Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om otillbörlig kommunal konkurrens.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av finansieringsansvaret för skola och äldreomsorg.
Riksdagen beslutar om ändring av drivmedelsskatten i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar om ändring av bilavdraget för arbetspendling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om borttagande av skatten på drivmedel för jordbruksredskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av arbetsgivaravgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arvs- och gåvoskatter.
Av Sveriges befolkning bor knappt 200 000 personer i direkt glesbygd, 1,9 miljoner personer i tätortsnära landsbygd. Resterande 6,7 miljoner personer bor i tätort.
Definitionen på glesbygd är områden från vilka det tar mer än 45 minuter med bil till närmaste tätort med mer än 3.000 invånare. Det som ligger inom ett tidsavstånd på 45 minuter definieras som tätortsnära glesbygd.
Från att ha bott på landsbygd och glesbygd bor nu mer än 75 procent av svenskarna i tätort. Den snabba samhällsförändringen med omvandling från bondesamhället till ett tjänste- och informationssamhälle med högt kunskapsinnehåll har påskyndat befolkningsförflyttningen från landsbygd till tätort.
Inte minst drabbas Norrland som helhet av befolkningsminskning till följd av denna omvandling. Naturtillgångar som skog, jord och vattenkraft bildar inte längre basen för flertalets försörjning. Tillsammans med den påtagliga samhällsomvandlingen och minskande födelsetal, ser framtiden dyster ut för vår glesbygd i synnerhet, men även för landsbygden. I detta sammanhang är Norrland särskilt utsatt med få större tätorter som kan utgöra fungerande servicecentum.
Utveckling med minskat företagande, avflyttning och sämre villkor i stort för landsbygdens folk, kan inte förklaras enbart med tidens naturliga utveckling.
Politiska beslut i vid mening har självfallet påverkan på utvecklingen. Dåliga beslut bakåt i tiden påverkar människors livsvillkor på landsbygden.
Vi har emellertid möjlighet att påverka förutsättningarna för bättre livsvillkor på landsbygden.
Människor på landsbygden skiljer sig inte från människor i tätort på annat sätt än att man gärna vill bo på landet. Livsbetingelserna är inte sällan utomordentligt goda vid boende på landsbygden, varför det måste ligga i allas vårt intresse att så också kan ske.
Förutsättningarna för att bryta den negativa utvecklingen finns, om utgångspunkterna är de rätta. Låt oss se närmare på några exempel.
När Västerbottens länsstyrelse inför avtalet med staten om tillväxt, det s.k. tillväxtavtalet, gjorde en SWOT-analys av länets förutsättningar, konstaterade man två tydliga bekymmer. Länets kommuner har ett mycket högt skatteuttag och andelen privat företagsamhet är låg. Båda dessa faktorer sågs som ett hinder för en högre tillväxtökning.
Några slutsatser av dessa konstateranden gjordes dock inte, och förhållandena är tyvärr desamma i dag. Ansträngningarna måste därför inriktas på att Sveriges kommuner kan omvandlas i en riktning som leder till lägre kommunalskatt och minskat offentligt åtagande. Staten bör därför se över sin lagstiftning så att inte kommuner på ett otillbörligt sätt konkurrerar med det privata näringslivet.
Landsbygdens befolkning är i högsta grad beroende av en väl fungerande samhällsservice. Trots de höga kommunalskatterna riskerar kommunerna att få allt svårare att upprätthålla god samhällservice. Detta gäller framför allt i kommuner där nödvändiga strukturella åtgärder inte vidtas och där det offentliga tillåts växa på den privata marknadens bekostnad.
För att både ge medborgarna på landsbygden en fortsatt god samhällsservice och möjligheter till lägre kommunalskatt bör staten överta finasieringsansvaret av t.ex. skola och äldreomsorg.
En levande landsbygd förutsätter ett väl fungerande vägnät. Här upplevs bristerna i vägunderhåll, inte minst på de enskilda vägarna, som mycket bekymmersamma. Kostnaden för näringslivet på grund av dålig vägkapacitet är betydande och innebär direkta konkurrensnackdelar för norrländskt näringsliv. Indirekt påverkar den dåliga infrastrukturen möjligheterna till stärkt näringsliv på landsbygden. Med dyra transporter minskar därmed möjligheten för människor att få arbete.
Förutom behovet av en uppgradering av vägstandarden i Norrland fordras också en påtaglig sänkning av drivmedelsskatten så att både arbetspendling och sociala möten kan ske på rimliga villkor. Bilavdraget för arbetsplatspendling bör höjas till 20 kronor per mil.
Jord- och skogsbruk är fortfarande viktiga näringar på landsbygden. Här är det därför viktigt att ge våra skogs- och jordbruksföretag samma konkurrensförutsättningar som i våra grannländer. Skatterna på drivmedel för skogs- och jordbruksredskap måste därför tas bort helt.
Den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgifterna med 15 procent inom Mål 1-området, gäller inte för skogs- och jordbruksföretag. Här bör dessa företag jämställas med annan verksamhet och ges samma lättnad.
På landsbygden finns många små familjeföretag, och inte sällan inom jord- och skogsbrukssektorn försvårar gällande arvs- och gåvoskatteregler generationsskiften i familjeföretag. Dessa båda skatter bör därför snarast som ett första steg anpassas till internationella förhållanden.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Anders Sjölund (m) |