Skogsbärfrågan

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning rörande försöksverksamhet med schablonbeskattning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av gränsen för skattefri plockning.

Motivering

1981 införe riksdagen skattefrihet på plockning av vilda bär. Inkomster vid försäljning av vilt växande bär, svampar och kottar som under ett beskattningsår understiger 5 000 kr är skattefria. Detta har i praktiken inneburit skattefrihet eftersom varje person i ett hushåll har kunnat plocka bär för 5 000 kr. Samtidigt har skattefriheten inneburit ett gynnsamt ekonomiskt tillskott för framför allt glesbygdshushåll, som har kunnat få ett ekonomiskt tillskott som ibland varit avgörande för möjligheterna att fortsatt leva i glesbygd.

För viseringspliktiga utländska plockare krävs från 1998 arbetstillstånd. Från deras ersättning dras 25 % i SINK-skatt – särskild inkomstskatt för utomlands boende. Därtill kommer 33 % av den skattegrundande ersättningen.

För utomlands boende, medborgare inom EU och andra viseringsfria länder gäller egentligen samma sak. SINK-lagstiftningens utforming, att skattemyndigheten fattar beslut i varje enskilt fall, har inneburit att utomlands boende ofta inte beskattas även om de sålt bär för mer än 5 000 kr.

Sverige är det enda land i Europa som beskattar plockning av vilda bär. Detta snedvrider konkurrensen på en marknad som regleras och prissätts utifrån internationella faktorer. Konsekvenserna av ovanstående är att svenskar plockar till husbehov och för viss försäljning men deltar inte i skogsbärindustrin fullt ut på grund av den relativt låga skattefriheten. Den svenska skogsbärindustrin har därigenom svårigheter att få bärplockare, vilket innebär att de inte kan garantera de volymer som köpare kräver för att ge kontrakt: Svensk skogsbärindustri tappar successivt marknadsandelar till framför allt östländerna. För att lösa problemet med att svenskar inte plockar bär i samma utsträckning som tidigare generation erbjuds utländska medborgare möjlighet att plocka bär i svenska skogar. Beroende på om dessa kommer från ett viseringspliktigt land eller inte kan det i praktiken skilja 60 % i inkomst, där de som kommer längst från Sverige och ofta har större behov får den lägre behållningen.

För att skogsbärsbranschen i Sverige skall överleva och utvecklas i den hårdnande konkurrensen krävs snabba åtgärder.

Det gäller främst de som tar hit plockare i organiserad form. Långsiktigt är det de organiserade grupperna som ger stabilitet för svensk bärindustri, samtidigt som verksamheten måste ske under kontrollerade och socialt acceptabla former både för bärplockare och ortsbefolkning. Detta skulle minska de problem som i dag finns med mindre nogräknade personer som under falska förespeglingar om snabba och goda förtjänster m.m. lurar hit människor att plocka bär. Man bör utreda om inte de företag som inbjuder viseringspliktiga till Sverige för att plocka vildväxande bär skulle ta ett ansvar för dessa genom att förslagsvis betala en schablonskatt på 1 000 kr per person. Med ett beräknat antal viseringspliktiga plockare på 3 0004 000 personer skulle detta inbringa statskassan 34 miljoner. I dag har statskassan knappast någon intäkt i det ledet.

Med tanke på den utveckling som skett under dessa tjugo år vore en översyn av den gränsen befogad. Det bästa vore kanske att den slopades, men vi nöjer oss med att föreslå en höjning med 5 000 kr till sammanlagt 10 000 kr. Det skulle ge oss mera jämförbara regler med en av våra främsta konkurrenter, nämligen EU-landet Finland.

Vi menar att de föreslagna ändringarna innebär en självsanering och tillväxt för skogsbärindustrin. Förslagen gynnar också glesbygden genom att campingnäringen och stugbyarna kan förlänga sin säsong med en hel månad genom uthyrning till bärplockare. Vi föeslår att detta skulle kunna ske som försöksverksamhet i två år och därefter utvärderas.

Så länge bara några få procent tas till vara av våra skogsbär finns det all anledning att se över vad som skulle kunna gå att förändra för att öka tillvaratagandet av dessa tillgångar. Inte minst för människorna i glesbygd och i skogslänen är detta en fråga av stor betydelse.

Stockholm den 5 oktober 2001
Jan Erik Ågren (kd)
Lars Lilja (s)	Ola Sundell (m)
Gunilla Wahlén (v)	Åke Sandström (c)
Yvonne Ångström (fp)	Ingegerd Saarinen (mp)