Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snabbutredning när det gäller taxering av industribyggnader och s.k. skräddarsydda byggnader och avskrivning av byggnadsinventarier.
En industribyggnad består normalt av en byggnad som inrymmer en eller flera maskiner. Maskinerna kan bytas ut och olika slags verksamheter kan bedrivas i byggnaden. Taxeringsvärdet omfattar bara byggnaderna.
För s.k. skräddarsydda byggnader är förhållandena däremot annorlunda. Härmed avses byggnader som är så konstruerade att den maskinella utrustningen är en del av själva byggnaden. Maskinell utrustning utgör därmed byggnadstillbehör i jordabalkens mening. Maskinvärdet kommer att ingå i taxeringsvärdet och kommer att ligga till grund för fastighetsskatten. Inom raffinaderinäringen t.ex. finns det enligt Fastighetstaxeringsutredningen (SOU 2000:10 s. 337) exempel på att av taxeringsvärdet hänför sig endast 5 procent av taxeringsvärdet till byggnad. Resten av taxeringsvärdet avser maskinell utrustning.
Frågan om hur man ska komma till rätta med denna skillnad mellan å ena sidan ”vanliga” industribyggnader och s.k. skräddarsydda byggnader diskuterades av den nämnda utredningen utan att den lade fram något förslag. Enligt utredningen är varje försök att för de skräddarsydda byggnaderna skilja på ett byggnadsvärde och ett värde på byggnadstillbehören förenat med svårigheter. En sådan är att på ett godtagbart sätt dra en gräns – som också är juridiskt hållbar – mellan vad som är byggnad och vad som är byggnadstillbehör. I byggnadsteknisk mening kan de två kategorierna ingå i själva byggnadskonstruktionen.
Till bilden hör också att en utgångspunkt för fastighetstaxering är att det är den fasta egendomen som taxeras. Att vid taxeringen skilja på vad som är byggnad och vad som är byggnadstillbehör kan förutsätta justeringar i den grundläggande skatterättsliga regleringen. Det kan gälla byggnadsbegreppets omfattning, liksom det skatterättsliga fastighetsbegreppet.
I samband med detta påverkas också det skatterättsliga värdeminskningsbegreppet på så sätt att de inventarier som från att vara fastighetsinventarier med lång avskrivningstid övergår till att bli normala inventarier som är föremål för räkenskapsenlig avskrivning enligt gällande metoder.
Det är inte möjligt att utan ytterligare utredningsarbete presentera en lösning på dessa problem. Vi föreslår därför att regeringen tillsätter en snabbutredning som ser över den ovan relaterade problematiken. Vad som ovan anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Per Rosengren (v) |
|
|
Marie Engström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Johan Lönnroth (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Jonas Ringqvist (v) |
Claes Stockhaus (v) |