Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en enhetlig moms vid försäljning av konst.
Momssatsen på tavlor är olika hög beroende på vem som säljer och hur konsten distribueras. Vid försäljning av konstverk kan momsen vara 0 procent, 12 procent eller 25 procent.
Äger konstnären konstverket är momssatsen 0 procent eller 12 procent, när konstnären säljer för mer än 300 000 kronor brutto under ett år. Denna moms skall enligt reglerna tas ut av köparen. Men när en tavla säljs kan konstnären inte ta ut momsen av köparen, eftersom man vid försäljningstillfället inte vet om bruttoförsäljningen för året kommer att överstiga gränsen 300 000 kronor.
Konstverk som säljs genom ett galleri beläggs med 25 procent moms. Äger konstnären den tavla som galleriet säljer, är momssatsen 0 procent eller 12 procent. Dessa skillnader i försäljningsförutsättningar minskar incitamenten för ett galleri att köpa konst av konstnären, och i motsvarande grad försvåras konstnärens möjligheter att kunna sälja sina tavlor till ett galleri.
Den höga gallerimomsen snedvrider konstmarknaden och bidrar till att föda en grå marknad som ingen är betjänt av – varken konstnären, galleristen, den konstintresserade allmänheten eller staten.
Den 25-procentiga momssatsen för gallerier i Sverige gör det dessutom praktiskt taget omöjligt för svenska galleriföretag att konkurrera med exempelvis tyska gallerier, som bara betalar 7 procent i moms, oavsett varifrån konstnären kommer. Det är i dag betydligt mer förmånligt att inhandla ett konstverk i Tyskland än i Sverige. Beroende på den höga svenska gallerimomsen är det t.o.m. en god affär att köpa svensk konst på kontinenten i stället för i Sverige. I Finland, som har 0 procent moms på konstförsäljning, blir den negativa effekten för svenska konstnärer och gallerier än värre. Genom momsreglerna snedvrids konkurrenssituationen i Europa till nackdel för svenska konstnärer och svenska gallerier.
Förutom momssatsen för en tavla som säljs genom lagerförsäljning från ett konstgalleri, som ligger på 25 procent, tillkommer i Sverige dessutom kraven på en på en avgift på 5 procent för ”droit de suite”. Inom EU tas inte motsvarande ”droit de suite”-avgift ut i exempelvis England, ett faktum som ytterligare påverkar konkurrenssituationen i Europa på ett sätt som är negativt för den svenska konstmarknaden.
Staten bör skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete. För att stimulera konstnärernas arbetsmarknad så att en ökad efterfrågan kan uppstå bör momsen för bildkonstnärer och gallerier sänkas och läggas på samma nivå som gäller för många övriga verksamheter inom kultursektorn. Momskravet bör vara kopplat till konstverket oberoende av vem som säljer. Momssatsen för konstnärernas och konstgalleriernas försäljning av konst liksom för försäljning av importerade konstverk bör göras enhetlig och sänkas till 6 procent.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Karin Falkmer (m) |