Motion till riksdagen
2001/02:Sk414
av Bengt Silfverstrand och Anders Karlsson (s)

Åtgärder mot ekonomisk brottslighet


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot ekonomisk brottslighet.

Motivering

Den ekonomiska brottsligheten utgör ett av de allvarligaste och mest svårbemästrade slagen av kriminalitet. Den drabbar såväl enskilda som näringsliv och samhälle. Den snedvrider konkurrensen och undergräver förutsättningarna för näringslivets verksamhet och utveckling. Ekonomisk brottslighet i form av miljöbrott rubbar de ekologiska förutsättningarna för kommande generationer.

Den ekonomiska brottslighetens omsättning har vuxit dramatiskt och stigit högt upp i samhällshierarkin. En förklaring till den utvecklingen är att marknaden för ekobrott är enorm. En annan är att samhällets resurser och regelverk inte håller jämna steg med brottslingarna. En tredje förklaring är att det är så lätt att tjäna stora pengar.

Staten/skattebetalarna är de stora förlorarna mätt i pengar. Den svarta sektorn är världens absolut största marknad. Experter anger världens ”gross criminal product” till ca 1.000 miljarder dollar, varav ungefär hälften genereras i USA. Enligt FN omsätter knarkhandeln ca 500 miljarder dollar per år. Det gör den större än världens hela oljemarknad. En stor del av dessa pengar måste tvättas vita. Det sker med hjälp av ekobrott.

I Sverige beräknas den svarta sektorn omfatta 5–10 procent av BNP eller uppemot 150 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som den svenska skogsindustrin omsätter. Då ingår allt skattefiffel, bidragsfusk, svartbyggande m m. Hur stor del av denna helhet som de professionella ekobrottslingarna står för är okänt. Riksskatteverket uppskattar det totala momsbortfallet till följd av fusk och brott till ca 15 miljarder kronor eller ca en procent av BNP. Detta motsvarar ungefär vad vi köper vin och sprit för under ett år.

Medan polis och åklagare lider av en otymplig organisation, små resurser och bristande kompetens, arbetar ekobrottslingen ofta i effektiva organisationer med stora resurser och ibland med några av landets bästa juridiska och ekonomiska rådgivare. Följaktligen leder bara en mycket liten del av konkurserna till anmälan, trots att det finns brottsmisstankar i 25 procent av alla konkurser. Bokföringsbrott, som ingår i nästan alla ekobrott, utreds ofta inte alls. Orsaken är kapacitetsbrist. Antalet anmälda borgenärsbrott, som också ingår i många härvor, har mer än fördubblats på tio år. Men antalet, som hamnar i domstol, har minskat med runt 10 procent. Också här är det kapacitetsbrist som är orsaken till den negativa utvecklingen. Den nya ekobrottsmyndigheten kan naturligtvis medverka till att förbättra situationen. Men den är naturligtvis långtifrån tillräcklig för att kunna begränsa ekobrotten.

Som vi ser det finns det tre huvudvägar för att begränsa den ekonomiska brottsligheten:

Samhället kan utöka kontrollen, utreda fler misstänka brott, anställa fler och bättre poliser och åklagare och tvinga fram mer samarbeta inom och mellan myndigheterna och över landets gränser.

Sänka beviskraven, rättssäkerheten och integritetsskyddet samt höja straffsatserna.

En ökad möjlighet att arbeta med dataregister skulle underlätta situationen för polis och åklagare och de företagare och kunder som vill veta mer om den man gör affärer med.

Den återinförda generalklausulen är ett steg i rätt riktning. Möjligheterna att göra överraskande skatterazzior och husrannsakan måste också förbättras.

Ändra regelverket och rycka undan grunden för brottet. Så t ex bör reglerna för rätten att registrera, äga och teckna firma ändras. Det är knappast orimligt att begära att den som vill få rätten att driva in skatter (moms) också ställer upp på någon form av vandelsprövning och identitetskontroll.

Samordnade regler inom EU för moms och punktskatter skulle få en stor del av Europas nu snabbväxande smuggelmarknad att haverera. Om staten sedan skaffade sig någorlunda samma syn på fordringar som näringslivet, skulle indrivningen av skatter kunna få långt större effektivitet än idag.

Vi vill i denna motion särskilt lyfta fram fyra områden där åtgärder mot ekonomisk brottslighet torde vara både nödvändiga och också möjliga att tämligen snabbt kunna genomföra. Det gäller följande områden:

Stopplagstiftning mot handel med skalbolag

När särskilda regler för delägarbeskattning i fåmansföretag infördes ansågs att det inte längre skulle finnas något behov av speciell lagstiftning för att hindra obehöriga skatteförmåner vid vinstbolagstransaktioner. Skattemyndighetens kontrollverksamhet visar dock att gällande lagstiftning är långtifrån tillräcklig för att stoppa handeln med skalbolag. Denna handel har nu nått sådana proportioner att behovet av speciell lagstiftning på området är nödvändig.

