Riksdagen begär att regeringen inom EU verkar för att gemenskapsrätten i den del som avser uttag av mervärdesskatt ej skall avse belopp som åtkommits genom tillgreppsbrott såsom rån eller stöld.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att tillåta avdrag för moms på belopp som åtkommits genom tillgreppsbrott såsom rån eller stöld.
Årligen anmäls över 700 butiksrån i Sverige och över 55 000 butiksstölder och snatterier. De drabbade företagen fick förut betala skatt på rånat belopp, men från och med 1998 har avdrag för förlust av kontanta medel tillåtits i inkomstbeskattningen. Detta är bra, men motsvarande avdrag tillåts inte vid mervärdesskattedeklarationen. Skälet till detta är att skyldigheten att betala moms inträder i och med att omsättning sker, d.v.s. när företaget fått betalt för varan blir det skyldigt staten mervärdesskatt i form av utgående moms. En skatt som ska betalas in oavsett om ett belopp försvunnit genom rån eller ej. Anhängarna av detta menar att avdrag för den moms som handlaren betalat till sin leverantör, ingående moms, redan tillåtits och därigenom kan det anses ologiskt att medge avdrag för utgående moms. Ett annat argument är att rånmomsen kan täckas genom försäkringar.
I den europeiska gemenskapsrätten framträder ett stöd för en tillämpning av denna ordning, varför det är angeläget att först och främst där verka för en ändring.
Det får anses stötande för den allmänna rättskänslan att behöva betala mervärdesskatt på belopp som försvunnit genom tillgreppsbrott. Ju vanligare sådana brott blir desto högre torde såväl självrisker som försäkringspremier bli, i den mån de täcker rånmoms.
För att å andra sidan motverka att bedrägerier med icke återbetalningspliktig rånmoms skall kunna sättas i system är det viktigt att beviskrav på dokumentation o. dyl. är höga.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Henrik S Järrel (m) |