Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om klassningen av torv som biobränsle.
Energitorv är i dag ett betydande komplement i många värmeverks bränslemix. Med tanke på den ökande efterfrågan från bioenergimarknaden är det viktigt med alternativ till skogsråvara, bland annat eftersom eldning med enbart skogsråvara skulle pressa upp energipriserna i både producentled och konsumtionsled. I likhet med framför allt Finland bör Sverige även fortsättningsvis använda sig av torv för energiändamål. I Sverige är cirka 25 procent, eller tio miljoner ha., av landarealen täckt av torv. Det är en yta som motsvarar hela Norrbottens län och gör Sverige till det land inom EU som har den rikaste tillgången på torv.
Av landets samlade torvmarksareal utnyttjas endast två promille för brytning, och energitorvens bidrag till landets energibalans uppgår till fyra TWh. Torven är en växande resurs där uttaget av torv motsvarar ca 20 procent av den årliga tillväxten. En ökning av energiproduktionen till tolv TWh, med torv som energibas, skulle ta i anspråk en täktareal motsvarande 40 000 ha. Torvbruket är koncentrerat till glesbygd i såväl norra som södra Sverige, och i dessa områden har skapats 1 200 årsarbetstillfällen vid skörd och förädling av torv. Varje TWh motsvaras av 300 arbetstillfällen.
Torvens status som biobränsle har ifrågasatts med hänvisning till dess klimatpåverkan. Den påstås därvid vara ett sämre alternativ än skogsbränsle. Det är dock ett förenklat antagande eftersom torvmyrarnas tillväxt är cirka fem gånger större än uttaget. Torvbildande miljöer har sedan istiden ackumulerat kol, det innebär att när myren växer tar den upp och lagrar kol. Vidare sker i samband med dikning av torvtäkt en minskning av metangasutsläppen, och metangas är 20–30 gånger skadligare per viktenhet än koldioxid ur klimatsynpunkt. Tas dessutom hänsyn till ökad kolbindning i efterbehandlade torvtäkter kan torvbränsle jämställas med träbränsle ur kretsloppssynpunkt.
Jämfört med kol, olja och naturgas är torveldning ett miljövänligare alternativ. Torven som energikälla måste därför jämställas med annan bioenergi och därmed likställas vid beskattning och tillämpning av övriga styrmedel. I NUTEK:s (nuvarande Energimyndigheten) beskrivning av energiläget i Sverige placeras torv i samma stapel som biobränslen i diagrammet som anger olika energislag, medan torv i EU-kommissionens klassificering varken hänförs till biobränslen eller till fossila bränslen.
Skatteutskottet har tidigare avslagit förslag om torv som biobränsle, men utan ordentliga skäl utan endast mot bakgrund av ständigt pågående eller kommande utredningar. Det är talande att skatteutskottet senast (SkU17) avslog såväl yrkanden som förespråkade torv som biobränlse som yrkanden som förespråkade att torv inte skulle klassas som biobränsle. I vanliga fall brukar det vara omöjligt att både ha kakan och äta den.
I dagsläget råder alltså osäkerhet om energitorvens klassning och om energitorv fortsättningsvis skall undantas från koldioxidavgift. Ett undanröjande av denna osäkerhet skulle ge förutsättningar för tillväxt inom energitorvbranschen och resultera i positiva sysselsättningseffekter, inte minst i glesbygd. Med ökad användning av inhemsk bioenergi följer minskad användning av fossila bränslen såsom kol, olja och naturgas till gagn för vår miljö.
|
Stockholm den 29 september 2001 |
|
|
Ola Sundell (m) |