Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åtgärda förmånsvärdet på bilar till ett rättvist system byggt på bilens inköpspris.
Bilförmån uppkommer när skatteskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning nyttjar bil som tillkommer honom på grund av anställning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund.
Underlag för beräkning av värdet av bilförmån är dels det för inkomst- och utgiftsåret fastställda prisbasbeloppet, dels statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret, dels nybilspriset för årsmodellen, dels anskaffningskostnaden för all extrautrustning.
Prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, har för år 2001 fastställts till 36 900 kronor. Statslåneräntan vid utgången av november 2000 uppgick till 5,06 procent.
Nybilspriset definieras i 61 kap. 6 § IL. Där anges att nybilspriset för årsmodellen avser det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svenska marknaden.
I RSV:s föreskrifter (RSFS 2000:26) om värdering av fri eller delvis fri bil anges det nybilspris för årsmodellen som ska tillämpas vid förmånsberäkningen.
En del av beskattningen uppfattas som en stor orättvisa. Bilar oavsett årgång och dagens marknadsvärde beräknas på nyanskaffningsvärde.
Dessutom finns ett så kallat lyxbilstillägg för vissa modeller. Detta innebär att två bilar som kostar lika mycket att köpa (som begagnade efter 1 eller 2 år) kan ha vitt skilda förmånsvärden beroende på bilens märke och nybilspriset.
Det som sedan sker efter 5 år är att alla bilar får samma förmånsvärde. Helt plötsligt då 5 år har gått anses båda bilarna vara lika mycket värda oavsett ålder. Nu kan beskattningen anses rättvis. Under 1–5 år beskattas bilarna helt olika även om de kostar lika mycket att anskaffa som begagnade bilar.
Jag menar att detta förfaringssätt bör utredas och justeras så att det blir anskaffningsvärdet som styr beskattningen och inte nybilspriset.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |