Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de skatteregler som prioriterar en samlevnadsform framför en annan måste undanröjas.
I Sverige har vi en skattelagstiftning som diskriminerar äktenskapet i förhållande till samboende eller andra samlevnadsförhållanden. Staten måste i sitt regelverk vara neutral i sådana frågor. Jag syftar självfallet på det orättmätiga i att äktenskapet genom reglerna för förmögenhetsskatten diskrimineras. Man kan på goda grunder påstå att staten premierar sambor framför äkta makar. Den olika utformade avdragsrätten vid förmögenhetsbeskattningen innebär att äktenskapet beskattas med 7.500 kronor per år enligt nuvarande regler. Ett gift par får alltså, för rätten att få civilståndsbeteckningen gift, betala 625 kronor per månad för detta.
Skattereglerna har lett till såväl skenskilsmässor som att personer som gärna vill gifta sig, avstår. Det faktum att ett gammalt pensionärspar som bor i ett hus som av höga försäljningspriser i grannskapet fått ett upptrissat fiktivt taxeringsvärde – som dessutom medför hög fastighetsskatt – behöver ju inte innebära att de har råd att betala ”äktenskapsskatt”. Detta är en av de värsta skamfläckarna på det svenska skattesystemet och måste omgående åtgärdas, oavsett vad som sker med förmögenhetsskatten i framtiden. Det måste anses vara regeringens skyldighet att snarast lägga fram ett förslag till ändring.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Lennart Fridén (m) |