Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett borttagande av reklamskatten.
Reklamskatten har under lång tid orsakat tillämpningsproblem för såväl skattskyldiga som skatteadministrationen. Lagen har under åren varit föremål för ett antal ändringar utan att man har kommit till rätta med problemen. Det har även riktats kritik mot skatten för dess bristande konkurrensneutralitet genom att framför allt reklam i nya reklammedier inte träffats av någon skatt.
Reklamskattens brister kan delas upp i två kategorier. För det första är skatten inte generell och konkurrensneutral och för det andra så är skattereglerna för reklam otillräckliga och svåra att tillämpa.
Det förhållandet att reklamskatten varken är generell eller konkurrensneutral framkommer i en rad olika avseenden. För tidningar gäller t.ex. olika skattesatser. För annons i allmän nyhetstidning utgår skatt med 4 % av beskattningsvärdet mot 11 % i övriga fall. Till dagspress, fack- och populärpress återbetalas för varje helt beskattningsår så stor del av den inbetalda skatten som svarar mot en viss skattepliktig omsättning. Annonsbladen omfattas däremot inte av detta återbetalningssystem. Reklam i trycksaker som framställs genom främst vissa nyare tekniker undgår helt reklambeskattning. Sedan den 1 januari 1999 omfattas inte heller reklamtrycksaker av reklamskatt.
Ändringen 1999 var avsedd att vara det första steget i en total avveckling av reklamskatten. Den skulle ske när det statsfinansiella läget så medgav.
Svårigheten att utöva beskattningskontroll när det gäller trycksaker som införs från annan medlemsstat i EU medför konkurrensstörningar mellan svenska och utländska tryckerier. Men framför allt träffar reklamskatten inte reklam i nya reklammedier som radio, TV och datakommunikationssystem.
Med hänvisning till ovanstående anser Vänsterpartiet att reklamskatten bör avvecklas så snabbt som statsfinanserna medger. Frågan om ett borttagande av reklamskatten bör därför prövas i särskild ordning av regeringen inför arbetet med budgeten för 2003. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Stig Eriksson (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Berit Jóhannesson (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Claes Stockhaus (v) |
Marie Engström (v) |
|
Per Rosengren (v) |