De senaste åren har sparandet i såväl fonder som enskilda aktier ökat markant i Sverige. Inte minst bland hushållen har dessa placeringar ökat. Ett högt sparande är i grunden positivt. Det utgör grunden för det privata näringslivets riskkapitalförsörjning, och det skapar trygghet för den enskilde spararen. Vi anser det därför viktigt att uppmuntra sparandet och samtidigt ha ett skattesystem som inte gynnar en typ av sparande framför en annan, skapar ogynnsamma inlåsningseffekter eller snedvrider konkurrensen.
Dagens reavinstbeskattning fungerar utifrån dessa kriterier inte tillfredsställande. Att reavinstskatt utgår vid varje tillfälle en fondandel säljs, även i de fall pengarna återinvesteras i andra fonder, skapar just sådana inlåsningseffekter samt hämmar konkurrensen på fondmarknaden. Trots att det vid ett specifikt tillfälle skulle vara gynnsamt för en sparare att byta fond, antingen till en fond med en annan placeringsinriktning eller till en annan fondförvaltare med lägre avgifter, så gör reavinstskatten bytet dyrt för den enskilde spararen. Ett system där reavinstskatt, i de fall placeringen genererat positiv avkastning, skjuts upp och inte utgår förrän pengarna vid en försäljning används till annat än fondplaceringar skulle korrigera dessa ogynnsamma effekter.
För att inte andra placeringsformer skall missgynnas bör ett liknande system införas under vissa förutsättningar även vid placeringar i enskilda aktier. Så länge förändringar sker inom en och samma depå bör ingen reavinstskatt utgå, utan först när pengarna tas ut från depån belastas placeraren med skatt.
Detta system förutsätter också att först när fondandelar/aktier säljs och dessa inte återinvesteras i andra fonder/aktier kan förlustavdrag göras i de fall placeringen uppvisat en negativ avkastning.
Riksdagen begär att regeringen lägger förslag till lagändring i syfte att möjliggöra uppskjuten reavinstskatt vid byte av aktiefonder eller enskilda aktier i vissa fall i enlighet med vad som anförs i motionen.
Det privata sparandet utgör grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning. Det skapar också trygghet och marginaler för den enskilde. Vi anser det därför angeläget att uppmuntra sparandet. Samtidigt är det viktigt att skattesystemet inte missgynnar vissa typer av sparande, eller skapar andra oönskade effekter, som t.ex. snedvriden konkurrens eller inlåsningseffekter.
Sparandet i fonder – aktiefonder, räntefonder och blandfonder – har ökat kraftigt de senaste åren. Fonderna gör det möjligt även för småsparare att få del av aktie- och räntemarknadernas avkastning, som sett över en längre period vida överstiger den avkastning som traditionellt banksparande genererar. Fonder gör det också lättare för sparare att diversifiera sina placeringar – både sektormässigt och geografiskt – och därmed erhålla en önskvärd riskspridning.
De svenska hushållens totala fondsparande uppgår till 435 miljarder kronor (t.o.m. andra kvartalet 2001), vilket gör det i stort sett lika stort som hushållens samlade banksparande.
Dagens rika fondutbud gör att sparare har stora möjligheter att välja den inriktning på sina placeringar som överensstämmer med hans eller hennes specifika preferenser vad gäller t.ex. risktagande och förväntad avkastning. Dessa kan skifta över tiden, vilket innebär att sparare ofta har behov av att flytta sina sparmedel mellan olika typer av fonder.
Konkurrensen mellan de fondförvaltande instituten bidrar också till att hålla ned de avgifter som sparare betalar för förvaltningen.
Samtidigt som det finns skäl att se det ökade fondsparandet som positivt, så finns det också skäl att värna om det enskilda aktieägandet. Det är detta som utgör den egentliga grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning. Enskilt aktieägande innebär också ofta ett positivt engagemang för det enskilda bolaget, vilket oftast inte är fallet vid placeringar i fondandelar.
Det föreligger således inga skäl att gynna den ena placeringsformen framför den andra.
