Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om fastighetsskattens principiella problem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en avveckling av fastighetsskatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en avveckling av förmögenhetsskatten.
Fastighetsskatten är orättfärdig och måste avvecklas.
Fastighetsskatten tar ingen hänsyn till människors betalningsförmåga och drabbar hårdast familjer med små ekonomiska marginaler. På många håll i landet gör fastighetsskatten att människor med normala inkomster tvingas sälja sina hus till bättre beställda. Fastighetsskatten fungerar då rent segregerande. Det är obegripligt att Socialdemokraterna vill driva på segregationen.
Regeringen har äntligen tvingats inse att fastighetsskatten skattar människor från hus och hem. Därför vill finansministern sänka fastighetsskatten med några tiondelar. Men det är alldeles för lite. Det räcker inte att bara sänka fastighetsskatten lite grand – den måste i stället avskaffas helt.
De principiella problemen med fastighetsskatten kvarstår nämligen även om den sänks. Grundfrågan är, varför skall man överhuvudtaget betala skatt för att bo? Ett bra boende är centralt för människors välfärd. I andra sammanhang hävdar Socialdemokraterna att det är viktigt med en ”social bostadspolitik”. Det är tydligen inte viktigare än att de med fastighetsskatten gärna motverkar ett bra boende för alla.
Ett annat principiellt problem med fastighetsskatten är att det är fråga om skatt på skatt. Insatsen i huset är betald med skattade pengar, amorteringar görs med skattade pengar, förbättringar och reparationer sker med skattade pengar och på byggmaterielen betalas moms. Den dag huset säljs betalar människor sedan dessutom reavinstskatt på den eventuella värdeökningen. Boendet beskattas alltså gång på gång.
Många människor som bott länge i sina hus får dessutom betala en extra fastighetsskatt. På grund av att äldre människor amorterat på sina huslån – ofta som ett sparande inför pensionen – får de betala förmögenhetsskatt på husen. Så många som en fjärdedel av landets pensionärer betalar både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Det spelar ingen roll om familjen har mycket små ekonomiska marginaler i övrigt och hela den så kallade förmögenheten består av det hus familjen bott i, i kanske 40 år. Förmögenhetsskatt utgår ändå och tvingar ibland äldre att sälja sina hus i förtid.
Inte heller när det gäller förmögenhetsskatten på boende är det nog att, som regeringen vill, justera villkoren för en i grunden orättfärdig skatt. Inriktningen måste vara att avskaffa också förmögenhetsskatten.
I regeringen råder total förvirring om fastighetsskatten, vilket gör att människor inte i förväg kan beräkna sina boendekostnader.
Ena dagen är taxeringsvärdena frysta – nästa ökar de raketartat. Ena dagen skall fastighetsskattens procentsats ligga kvar – nästa skall den justeras lite neråt. Ena dagen höjs den totala beskattningen – nästa dag inför regeringen regler för att skydda människor från effekterna av regeringens egen skattehöjning.
Eftersom taxeringsvärdena inte längre är frysta riskerar fastighetsskatten att öka varje år framöver. Taxeringsvärdena beror därtill på om grannarna säljer sina hus och till vilka priser, inte på vad den kvarboende villaägaren gör. Det är orimligt. Taxeringsvärdena måste frysas och skatten beräknas på halva markvärdet under en övergångstid innan fastighetsskatten avvecklas.
Det måste läggas fast en tydlig, konsekvent och över tiden hållbar linje om fastighetsskatten. Människor har rätt att få besked.
För regeringen är den allt överskuggande viljan att få in pengar till statskassan. Hur detta sker och vilka konsekvenser det ger för enskilda människor spelar uppenbarligen mindre roll för Socialdemokraterna. Men politiker skall värna medborgarnas väl – inte statens – i första hand.
I tider när människor, kapital och företag rör på sig och kan tänkas flytta efter var skattevillkoren för arbete och företagande är bäst tvingas högskattestaten beskatta trögrörliga skattebaser hårdare. Det är i detta perspektiv man skall se fastighetsskatten. Hus flyttar inte – därför kan de beskattas hårt! Oavsett hur människors vardag drabbas. Det är ett cyniskt sätt att agera. Människor skall inte tvingas låna för att betala skatt!
Både fastighetsskatten och den extra fastighetsskatten som kallas förmögenhetsskatt måste stegvis avvecklas.
Som första steg på vägen skall skatten på boende sänkas genom att fastighetsskatten beräknas på halva markvärdet, de ”gamla” taxeringsvärdena fryses och skattesatsen stegvis minskas ner till 0,8 procent.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |