Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en alkoholskadefond.
Alkoholskadorna är omfattande, inte bara i Sverige utan runt om i världen där alkohol säljs och konsumeras. I Frankrike går drygt 50 000 medborgare en för tidig död till mötes som en följd av alkoholskador enligt Franska kommittén för hälsoupplysning, och från USA rapporteras att målet för trafikdöda de närmaste åren är att maximera antalet till 11 000 personer! Enligt finska beräkningar lever 7,7 miljoner barn av EU:s 66 miljoner barn under 15 år med minst en förälder som har alkoholproblem. Uppgifterna om alkoholens negativa inverkan på individ och samhälle är många och obestridliga. Alkoholen är kort sagt ett hinder för såväl global som nationell utveckling. I Sverige och många andra länder har vi med olika metoder sökt att komma tillrätta med de skador som med naturlighet följer i spåren av alkohol men också avsatt avsevärda belopp för att vårda och begränsa skador och lidande som blir följden av en omfattande alkoholkonsumtion. Erfarenheterna av 1977 års beslut och som en följd av detta minskad konsumtion och därmed minskade skador är viktiga att dra slutsatser av. Vi har goda kunskaper om värdet av att ungdomsåren hålls alkoholfria. Norska undersökningar visar med en förkrossande tydlighet att om man kan senarelägga alkoholdebuten några år i tonåren så är det en åtgärd som leder till försiktigare alkoholvanor senare i livet.
Samtidigt som folkhälsoarbetare, socialarbetare, ungdomsledare med flera arbetar för att minska skadeverkningarna så arbetar alkoholbranschen i vid mening för att producera mera, sälja mera och få folk att dricka mera. Branschen har stor lönsamhet. Marknadsinsatserna är enorma. Alkoholen är ingen vara vilken som helst, utan måste särbehandlas, dock inte i den meningen att den och dess verkningar okritiskt får verka i samhället.
Under senare år har inom skilda samhällsområden principen varit att olika varor, tjänster etc ska bära sina egna kostnader. Detta kan i många sammanhang vara en utmärkt princip. När det gäller kostnader åsamkade av alkohol har dock detta synsätt inte vunnit någon större anklang. Detta kan givetvis hänga samman med det förhållandet att alkoholen finns med inom i stort sett alla samhällsområden och bidrar till kostnader.
De senaste beräkningarna av samhällets samlade kostnader är gjorda 1998 och beräknas uppgå till runt 120 miljarder. Det är ett anmärkningsvärt belopp som allt för sällan debatteras.
Det kan dessvärre inte uteslutas att skattemedlen från alkohol på sikt kommer att minska, bland annat som följd av de beslut som fattats om att öka införselkvoterna. Självklart skall inte den ökade internationaliseringen negligeras som ett hot mot nationella beskattningsprogram, men det är rimligt att alkoholen inbringar så stor del som möjligt av de kostnader som den åsamkar samhället.
Minskar statens inkomster på alkoholhanteringen måste därmed andra källor träda in för att betala sjuk- och kriminalvård, rehabilitering, försäkringskassa etc. Rimligheten i detta måste starkt ifrågasättas.
En särskild alkoholskadeavgift bör därför tas ut på alkoholhanteringen och placeras i en särskild fond. Avgiften tas ut i såväl producent-, detaljist- som konsumentled och kan lätt anpassas till utvecklingen. Få alkoholskador ger en låg avgift. Ökar skadorna och samhällets kostnader så ökas avgiften.
Fondens medel borde kunna bidra till att finansiera de alkoholrelaterade kostnaderna inom sjukvård, polisväsende och kriminalvård, liksom till skadestånd till dem som blir brottsoffer till följd av gärningsmäns berusning.
Vi anser att de som säljer alkohol som butiker, kiosker och bensinstationer samt krogar skall hjälpa till att betala en del av sina egna kostnader i en alkoholskadefond. Detta kan ske på samma sätt som exempelvis bilförsäkringar med olika avgifter beroende på skadeomfattning. Alkoholskadorna kan avläsas på vilka polisresurser, rättsväsende och akutsjukvård som krävs.
Pengar är det som alkoholbranschen förstår sig på och tar intryck av.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |