Riksdagen begär att regeringen låter utreda en omfördelning av skattebelastningen så att skattereduktion erhålls i samband med förbättringsåtgärder på privatbostäder i stället för dagens reavinstskatteavdrag vid försäljning.
De flesta större reparationsåtgärder görs av nyblivna fastighetsägare. En stor andel av dem är barnfamiljer med redan ansträngd ekonomi. För dessa skulle en möjlighet att göra ett reparationsavdrag vid nästa självdeklaration ge ett värdefullt tillskott. Frestelsen att anlita svart arbetskraft skulle minska, skattekontrollen underlättas och staten skulle på så sätt få ökade skatteintäkter.
Det s.k. ROT-avdraget, där renovering, ombyggnad och tillbyggnad berättigade till skatteavdrag, existerar inte längre. Avdraget innebar en bra stimulans till fastighetsägarna att förbättra boendestandarden samtidigt som fler byggnadsarbetare och hantverkare fick jobb. Avdraget innebar dock ett dubbelarbete för skattemyndigheten genom att myndigheten var tvingad att ta ställning till samma slag av kostnad två gånger – dels i form av ROT-avdraget, dels i samband med reavinstberäkning.
Dagens system med reavinstskatteberäkning när huset säljs är mycket krångligt, och reglerna tillämpas olika i olika skattedistrikt när man tvingas göra rimlighetsbedömningar av nedlagda kostnader. Vid arv eller köp av t.ex. föräldrafastighet är det svårt att reavinstberäkna med dagens system. Oftast finns enbart alternativet med taxeringsvärdet 1952 × 150 %.
En modell för årliga reparationsavdrag skulle kunna bygga på en komplettering av deklarationsblanketten, obligatorisk för alla fastighetsägare. Där redovisas årligen det uppräknade anskaffningsvärdet respektive reparationer så att man ser hur mycket kapital som nedlagts i fastigheten. Taxeringsårets nedlagda kostnader specificeras och totalt ackumulerad utgående balans anges. Man får på så sätt en fullständig ekonomisk historik över varje fastighet, vilket kan möjliggöra en eventuell fördelning av underlag till kapitalbeskattning.
Ett nytt system skulle visserligen i inledningsskedet innebära ökad administration för skattemyndigheten. Å andra sidan blir kommande reavinstberäkningar desto lättare att hantera. Med ett system som ovan skisserats blir det endast ett ställningstagande. En omläggning av skattesystemet kan införas under en period av flera år. Det är först det år som avdrag deklareras som fastigheten behöver införas i systemet. Övergången blir då smidigare och mindre resurskrävande för skattemyndigheten och mindre dramatisk för fastighetsägaren.
Ett system i likhet med vad som beskrivits ovan får positiva samhällseffekter. Det leder exempelvis till bättre ekonomisk skattefördelning för fastighetsägaren, bättre ordning och reda hos fastighetsägare och skattemyndigheter, inga bedömningsärenden hos skattemyndigheten, effektivare administration, förstärkt skattekontroll och färre svartjobb. De ökade skatteintäkterna bidrar på så sätt till finansieringen av den tänkta skattereduktionen.
Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda ett tidigarelagt skatteavdrag med syfte att omfördela skattebelastningen så att skattereduktion erhålls i samband med förbättringsåtgärder. Om man vill ha oförändrat skatteuttag blir resultatet högre skatt i samband med försäljningen. De flesta som säljer sin fastighet och kanske väljer annan boendeform är ofta personer i medelåldern eller däröver med betydligt starkare ekonomi än barnfamiljerna och kan därigenom klara en högre skatt efter försäljningen.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Inger Strömbom (kd) |