregående utgåvan av handledningen i stora delar hade blivit inaktuell eftersom ett flertal punktskatter upphört att gälla.
Nu finns det dock ett antal punktskatter kvar, och en del av dem har en självklar legitimitet och betydelse medan andra framstår som mera tveksamma. En av dem som framstår som direkt olämplig är reklamskatten.
Argumenten emot reklamskatten är sedan länge väl kända. För det första är reklamskatten inte konkurrensneutral då den bara belastar vissa medier som dagstidningar och tidskrifter, men däremot inte reklamradio, TV, Internet och direktreklam.
För det andra är reklamskatten rättsosäker, svårtillämpad och svårförutsägbar. Det är knappast någon slump att 98 av de 439 sidorna i RSV:s handledning – som alltså behandlar samtliga punktskatter – går åt till långa resonemang kring alla de gränsdragningssvårigheter som just reklamskattelagen för med sig.
För det tredje är de presspolitiska motiv, bland annat kopplingen till presstödet, som en gång i tiden fanns bakom dess införande sedan länge borta: ”Bortsett från de statsintäkter som reklamskatten genererar saknas det därför andra tungt vägande skäl att behålla skatten”, konstaterade den senaste reklamskatteutredningen torrt (SOU 1997:53 s 58) – och föreslog mycket riktigt också att den skulle avskaffas.
Men åren går och inget händer. Ju hårdare konkurrensen blir på mediemarknaden, desto mer påtaglig blir konkurrenssnedvridningen – inte minst har detta åskådliggjorts sedan reklamskatten avskaffades för direktreklamen 1999.
Som ovan nämnts fanns presspolitiska motiv bakom reklamskattens införande. Det var – då – ett sätt att finansiera presstödet. Det är nu dags att återinföra det press- och mediepolitiska perspektivet i diskussionen om reklamskatten, men från en annan utgångspunkt.
Vi har i Sverige en väl utbyggd press- och mediepolitik. Målet för mediepolitiken är bl a att stödja yttradefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet. De statliga insatserna är också många och i vissa fall omfattande, inte minst genom presstödet. Att i ljuset av detta samtidigt belägga vissa massmedier, t ex dagstidningar och tidskrifter – men inte andra, t ex direktreklam och kommersiell radio – med en särskild punktskatt är kontraproduktivt och oförsvarligt.
Mediepolitiken måste hänga ihop – också i beskattningshänseende. Så länge en selektivt riktad reklamskatt finns kvar så gör den inte det. Lösningen är inte, vilket också den nyss nämnda Reklamskatteutredningen konstaterade, att bredda reklamskattebasen. Det låter sig helt enkelt inte göras.
Då finns bara ett alternativ kvar, nämligen att avskaffa reklamskatten. Regeringen måste nu därför påbörja en snabb avveckling av reklamskatten.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Kenth Högström (s) |