Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningarna för att återinföra kvittningsrätt för underhåll av kulturbyggnader på jordbruksfastigheter.
I samband med den s.k. skattereformen för ett antal år sedan försvann möjligheten att göra avdrag för underhåll och upprustning av kulturbyggnader (k-märkta hus) på jordbruksfastigheter. Sådana åtgärder måste idag göras med skattade medel, vilket leder till att en mängd kulturbyggnader äventyras genom eftersatt underhåll, alldenstund kostnaderna blir för stora.
En ändring gjordes för några år sedan för s.k. ”överstora mangårdsbyggnader”, varvid kvittningsrätten återinfördes på just den typen av byggnader. Under senare år har man kommit till insikt om att den traditionella svenska träbyggnadskonsten är mycket värdefull och unik i ett internationellt perspektiv och ett viktigt svenskt bidrag till det europeiska kulturarvet.
Många av dessa värdefulla äldre byggnader är belägna på små fastigheter där det knappast finns resurser att med helt egna medel klara underhåll och reparationer, trots att ägarna i de flesta fall är besjälade av en ambition att vårda sitt kulturarv. En utökad verksamhet vad avser upprustning av äldre hus skulle dessutom bidra till att förbättra arbetsmarknadssituationen för byggnadsarbetare, inte minst på landsbygden och generellt sett i skogslänen.
Mitt förslag är således att riksdagen beslutar om att utreda möjligheterna att återinföra en generell kvittningsrätt för k-märkta hus på jordbruksfastigheter, i enlighet med de regler som redan finns för s.k. överstora mangårdsbyggnader.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Erik Arthur Egervärn (c) |