Källa: Skatteutskottets kansli i riksdagenRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av inkomstskattesystemet.
Inkomstskattesystemet har under 1900-talet genomgått stora förändringar. Successivt har inkomstskatterna höjts samtidigt som en övergång skett mot ökad indirekt beskattning. Framför allt har kommunalskatten ökat, vilket bl.a. drivit upp marginalskatterna.
Alltför höga marginaleffekter kan få till följd att skattemoralen försämras och att en ökande svart sektor drivs fram. Inriktningen på skattereformen som genomfördes på 1980-talet var därför bl.a. att sänka marginalskatterna som då kunde uppgå till 87 %. Reformen kom dock att urholkas relativt snabbt.
Den ökade internationaliseringen har bidragit till att olika länders skattenivåer jämförs i högre utsträckning än tidigare. Det är också ett uttryck för de delvis nya förutsättningar som alltmer lättrörliga skattebaser innebär. Olikheter i skatteuttag avspeglar ofta olika ambitionsnivåer i välfärdsåtaganden mellan länder. Det kan också vara ett uttryck för det faktum att en förmån i ett land rent tekniskt hanteras som en skattereduktion medan den i ett annat land kan vara en skattepliktig ersättning. Det senare är vanligt bland annat i Sverige.
Vi menar att Sveriges modell för att organisera och finansiera den generella välfärden är unik. Vi vill bygga vidare på den modellen. Målsättningen är att hitta varaktig finansiering för en tryggad och på sikt utbyggd välfärd. För att ge legitimitet åt detta krävs acceptans hos breda grupper. Våra utgångspunkter för en översyn av inkomstskattesystemet är ett exempel på det.
Den senaste skattereformen genomfördes i början av 1990-talet. Det uttalade målet var att skattesystemet skulle bli samhällsekonomiskt effektivt och fördelningspolitiskt rättvist. Arbete och sparande skulle gynnas, och villkoren för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad skulle försämras.
En viktig del av den ändrade beskattningen av arbetsinkomster var att skattebasen utvidgades till att omfatta naturaförmåner som tidigare varit skattemässigt gynnade. Alla kapitalinkomster sammanfördes och fick samma skattesats, vilket gjorde att man inte längre tjänar på att flytta tillgångar mellan olika slag av kapitalinkomster. Även företagsbeskattningen förändrades och sänktes. Samtidigt begränsades möjligheterna till avsättningar i obeskattade reserver. En breddning skedde av basen för moms, och miljöskatterna skärptes genom en ny energiskatt och en höjning av punktskatten på bensin. Fastighetsskatten infördes.
Vänsterpartiet hade två huvudinvändningar mot skattereformen. Det var dels att kravet på rättvisa inte skulle uppfyllas och att höginkomsttagarnas inkomstökning skulle bli större än för medel- och låginkomsttagarna, dels att reformen var underfinansierad. Vänsterpartiets farhågor bekräftades i den utvärdering som gjordes av KUSK (Kommittén för utvärdering av skattereformen).
Dagens inkomstskattesystem utgår till stora delar från skattereformen i början på 1990-talet och som kortfattat beskrivs ovan. Under hand har dock förändringar och tillägg gjorts. Det handlar till exempel om den så kallade LO-puckeln där grundavdraget är högre vid vissa inkomster för att sedan trappas av. Dessutom infördes under mitten av 1990-talet allmänna egenavgifter – numer allmänna pensionsavgifter – och därmed avdragsrätt för desamma. Efterhand har löntagarna kompenserats genom en skattereduktion. Från och med år 2002 utgår kompensation för 75 % av den allmänna pensionsavgiften. Vid beräkning av underlag för statlig och kommunal inkomstskatt minskas, från år 2002, avdraget för den allmänna pensionsavgiften till 25 %.
Under de åren som statens ekonomi sanerades infördes en värnskatt, vilket innebar att den statliga skatten på förvärvsinkomster uppgick till 25 %. I dag finns två nivåer för uttag av statlig skatt, 20 respektive 25 %.
Från och med inkomstår 1999 infördes en tillfällig skattereduktion på maximalt 1 320 kr per år vid en inkomst på 135 000 kr. Därefter trappas skattereduktionen ned för att bli 0 kr vid lägsta skiktgränsen.
Inkomstskattesystemet uttryckt i genomsnittlig skatt och marginalskatt för år 2002 åskådliggörs i diagram 1. Marginalskattekurvan visar att dagens system ger upphov till oönskade marginaleffekter som både är fördelningspolitiskt tvivelaktiga och som i vissa fall motverkar arbetslinjen.
Diagram 1
Marginalskatt och genomsnittlig skatt 2002, i procent
Källa: Skatteutskottets kansli i riksdagen
Vänsterpartiet föreslår en utredning där inkomstskattesystemet ses över. Vi anser det nödvändigt att ta fram en modell för beräkning av inkomstskatt som har en klar fördelningspolitisk profil och där vissa marginaleffekter så långt det är möjligt tas bort.
Utformningen av dagens LO-puckel bör ifrågasättas i en sådan översyn, dels för att den idag inte gynnar de inkomstgrupper som avsågs från början, dels för att den i kombination med andra regler kraftigt kan bidra till marginaleffekterna. Av samma skäl bör den särskilda skattereduktionen ifrågasättas. Ett alternativ är att istället införa ett relativt högt generellt grundavdrag men som inte avser statlig taxering och som avtrappas vid inkomster över den övre brytpunkten. Nivån på grundavdraget bör bestämmas utifrån förväntat skatteuttag. Eftersom rätten till avdrag för 25 % av de allmänna pensionsavgifterna bidrar till en felaktig fördelningsprofil bör den tas bort i en sådan omläggning.
Ett inkomstskattesystem som går i linje med ovanstående resonemang skulle kunna skapa ett system som både är enklare och som upplevs som mer rättvist än dagens. En översyn bör även utreda om det finns ytterligare förändringar som kan förbättra inkomstskattesystemet vad gäller fördelningsprofil och marginaleffekter. Vad som ovan anförts om en översyn av inkomstskattesystemet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att ovanstående modell med fördel också kan användas som ett alternativ vid utformning av kompensation för allmänna pensionsavgifter avseende resterande 25 %. I diagram 2 visas hur ovanstående förändringar skulle förändra marginalskatten. I exemplet har det generella grundavdraget satts till 25 000 kr.
Diagram 2
Marginalskatt 2003 i procent
Källa: Riksdagens utredningstjänst
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Stig Eriksson (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Berit Jóhannesson (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Johan Lönnroth (v) |
|
Maggi Mikaelsson (v) |
Claes Stockhaus (v) |
|
Per Rosengren (v) |
Marie Engström (v) |