Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydligare definitioner av vad som menas med ”motsvarande bränslen” i lagen om skatt på energi.
Drivmedel som inte är eldningsolja, bensin, diesel, gasol, metangas eller naturgas skall beskattas enligt lagen om skatt på energi 2 kap. 3–4 §§. Där slås fast att skatt skall betalas som för ”motsvarande bränsle”. Ingenstans, varken i lagen, andra lagar eller i förarbeten till lagen, klargörs vad som avses med ”motsvarande bränsle”. Efterhand som fler typer av alternativa drivmedel och blandningar av drivmedel introduceras kommer tolkningsproblem att uppstå.
Hur skall till exempel klassning ske av följande?
Dimetyleter, DME, som är ett gasolliknande, gasformigt ämne som används i dieselmotorer. Som gasol eller som diesel? Energitätheten per liter komprimerad vätska är betydligt lägre än för gasol och diesel.
Vätgas för ottomotor eller framtida bränslecell. Som bensin eller naturgas? Vätgas är oerhört mycket lättare än naturgas per kubikmeter och innehåller mindre energi.
Flytande drivmedel som används i framtida bränslecellsfordon. Som bensin eller diesel?
Det finns exempel på att ett och samma bränsle av olika handläggare på Riksskatteverket har bedömts tillhöra olika miljöklasser och därmed fått olika skattesatser. Det är inte ens klargjort om drivmedlets fysiska och kemiska egenskaper skall avgöra eller om det avgörande är vilken typ av motor drivmedlet skall användas i.
Om man utgår från drivmedlets egenskaper behövs till att börja med tydliga definitioner av vad som är gasformiga drivmedel respektive flytande och fasta drivmedel. Om motortypen som drivmedlet skall användas i är utgångspunkten bör man beakta att vissa drivmedel kan användas i fler än en typ av motor. Exempelvis kan etanol användas både i lätt modifierad ottomotor och i modifierad dieselmotor, och nya motorteknologier håller på att utformas som innebär ett mellanting mellan ottomotor och dieselmotor.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |