Riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller kvalificerad andel, den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen samt utomståenderegeln.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör lägga fram förslag till riksdagen om ändrad beskattning av fåmansföretag så att den kan träda i kraft senast den 1 januari 2003.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en ny fåmansbolagsbeskattning bör ha inriktningen att en schablonmässigt beräknad lön beskattas som inkomst av tjänst medan all inkomst därutöver beskattas som kapitalinkomst.
Regeringen återkommer nu till riksdagen med en proposition, där regeringen lägger fram förslag om ändringar i de särskilda skatteregler som gäller för vissa andelsägare i fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna. Dessa ändringar aviserades i skrivelse 2000/01:64 i februari i år. De var föranledda av ett utslag i Regeringsrätten i januari, som enligt regeringen öppnade för vissa möjligheter att få lägre skatt inom ramen för fåmansföretagsreglerna. Därför ansåg regeringen det nödvändigt att de kommande förändringarna skulle tillämpas från dagen efter det skrivelsen överlämnades till riksdagen, dvs. innan riksdagen kunnat ta ställning i frågan.
Sedan drygt tio år finns särskilda regler för delägare i fåmansföretag. Det handlar om begränsningar i möjligheterna att fördela inkomst av verksamhet i fåmansföretag på inkomst av tjänst respektive kapitalinkomst. Reglerna tillämpas på den eller dem som är dominerande ägare eller har den faktiska bestämmanderätten över företaget. Dessa regler har kritiserats hårt av dem som har praktisk erfarenhet av företagande. Sedan 1999 finns en utredning som arbetar med dessa regler. Det regeringen nu försöker åstadkomma är att eventuella möjligheter att få gynnsammare skatteregler bl.a. genom indirekt ägande stoppas.
Folkpartiet kritiserade i motion 2000/01:Sk27 starkt retroaktiviteten i förslaget. I motionen anfördes bl.a.:
Företagen, och därmed företagarna, kan inför 2001 ha gjort åtaganden eller ingått avtal av olika slag, med andra företag, med anställda etc. som bygger på att den nuvarande, och av Regeringsrätten sanktionerade, lagtolkningen gäller. Dessa kan komma i en besvärlig situation om helt andra lagregler kommer att gälla för 2001 än vad som uppfattades som gällande lagstiftning när avtalen ingicks. Regeringen har inte på något sätt belagt eller lyckats göra troligt att skattebortfallet skulle bli betydande om nuvarande regler fick gälla tills ett reformerat system trätt i kraft. En annan aspekt som skulle kunna tala för att acceptera regeringens förslag vore om man kunde hävda att vissa företag utan den aviserade lagändringen skulle komma i en bättre situation jämfört med andra företag. Regeringen har inte visat att användningen av den nu auktoriserade lagtolkningen skulle få några konsekvenser, särskilt inte om ett nytt system ligger nära i tiden. Det är en felprioritering av regeringen att lägga ner resurser på att täta eventuella läckor i den nuvarande lagstiftningen istället för att inrikta sig på att lösa de viktiga framtidsfrågorna i fåmansbolagsbeskattningen.
Att regeringen nu preciserat förslagen i en proposition förändrar inte denna bedömning. Det handlar i realiteten om retroaktiv lagstiftning.
Folkpartiet föreslog i stället att arbetet med reformeringen av fåmansbolagsreglerna skulle påskyndas, så att förslag kunde läggas under hösten med ikraftträdande den 1 januari 2002. En sådan tydlig signal om snabb reformvillighet skulle göra det ointressant för företagen att lägga ner arbete på försök att undgå skatt.
Regeringen och riksdagsmajoriteten valde att inte lyssna på detta. Man kan bara beklaga att Regeringskansliets resurser används för att täppa till hål i den gamla utrangeringsmogna skutan i stället för att bygga nytt. Det har skett ännu mera fördröjningar genom att 3:12-utredningen nu inte kommer att följa sitt tidsschema att lägga fram förslag den 31 oktober utan dessa kommer först den 31 maj 2002. Det finns en betydande risk, så som regeringen hittills hanterat dessa frågor, att regeringsförslag om förändringar inte kommer under nästa år utan först under 2003 med ikraftträdande från 2004. Det har då gått fem år sedan utredningen tillsattes. Denna långbänkshantering talar sitt tydliga språk om hur lågt regeringen egentligen värderar viktiga småföretagsfrågor.
Vår grundläggande kritik mot förslaget från februari kvarstår – det handlar om retroaktiv lagstiftning. Förslaget måste därför avvisas. Vårt förslag är i stället att utredningen får i uppdrag att ta fram en modell baserad på Folkpartiets förslag, där inkomsten utöver en normallön i branschen beskattas som kapitalinkomst. Detta kan då träda i kraft den 1 januari 2003. Med ett sådant tydligt reformarbete på väg finns ingen anledning befara att företagen skulle lägga ner energi på att för ett enda år åstadkomma de komplicerade konstruktioner som skulle krävas för att kunna utnyttja de tolkningar av gällande rätt som Regeringsrätten gjort.
Vi motsätter oss däremot inte förändringen av undantagsbestämmelsen vid underprisöverlåtelser som är av en annan karaktär. För att undvika retroaktivitet bör förändringen gälla från den 1 januari 2002.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 9 november 2001 |
|
|
Lennart Kollmats (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |