Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att se över mervärdesskattelagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förändra reglerna kring företagsbilar.
I mervärdesskattelagen (1994:200) 1:13 står: ”Med personbil förstås även lastbil med skåpkarosseri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3 500 kilogram. Detta gäller dock inte om lastbilens förarhytt utgör en separat karosserienhet; Lag (1994:498).”
Genom lagen vill lagstiftaren förhindra att företagare och anställda använder företagets bilar privat. I det syftet har man inrättat ett rigoröst regelverk för kontroll och stävjande av ”bilmissbruk”, till exempel krav på körjournal i företagsägda bilar och förmånsbeskattning vid privat nyttjande.
Men lagstiftaren har inte nöjt sig med detta. Det har dessutom inrättats en regel som syftar till att avskräcka företag från att över huvud taget köpa bilar som går under benämningen personbil. Detta baserat på föreställningen att risken för privat nyttjande av företagsägda fordon i huvudsak föreligger om fordonet är en personbil till skillnad från exempelvis traktor eller tung lastbil.
Regeln finns i mervärdesskattelagen, som stadgar att avdrag för ingående moms inte får göras när ett företag köper personbil. Begreppet personbil definieras i lagen som personbil samt ”lastbil med skåpkarosseri och buss, om fordonets totalvikt är högst 3 500 kilogram”. Om en lastbil som enligt denna definition är en personbil har en förarhytt som ”utgör en separat karosserienhet” är den dock i lagens mening ingen personbil. För att förarhytten skall räknas som separat kräver skattemyndigheten att det finns ett luftspann mellan förarhytt och skåp. Exempelvis är en skåpbil, av typen Volkswagen LT Skåp, ett lämpligt fordon för en del företags behov. Problemet är att den sortens fordon definieras som personbil av mervärdesskattelagen.
Beskrivningen är inte hypotetisk. Det är ett konkret fall som anmälts till Företagarombudsmannen, ett privat initiativ av en grupp engagerade företagare, som drivs i Den Nya Välfärdens regi. Många företag påpekar för skattemyndigheten att företagets bilar inte passar för privat bruk på grund av sin specialutrustning. Bland annat saknas tillräckligt med sittplatser. De flesta företag kan för övrigt inte begripa vad det ska vara för mening med att köpa en för stor och dyr lastbil bara för att kunna få dra av momsen.
Många företag har inga affärsmässiga möjligheter att välja en annan sorts bil för att tillmötesgå lagstiftarens krav. Staten tar betalt för att fordonet, enligt statens fyrkantiga regler, kan användas för privat bruk. Den speciella utformning momsregeln i fråga fått medför att företaget i själva verket ålagts en extra, tämligen godtycklig, skatt. Detta är en petig och ineffektiv regel som skapar onödigt merarbete och irritation hos företagarna. Därför bör regeln tas bort.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lars Lindblad (m) |