Riksdagen beslutar att avslå propositionen i den delen om ändringar i de särskilda skatteregler som gäller för fåmansföretag.
Riksdagen beslutar att försäljning av fåmansbolag där likvid erhållits i aktier med villkor om att aktierna inte får säljas förrän vid senare tidpunkt från och med inkomståret 2001 fullt ut beskattas i inkomstslaget kapital.
Svensk skattelagstiftning skall präglas av en ambition att behandla medborgare på ett rättvist sätt. I praktiken är ambitionen i stället att ta ut så hög skatt som möjligt. Ägare till ett mindre företag och dennes maka och barn har i viss mån möjlighet att – om företaget går bra – välja om man vill ta ut överskottet som lön eller som avkastning av kapital. På grund av den extremt höga skatten på arbete i Sverige kan det vara förmånligt att ta ut så stor del av överskottet i verksamheten som möjligt som kapitalavkastning. För att förhindra att så sker finns ett lagkomplex med speciella skatteregler för fåmansföretag.
Vi har under lång tid kritiserat dessa regler. Det finns ingen anledning att små företag och småföretagare skall straffas på detta sätt. Det är tvärtom ett nationellt intresse att öka andelen mindre företag och underlätta för dem att växa.
Vår inställning som vi redovisat flera gånger, senast i motion 2001/02:
Sk491, är att all avkastning utöver en marknadsmässig lön skall betraktas som avkastning av kapital.
Regeringen tillsatte för ett par år sedan en utredning med syfte att se över reglerna för beskattning av fåmansföretag. Vi ansåg då att utredaren skulle få arbeta förutsättningslöst, i synnerhet som direktiven gav intryck av en vilja att lösa problemen på ett för företagarna och deras familjer positivt sätt. Utredningen har försenats av flera skäl och tiden är nu utsträckt till slutet av maj 2002. Det är därför mycket osannolikt att några förslag kommer att lämnas till riksdagen före nästa val. Tidsutdräkten visar att regeringen vare sig förstår problemens vidd eller tar dem på allvar.
I denna proposition lappar regeringen på ett system som visat sig samtidigt vara både svårförståeligt och möjligt att kringgå. Det är inte acceptabelt med sådan utformning av skatteregler. Rättssäkerhet och likabehandling av konkurrenter blir då lätt illusorisk.
Grundproblemet, som särreglerna på inget sätt löser, är att skatten på arbete är högre än skatten på kapital. Hade nivåerna legat närmare skulle problemet vara avsevärt mindre eller helt upphört. Särlagstiftningen medför betydande krångel både för företagare och för myndigheter.
Det finns en lösning som vi tidigare angivit vilken avsevärt minskar skillnaden i beskattning mellan arbete och kapital. Den är att slopa den statliga inkomstskatten. En annan positiv effekt som detta medför för småföretagaren är att skattebelastningen blir jämn över konjunkturcykeln. Behovet av resultatutjämning minskar därmed.
Det är också betecknande att regeringen tar till den minst sagt kontroversiella metoden att låta lagstiftningen träda ikraft flera månader innan riksdagen behandlat och fattat beslut om den. Detta visar regeringens nonchalans gentemot småföretagarna och bristande insikt i småföretagens villkor. När det gäller att åstadkomma förbättringar drar utredningarna ut i åratal men när det gäller att skärpa lagstiftningen är det så bråttom att ikraftträdande skall ske innan ens förslag till ny lagtext presenterats. Detta är inte värdigt en nation som vill slå vakt om rättstryggheten.
Vi anser att regeringen skall avvakta utredningens förslag till förändring av reglerna för beskattning av ägare i fåmansföretag innan man föreslår förändringar av dessa. Vi förutsätter att utredningen lägger fram förslag som kan accepteras av såväl företagare som myndigheter i avvaktan på att den statliga inkomstskatten sänks. Propositionen bör avslås i denna del.
Realisationsvinstbeskattningen i fåmansbolag kan leda till absurda konsekvenser. Skatt måste betalas på fiktiva vinster. Många nya bolag inom t.ex. IT-branschen har köpts upp av andra bolag. Aktielikviden har oftast lämnats i form av aktier i det köpande bolaget. Säljarna har förbundit sig att behålla de nya aktierna en viss tid. Reavinsten beräknas efter likviddagen, men säljarna kan få visst uppskov med att betala reavinstskatten. Sjunker värdet på det köpande företagets aktier uppstår en kapitalförlust som säljaren inte har några möjligheter att göra avdrag för, vilket däremot en icke aktiv delägare har. Eftersom fåmansbolagsdelägaren skall beskatta vinsten till 50 procent som inkomst av tjänst finns ingen möjlighet att kvitta kapitalförlusten på denna del mot överskott i inkomstkällan kapital. Detta innebär att skatteskulden kan bli mycket stor med små möjligheter för säljaren att betala. En privat konkurs kan bli resultatet!
För att förhindra dessa tragedier som sker helt utanför ägarnas kontroll bör lagen omedelbart ändras. Försäljningar av bolag där likvid erhållits i aktier med villkor att dessa inte får inlösas förrän efter ett tag skall enligt vår mening beskattas som inkomst av kapital fullt ut. Därmed kan också förluster kvittas mot överskott i inkomstslaget kapital. Ändringen skall gälla från och med inkomståret 2001.
Vi har i andra sammanhang ansett att utbyggnaden av bredband bör lösas av marknaden. Skattereduktionen för detta ändamål bör därför tas bort. Detta framförde vi senast i vårt budgetalternativ i år. Däremot anser vi att det kan finnas behov av ett stöd för bredbandsutbyggnaden i glesare befolkade delar av Sverige. Det stöd som förmedlas till detta fördelas under utgiftsområde 19 i statsbudgeten.
Riksdagen bör besluta att någon skattereduktion för bredbandsutbyggnad inte skall utgå.
|
Stockholm den 7 november 2001 |
|
|
Carl Fredrik Graf (m) |
|
|
Carl Erik Hedlund (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
Catharina Hagen (m) |
Stig Rindborg (m) |
|
Stefan Hagfeldt (m) |
Ola Sundell (m) |
|
Inga Berggren (m) |
Anna Kinberg (m) |