Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en successiv halvering av reklamskatten.
De senaste årens utveckling på mediemarknaden har inneburit att dagstidningen hamnat i ett allt kärvare ekonomiskt läge. Vi har till och med fått bevittna hur en stor och traditionsrik dagstidning, tidningen Arbetet i Malmö, gått i graven. Stora nedskärningar aviseras på den en gång så stolta Expressen.
Dagstidningen i allmänhet och den lokala tidningen i synnerhet är med sina möjligheter till öppen debatt och fri opinionsbildning, trots Internet och nya TV- och radiokanaler, en av de viktigaste informationskanalerna för människor runt om i vårt land. Den bidrar på ett värdefullt sätt till en levande demokrati där olika röster kan komma till tals.
Men den ökande konkurrensen mellan olika medier har inneburit att allt fler tidningar får en pressad ekonomi och sviktande lönsamhet.
När reklamskatten infördes 1972 var det bl a som ett led i den statliga presspolitiken. Som ett av huvudskälen för att införa skatten angavs att det var den bästa lösningen för att finansiera det förstärkta presstödet.
I dag saknas emellertid sambandet mellan presstöd och reklamskatt. Den senaste reklamskatteutredningen konstaterade (SOU 1997:53 s 58) att ”enligt utredningens mening är det inte mycket som talar för annat än att skatten numera måste ses som en allmän inkomstkälla”.
Samtidigt har kritiken mot reklamskatten vuxit sig allt starkare genom åren. Med tillkomsten av nya medier som bärare av reklam, vilka inte omfattas av reklamskatten, t ex radioreklam, TV-reklam och Internetreklam, har konkurrenssnedvridningen gentemot de alltjämt skattskyldiga medierna, framför allt dagstidningar och tidskrifter, blivit uppenbar. När reklamskatten dessutom avskaffades 1999 för direktreklamen blev detta förhållande än tydligare. Idag belastas fortfarande en normalstor landsortstidning med reklamskatt på miljonbelopp.
Reklamskattelagen är därtill svårtillämpad och uppfattas som rättsosäker med en för de skattskyldiga bristande förutsebarhet. Just konkurrenssnedvridningen och bristerna från rättssäkerhetssynpunkt var också två av huvudargumenten i den ovan nämnda reklamskatteutredningen som i sitt betänkande föreslog att skatten helt skulle avskaffas.
Utredningen – som hade till uppdrag att försöka åstadkomma en generell och konkurrensneutral beskattning – fann på punkt efter punkt att de justeringar som skulle krävas antingen stötte på formella hinder eller skulle medföra ingrepp som inte stod i rimlig proportion till skattens syfte och allmänna betydelse.
Då skatten för några år sedan togs bort för reklamtrycksaker, d v s direktreklamen, uttalades att förändringen måste utformas så att ”dagspressens ställning och mångfalden inom dagspressen värnas”. Effekten blev den motsatta och konkurrenssnedvridningen ökade genom att en av dagspressens främsta konkurrenter skattebefriades.
En sådan ordning är ohållbar. Mot den bakgrunden bör reklamskatten i ett första steg nu halveras. Detta ska ske successivt och finansieras inom utgiftsområdet.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Sven Bergström (c) |