Den realisationsvinst som en försäljning av fondandelar eventuellt ger upphov till belastas i dag alltid med en reavinstskatt på 30 procent. Detta även om pengarna omedelbart återinvesteras i en annan fond. Detta skapar oönskade inlåsningseffekter då det kan bli dyrt för fondandelsägare att flytta pengar från en fond till en annan, förutsatt att den ursprungliga fondplaceringen genererat positiv avkastning. Detta kan leda till att sparare låter sina pengar ligga kvar i en och samma fond under hela sparperioden, trots att det egentligen hade varit fördelaktigare att byta fond. Ett exempel kan vara fondandelsägare som under perioden vill byta mellan aktiefonder och räntefonder beroende på den förväntade marknadsutvecklingen. De möjligheter till diversifiering och val av risktagande som det rika fondutbudet medför går således till stor del förlorade på grund av skattesystemet.
Systemet hämmar också konkurrensen mellan de olika instituten som säljer och förvaltar fonder. Detta eftersom pengar som flyttas från ett fondbolag till ett annat belastas med reavinstskatt i de fall den ursprungliga placeringen genererat positiv avkastning. Även detta leder till oönskade inlåsningseffekter, och innebär att det för sparare inte alltid är lönsamt att byta till en fondförvaltare med lägre förvaltningsavgifter. Det innebär också att fonder kan ta ut avgifter som vid en full och öppen konkurrens inte vore möjliga att ta ut om man vill behålla sina kunder. I praktiken är det inte möjligt att byta från en fond till en annan om man inte vill utsätta sig för en reavinstbeskattning som är ekonomiskt mer omfattande än en fondförvaltares höga avgifter eller en ny förvaltares högre avkastning. Konkurrensen mellan de olika fondbolagen fungerar således bara fullt ut när det gäller nysparandet. Detta stimulerar inte marknaden och utbudet av fondsparande och därmed riskkapital och motverkar de enskilda spararnas intressen.
De ogynnsamma inlåsningseffekter som dagens skattesystem ger upphov till kan åtgärdas om reavinstskatt bara utgår när pengar vid fondandelsförsäljningar inte återinvesteras i andra fonder. Först när pengarna används till något annat än fondsparande skall således reavinstskatt belasta fondandelsägaren. Det innebär således ingen skattebefrielse, utan i stället ett uppskov av revinstbeskattningen. Det är i grunden också logiskt att skatt bara utgår vid sparperiodens slut, och inte vid flera tillfällen under sparperioden, vilket blir fallet om spararen byter fonder under perioden.
I skattehänseende skulle vanliga aktie- och räntefonder därmed också i princip likställas med fondförsäkringar, där spararen kan byta fonder utan att betala reavinstskatt. Skattebefrielse gäller i praktiken också för fondbyten inom PPM-systemet.
Uppskjuten reavinstbeskattning skulle även gynna konkurrensen på fondmarknaden, och inga fondbolag skulle i fortsättningen kunna belasta sina kunder med avgifter som vida överstiger konkurrenternas.
En möjlighet för fondandelsägare att byta mellan olika fonder utan att drabbas av reavinstskatt bör följas av en motsvarande möjlighet för aktieägare att ändra i sina aktieinnehav utan att belastas med skatt. I annat fall skulle enskilt direkt aktieägande missgynnas. Detta skulle kunna ske genom att förändringar av aktieinnehav inom en och samma inregistrerad depå inte skall belastas med reavinstskatt. Först när det sker uttag från depån skall skatt utgå.
De förändringar i reavinstbeskattningen som föreslås i motionen förutsätter att även reglerna för förlustavdrag ändras i motsvarande grad. Först när fondandelar/aktier säljs och dessa inte återinvesteras i andra fonder/aktier kan förlustavdrag göras i de fall placeringen uppvisat en negativ avkastning.
Argumentet att en förändring i skattelagstiftningen av den typ som föreslås i motionen skulle ge mindre intäkter till staten och skapa en ogynnsam inkomstfördelning stämmer med största säkerhet inte på sikt. På kort sikt skulle det nya systemet kunna innebära lägre skatteinkomster, men på längre sikt skapas en bättre och mer effektiv riskkapitalmarknad, vilket stärker skattekraften.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Gunnar Hökmark (m) |
|
|
Lennart Hedquist (m) |
Anna Åkerhielm (m) |
|
Gunnar Axén (m) |
Carl-Axel Johansson (m) |
|
Catharina Hagen (m) |
Per Bill (m) |
|
Carl Erik Hedlund (m) |
Margit Gennser (m) |
|
Lars Tobisson (m) |