Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den skatterättsliga lagstiftningen vad avser beskattningen av ideella skadestånd i arbetslivet enligt vad i motionen anförs.
Skatte‑ och avgiftsfrågorna berördes inte närmare i samband med 1970‑talets arbetsrättsreformer, och i tidigare rättspraxis saknades besked om huruvida ideella skadestånd – i arbetsrätten betecknade som allmänna skadestånd – skulle beskattas hos den anställde och om ersättningen utgjorde avdragsgill kostnad i arbetsgivarens rörelse. Efter två pleniavgöranden av regeringsrätten 1980 (RÅ 1980 1:10 och 12) blev det klart att ideellt skadestånd var skattepliktigt hos arbetstagaren och avdragsgillt i arbetsgivarens rörelse. År 1985 ändrades 20 § kommunalskattelagen på så sätt att avdrag inte får göras för allmänt (s.k. ideellt) skadestånd.
Ideella skadestånd är normalt skattefria, men efter de två nämnda regeringsrättsavgörandena anses ideella skadestånd som har sin grund i ett anställningsförhållande utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.
Denna skattepliktighet för arbetsrättsliga, ideella skadestånd kan få resultat som måste anses stötande och är svåra att förstå för den enskilde. En kvinna som tilldömts ett ideellt skadestånd på grund av att hon utsatts för sexuella trakasserier från sin arbetsgivare skall erlägga inkomstskatt för beloppet. Om hon tilldömts ett motsvarande skadestånd på grund av sexuella trakasserier utan anknytning till anställningen blir skadeståndet skattefritt. Det är orimligt att ideellt skadestånd som utgivits t.ex. på grund av att en arbetsgivare utsatt en anställd för våldtäkt skall ses som intäkt av tjänst. Det kan inte ingå i ”tjänsten” att bli våldtagen. Samma synsätt måste anläggas när det gäller andra ideella skadestånd i arbetsrätten, till exempel när det gäller uppsägningar i strid mot anställningsskyddslagen eller föreningsrättskränkande åtgärder från arbetsgivaren. Att skadestånd som utgör ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall beskattas som inkomst är en helt annan sak, och det har säkert en bred acceptans.
Mot denna bakgrund anser vi det angeläget med en översyn av den lagstiftning som reglerar den skatterättsliga behandlingen av ideella skadestånd i arbetslivet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Ingrid Burman (v) |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
Siv Holma (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |