Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av skärpta skatterättsliga sanktioner på punktskatteområdet.
”Smuggelspriten väller in över landet utan att myndigheterna kan göra mycket för att stoppa flödet.” – ”Varannan såld cigarett illegal....–” 10.500 flaskor whisky smugglades i lastbil över den ännu inte färdiga Öresundsbron.” ”Tullen maktlös inför polska ligor.”
”En vanlig dag i Smuggelsverige...Varje dag smugglas tusentals liter sprit i utflyktsbussar...Tio miljoner borde ha kommit staten tillgodo mellan oktober och januari men bussresenärerna betalade bara 158.000 kronor.”
Detta är ett urval av tidningsrubriker från skånska dagstidningar de senaste fem åren.
Enligt lagen om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen (1994:1565 – privatinförsellagen) får resande till Sverige ta in en liter sprit, fem liter vin och femton liter öl skattefritt till Sverige från annat EU-land. Utöver denna kvantitet får man, mot deklaration, föra in en större mängd alkoholvaror om dessa är avsedda för privat bruk. Någon uttalad kvantitativ gräns för vad som är privatinförsel respektive kommersiell införsel finns inte. En gräns kan vara kvantiteter i enlighet med den EU-indikativa gränsen, dvs 10 liter starksprit, 90 liter vin och 110 liter öl.
En kartläggning genomförd av Riksskatteverket (RSV) visar att den införsel av alkohol- och tobaksprodukter som tas in av privatpersoner med stöd av privatinförsellagen men som används för annat än privat bruk, d v s för kommersiell verksamhet har ökat mycket kraftigt. Skattebortfallet till följd av denna illegala införsel har i de undersökta regionerna Skåne, Blekinge och Småland uppskattats till ca 300 miljoner kronor. Att privatinförseln tagit en stor del av alkoholmarknaden visar även Systembolagets försäljningsstatistik över de senaste fem åren. Spritförsäljningen har minskat med 35 % i Skåne och Blekinge och med 30 % i Smålandslänen jämfört med t ex 20 % i Dalarna. Vad gäller såväl vin- som ölförsäljning har Dalarna ökat sin försäljning med 20 % medan Skåne har minskad försäljning med nästan 20 % och Smålandslänen oförändrad försäljning. Länen nära kontinenten har under den senaste femårsperioden sålunda haft en anmärkningsvärd försäljningsminskning jämfört med exempelvis Dalarna.
Privatpersoner som tar in tobaks- eller alkoholvaror överstigande den tillåtna ransonen kan stoppas av tullen vid gränsen och där åläggas att erlägga skatten. Erläggs inte skatten på privatinförseln kontant direkt vid tullen vid införseltillfället sker en debitering från Särskilda skattekontoret (SSK). RSV:s utredning visar att under 1997 och 1998 har ca 71 % av den från SSK debiterade privatinförselskatten inte blivit betald till SSK utan skattekraven har fått överlämnas till kronofogdemyndigheten (KFM). Under perioden januari till augusti 1999 har 44 % av den från SSK debiterade skatten på privatinförsel inte blivit betald utan fått överlämnas till KFM.
Privatinförsel i kommersiellt syfte sker på fyra olika sätt: resa med privatbil, resa med busstrafik, yrkeschaufförers införsel (gäller både lastbil och buss) och färjepassagerare som bär i land varorna.
Införseln via Helsingborg kan tjäna som ett intressant exempel. De passagerare som bär iland varorna för i huvudsak in öl. Det finns personer som reser sträckan Helsingborg–Helsingör t o r 10–15 gånger per dag. Personerna arbetar organiserat och samarbetar i avsikt att föra in varorna. Ett vanligt förfaringssätt är att personer på den danska sidan åker till Tyskland och hämtar öl. Ölen transporteras sedan i skåpbilar till lager i Helsingör där varorna hämtas och förs in för vidare transport till någon bostadslägenhet eller förhyrd lokal i Skåne.
Distributionssättet är väl organiserat och geografiskt indelat och fördelat på olika kontaktpersoner. Försäljningen sker från lägenheter/lokaler. Förtjänsten för dessa personer kan uppgå till ca 15.000 kronor/vecka per person enligt vad ”transportörerna” själva har uppgett till tullen. En ny införseltrend är att ta Köpenhamnsfärjan till Ven, då ingen bemanning från tullen finns där och sedan Ven–Landskrona-färjan. Detta blir då en inrikesresa och misstanke om varusmuggling måste föreligga för att tullen ska kontrollera resenären.
När det gäller busstrafiken är det en del bussbolag som arrangerar inköpsresor från Sverige till Tyskland. Bussresenärerna köper i huvudsak öl och sprit i Tyskland. Varorna tas in och säljs vidare. Vid kontroll av bussarna lämnas öl, vin och sprit kvar i bussen efter det att bussresenärerna tagit med sin skattefria ranson. Om ingen känd ägare hittas till de kvarlämnade varorna tas dessa omhand av tullen. Vid kontroll brukar i snitt 250 liter sprit och ett par tusen liter öl lämnas kvar. Försäljning av dessa varor sker från lägenheter/lokaler men också i närbutiker. Det passerar ca 130 bussar per dag via färjeläget Helsingborg och Helsingör varav 12 ägnar sig åt inköpsresor till Tyskland.
För personbilarna är tillvägagångssättet liknande det som sker på bussarna. Inköpslandet är också här i huvudsak Tyskland. Produkterna säljs från lägenheter, närbutiker, livsmedelsbutiker etc. I och med EU-inträdet har tullens befogenheter och kontrollmöjligheter ändrats, vilket har gjort det svårare att kontrollera icke yrkesmässiga transporter.
Hos yrkeschaufförer som kör mellan Sverige och kontinenten är det vanligt att tullen hittar öl, vin, sprit och cigaretter i förarhytten i fordonet. Vid förfrågan uppger chaufförerna att det är införsel för privat bruk. Enligt tullen är de kvantiteter som yrkeschaufförer nu har med sig större än för några år sedan. Tullen har också uppgett att chaufförerna får beställningar på öl, vin, sprit och cigaretter just på grund av sina körningar till/från utlandet. Det är vad Leif G W Persson i sin rapport från ”Limpa till lunga” kallar yrkesrelaterad bisyssla. Omfattningen av denna verksamhet är inte kartlagd, men mycket tyder på att det är just yrkeschaufförerna som distribuerar alkohol- och tobaksprodukter till bl a arbetsplatser.
För att komma till rätta med det uppenbara missbruk som förekommer i samband med privatinförsel av sprit- och tobaksvaror torde krävas såväl förbättrade kontrollmöjligheter som lagändringar. Privatinförsellagen skall enligt vår uppfattning överhuvudtaget inte vara tillämpbar för resenärer som uppenbarligen för in varor som senare säljs. Detta bör mera tydligt framgå av lagstiftningen. Möjligheten att införa en bevisbörderegel bör övervägas.
4 § i privatinförsellagen bör omgående ändras så att den skattskyldige omedelbart skall ta kontakt med Tullverket/Skattemyndigheten om den skattskyldige har varor att deklarera. Detta skulle möjliggöra för Tullverket att beivra brott mot privatinförsellagen.
Bussbolagen skall betraktas som skattskyldiga för den del av varorna som vid kontroll påträffas utan ägare.
En samordning av regelverket måste komma till stånd. LPK bör omfatta alla former av yrkesbundna transporter. Det är likaså angeläget att LPK kompletteras med ett nytt kapitel som möjliggör för Tullverket att omhänderta varor och fatta skattebeslut även för kommersiellt införda varor vid tullfilter.
Terminalåtkomst för tull- och skattemyndigheterna till ett gemensamt dataregister avseende privatinförselbesluten bör medges liksom möjlighet för tullen att on-line vara uppkopplad till Särskilda skattekontorets register över privatinförselbeslut. Likaså bör terminalåtkomst medges för tullen till KFM:s register avseende personer som är restförda.
Bosättningskrav inom EU bör vara ett villkor för att föra in varor med stöd av privatinförsellagen.
En lagändring bör komma till stånd så att förvaring av sprit i butiker kan betraktas som brott mot alkohollagen.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Bengt Silfverstrand (s) |
Anders Karlsson (s) |