Momsbedrägerier

Momsbrotten i samband med införsel av mobiltelefoner och datakomponenter kostar statskassan minst 600 miljoner kronor om året i form av felaktigt utbetald mervärdesskatt. Motorn i själva brottsligheten ligger i att man, under vissa förutsättningar, inte behöver ligga ute med moms i samband med förvärv från annat EU-land. Ett bolag som för in varor till Sverige skall i stället betala utgående moms då varan säljs i Sverige. I en seriöst bedriven verksamhet vidareförsäljs varan i Sverige med vinstpåslag samt utgående moms. I brottsliga upplägg säljs varan vidare med en kraftig prissänkning, ibland upp emot 20 %. Införselbolaget betalar aldrig momsen till staten (den har använts för att sänka priset). Den som köper varan får ett kraftigt reducerat pris på statens bekostnad. Förlorarna är förutom staten även de seriösa konkurrenterna som riskerar att slås ut då deras varor inte kan konkurrera i pris. I införselbolaget sitter ofta en ”målvakt”. Den som ligger bakom upplägget finns ofta i senare förvärvsled. Trots ett framgångsrikt projekt finns många problem. Brottsligheten är mycket svårbevisad, grova våldshandlingar är involverade (bl a förekommer kopplingar till s k mc-brottslighet, rånare m m), otillräckliga tvångsmöjligheter (t ex saknas möjligheten att få använda samtalslistor och telefonavlyssning), formella hinder finns för att effektivt och snabbt kunna ”frysa” tillgångar. Denna brottslighet går i princip att omvandla på vilka varutyper som helst. En översyn av lagstiftningen bör ges högsta prioritet. Möjligheten att få använda hemlig telefonavlyssning bör övervägas.

Cigarettsmuggling

Enbart i Mälardalsregionen uppskattar man att konsumtionen av smuggelcigaretter uppgår till 110 miljoner kronor. 1998 togs 11,7 miljoner cigaretter i beslag. Merparten av de smuggelcigaretter som förekommer i regionen kommer från Östeuropa och Baltikum. Bakom smugglingen ligger ofta ett kom­plicerat mönster där åkaren är navet som allt snurrar omkring.

Karakteristiskt för denna typ av smuggling är att man

Regionala och nationella insatser mellan samverkande myndigheter krävs mot denna typ av smuggling. Därtill bör möjligheterna att använda sig av såväl hemlig telefonavlyssning som telefonövervakning i alla former samt buggning prövas.

Krogsanering

Restaurangbranschen tillhör de verksamheter där den ekonomiska brottsligheten är mest utbredd. Om vi skall förhindra att de seriösa krögarna slås ut av fifflare, så måste andra åtgärder än de som hittills prövats och vars resultat varit förhållandevis blygsamma prövas. I Branschsaneringsutredningen, SOU 1997:111, föreslogs bl a ett licensavgiftssystem för taxi-, frisör- och restaurangbranschen. Innebörden av förslaget är att dagens system med flera skatter och avgifter och ett stort antal mer eller mindre krångliga blanketter skulle kunna ersättas med en schablon. Enligt förslaget skall denna licensavgift inte ersätta dagens skattesystem utan understödja detsamma. Den skulle vara ett golv, en lägsta skattenivå som alla måste betala, och bygga på branschanpassade jämförelsetal.

I Spanien, t ex, betalar alla krogar en avgift baserad på antal bord, platser och anställda samt elförbrukning. I Bosnien har man också infört ett motsvarande system. Alla verkar nöjda. Skatteinkomsterna ökar och krånglet minskar. Schabloner har förvisso länge ansetts främmande för vårt system. Men om hälften fuskar eller inte klarar dagens krångliga regelsystem borde övergången till ett förenklat system som också ger bättre förutsättningar för integrationsarbetet kunna prövas. I dagens system slås de hederliga ut av de ohederliga, fusket ökar, kriminaliteten förvärras och moralen luckras upp. Införande av regler som är enklare och rättvisare frigör också resurser som skulle kunna sättas in mot den verkligt grova och avancerade brottsligheten med momsfusk, underentreprenörer och bolagsplundring för att inte tala om det våld som i allt större utsträckning följer i ekobrottslighetens spår. Mot denna bakgrund bör Branschsaneringsutredningens förslag till licensavgiftssystem för vissa branscher prövas.

Vid behandling av motioner om åtgärder mot ekonomisk brottslighet skriver skatteutskottet i betänkande 2000/01:SkU16 bl.a. följande:

Skattefusk är en del av en större ekonomisk brottslighet som måste bekämpas på bred front. Det finns säkert skäl att, som föreslås i bl.a. motionerna Sk819, Sk822 och N324, överväga olika förändringar i regel­systemen för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Utskottet instämmer med motionärerna om att brottsligheten har en sådan omfattning att det finns anledning att driva på förändringsarbetet.

Vi är fullt medvetna om att ett ganska omfattande utredningsarbete under längre tid pågått och fortfarande pågår i syfte att kartlägga den ekonomiska brottsligheten liksom att föreslå åtgärder för att bekämpa densamma. Problemet är emellertid att få konkreta åtgärder hittills kommit till genomförande. Brottslighet med ekonomiska förtecken får en allt vidare utbredning och tar sig allt mer brutala uttryck. Flera av de åtgärder som tas upp i denna motion skulle, som bl a Ekomyndigheten i olika sammanhang påpekat, kunna genomföras utan ytterligare dröjsmål. Mot bakgrund av den ekonomiska brottslighetens karaktär, omfattning och hot mot hela samhällssolidariteten måste ett uttalande från riksdagens sida för att påskynda konkreta åtgärder från reger­ingens sida nu vara i högsta grad påkallat.

Stockholm den 3 oktober 2001

Bengt Silfverstrand (s)

Anders Karlsson (s)